# ID: svediakorp-gov416466
# author:  Hulthén (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru kommissionär!
Jag vill också börja med att gratulera till det som skedde i Bonn.
Vi var många som åkte dit med en misstro beträffande konferensens resultat.
Det kändes naturligtvis extra hårt i juli månad, då man befarade att det som hade diskuterats tidigare skulle gå förlorat.
Jag vill understryka att jag och gruppen är djupt imponerade både av kommissionärens arbete och av det svenska och belgiska ordförandeskapet.
Det handlar då inte bara om det som skedde på själva konferensen i Bonn, utan det handlar också om det goda förarbete som kommissionären bl.a. gjorde genom att resa runt till en del länder för att försöka övertyga dem om vikten av Kyotoprotokollet.
Att det på andra sidan Atlanten saknas en politisk vilja till förändring kan vi bara beklaga.
Det är bara att hoppas på att det så småningom kommer att uppstå en politisk opinion som försöker påverka även USA att komma med i detta nödvändiga arbete.
De amerikanska företagen kommer antagligen på sikt också att förstå att de missar någonting genom att inte vara med i denna utveckling.
Nu finns det ingen återvändo.
Om vi skall kunna göra någonting ordentligt mot klimatförändringar måste alla deltaga, inte minst USA som är en av de största utsläpparna av klimatgaser.
Det gäller nu att gå från ord till handling.
Som jag hela tiden har påpekat under dessa diskussioner innebär Kyotoprotokollet bara början.
Det låter förhoppningsfullt när kommissionären nu lovar att vi skall få ett förslag till ratificering före årsskiftet och att man avser att återkomma med meddelande och förslag när det gäller handel med utsläppsrätter.
Jag vill därvid understryka vad vi tidigare har sagt från parlamentets sida, nämligen att handeln med utsläppsrätter aldrig får bli den största delen av åtagandet.
Det måste till en verklig förändring.
Vi måste förändra våra transportsystem och vi måste förändra utsläppen för att klimatpåverkan skall minska.
Detta gäller också sänkorna.
Det finns förvisso en del minus i protokollet och beslutet.
Man hade önskat att sänkorna inte skulle vara så betydelsefulla.
Norge föregår med gott exempel genom att säga att man inte tänker utnyttja sina sänkor på samma sätt.
Det vore önskvärt att flera följde det exemplet.
Vi får se vad som händer vid konferensen i Marrakech.
Så småningom är det också dags att påbörja diskussionen om hur vi skall gå vidare.
Det krävs konkreta förslag för att detta skall bli verklighet, så att vi inte bara " fastnar " i Kyotoprotokollet.
Låt mig avslutningsvis återigen tacka för det goda arbete som kommissionären och ordförandeskapet har utfört.
