# ID: svediakorp-gov416468
# author: De Roo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kolleger!
Undret i Bonn: Kyoto-babyn lär sig gå.
Kyoto-protokollet har inte dött som president Bush har sagt, det är livs levande.
Kyoto är en baby som lär sig gå vid fyra års ålder.
De flesta barn lär sig gå vid cirka ett års ålder.
Bättre sent än aldrig, säger vi då i Nederländerna.
Det är absolut så att Kyoto-babyn fortfarande måste växa till sig ordentligt för att få klimatförändringarna under kontroll.
Den andra miljöbabyn, Montrealfördraget från 1987, behövde dock också fjorton år för att verkligen kunna bekämpa hålet i ozonskiktet.
Så skall det gå för vår Kyoto-baby också.
President Bush märker nu att det finns mycket sanning i det nederländska ordspråket: den som förstör får betala.
Den som springer iväg från förhandlingar förlorar.
Den japanska ministern Kawaguchi anlände i dag i Washington på ett sexdagars besök för att övertyga president Bush att gå med i alla fall.
Det finns det mycket goda skäl till.
Koldioxidutsläppen i Förenta staterna är dubbelt så höga som i Europa.
Det är då inte förvånande att det finns undersökningar, såsom den av Florentin Krause, som visar att Förenta staterna med en klok energipolitik både kan uppfylla Kyoto-normerna och verkställa 1 procent extra ekonomisk tillväxt.
För att öka trycket på president Bush ytterligare, föreslår min partigrupp och även parlamentet att år 2003 anordna COP-9 i Förenta staterna.
Kyoto-babyn har då blivit ett barn som går till skolan och som måste lära sig prata, särskilt om den internationella handeln i koldioxidrätter.
I Bonn verkade det amerikanska näringslivet mycket intresserat av att efter år 2008 vara med i den internationella handeln.
Företagen kände sig undanskuffade av sin egen president.
Europeiska unionen har övertygat genom att lära Kyoto-babyn att gå men nu måste den lära sig springa också.
Jag uppmanar kommissionen att lägga fram Kyotoprotokollet för ratificering före COP-7 i Marrakech.
Jag uppmanar också kommissionen att lägga fram förslaget om intern koldioxidhandel före COP-7 och avslutningsvis, transportsektorn som är så svår att tygla.
Jag uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en begränsning av koldioxidutsläppen från varubilar och lastbilar.
Slutligen vill jag rikta några tackord till trojkan för den enstämmiga ledningen och det belgiska ordförandeskapet för dess särskilda balanskonster; kommissionen för det smidiga och goda samarbetet i Bonn, G-77 för deras konstruktiva hållning och miljörörelsen för dess påfallande konstruktiva bidrag för att lära Kyoto-babyn att gå.
