# ID: svediakorp-gov416522
# author: Ruffolo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, fru kommissionär, ledamöter!
Detta förslag till resolution är frukten av några enkla men inte uppenbara konstateranden.
Det första gäller en samordningsmiss mellan unionens kulturprogram, framför allt de som ingår i Kultur 2000 och de program som finansieras via strukturfonderna.
Det andra är framför allt ett konstaterande av att det finns ett vakuum mellan de program som administreras på unionsnivå och den nationella kulturpolitiken som till att börja med gäller ren och enkel ömsesidig information.
För att åtgärda dessa brister utgår vi ifrån två insikter: den första är att subsidiaritetsprincipen inte bara inte utesluter samarbete utan förutsätter det.
Detta skall inte ses som bigott kulturprotektionism utan som någonting positivt och aktivt, som ett fruktbart möte mellan olika kulturer.
Den andra insikten är att mångfalden av nationella och regionala kulturer är den europeiska civilisationens rikedom och särprägel.
Därför har vi valt uttrycket " förening av olikheter " som motto för betänkandet.
Det är klart att den europeiska kulturen inte är någon homogen kultur: den är en samling olika kulturer, var och en med sina historiska rötter och sitt spridningsområde.
Jag kan nästan säga att den är en symfoni i ordets teknisk / musikaliska mening, eftersom den utövas via samklang och dissonans: en symfoni som emellertid inte har skapats av en enda kompositör utan som är ett resultat av historiens gång, med dess dramatiska konflikter och då och då återkommande religiösa, nationella och ideologiska massakrer.
I dag kännetecknas den emellertid äntligen av gemensamma humanistiska värderingar om frihet, jämställdhet och om inte broderskap - som vore att begära för mycket - åtminstone solidarisk tolerans: värderingar som hålls höga i ett gemensamt område, som skiljer sig både från utpräglat konsumtionsinriktade och fundamentalistiska kulturer och som bygger på de stora kristna, liberala och socialistiska traditionerna.
En gemensam kultur fanns för övrigt på Thomas Moores och Erasmus av Rotterdams tid, när Erasmus på en mula begav sig till Oxford för att ge sin vän Dårskapens lov.
Det fanns ett lingua franca men ingen monetär union, så när han kom tillbaka beslagtogs hans ärligen intjänade pund.
I dag görs det inga resor på mulor utan vi använder flygplan och det finns inte längre något lingua franca utan vi har våra mycket duktiga simultantolkar.
Kort sagt finns alla materiella förutsättningar för att en europeisk kultur skall kunna sprida sitt fredliga och civiliserade budskap i världen och för att européerna skall kunna bedriva ett omfattande samarbete på kulturområdet.
Detta samarbete tas upp, eller snarare påkallas, i fördragen och i de officiella talen men följs inte upp i handling.
Tvärtom slutar det med att de konkreta besluten på ett uppseendeväckande sätt motsäger de högtidliga uttalandena, besluten och icke-besluten, som det olycksaliga i Nice som har paralyserat den europeiska kulturpolitiken.
Detta resolutionsförslag är ett försök att reagera på denna förlamning, att pragmatiskt främja samarbete mellan Europas länder på kulturområdet.
Till att börja med finns det uppenbara behov av ett gemensamt språk, jämförbar statistik, ömsesidig information, systematiska jämförelser, val av bästa praxis och områden som bäst lämpar sig för en gemensam hållning och politik.
Herr talman!
Jag hoppas verkligen att kommissionen genom att anpassa sina åtaganden följer upp resolutionen på det sätt vi önskar och sätter frågan om kultur och kulturellt samarbete i centrum för det stora europeiska bygget.
Vi är både olika och förenade: detta är ett tillfälle att visa det!
