# ID: svediakorp-gov416465
# author: Moreira da Silva (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 480
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade ledamöter!
Konferensen i Bonn har gett tre politiska budskap av större betydelse.
Ett som gäller miljön, ett som gäller ekonomin och ytterligare ett som gäller styrandet.
När det gäller miljön kommer den här konferensen att gå till historien som den som avslutade debatten och förhandlingarna om klimatförändringar som redan hållit på i tio år och gjorde så att vi slutligen kunde komma till skott.
Det stämmer visserligen att överenskommelsen är mindre ambitiös än vad man kunde önska och att den huvudsakligen skedde tack vare Europeiska unionens medgivanden som gavs vid förhandlingarna.
Men alternativet till detta första skälvande steg var mycket sämre: Utan en politisk överenskommelse i Bonn skulle Kyotoprotokollet vara dött och vi skulle behöva använda ytterligare tio år till att komma fram till en global politik för att lindra klimatförändringarna.
Därför vill jag gratulera kommissionär Margot Wallström för hennes utmärkta arbete med att sköta den dossier politiskt som hon utsetts att ansvara för.
Jag vill också gratulera till det tillkännagivande hon också gjorde i dag om att hon avser att lägga fram ett förslag till ratificering av Kyotoprotokollet i detta parlament, samt konkreta åtgärder när det gäller handel med utsläppsrätter och EU: s program för klimatförändringar.
Jag skulle också vilja framhålla det fina arbete Europaparlamentets delegation, kommissionsledamoten med ansvar för miljön, rådet och det belgiska ordförandeskapet utfört under hela konferensen.
Det andra budskapet i Bonn gäller en förändring av ett ekonomiska paradigm: från en ekonomi baserad på eld, med förbränning, till en ekonomi baserad på kol.
I den ekonomin får ett ton kol ett pris och dioxidutsläppen från kol innebär en kostnad då den ingår i en allmän sammanställning av alla produkter och i alla företags räkenskapsredovisningar.
Vi kommer därför att få uppleva en övergång till renare tekniker i alla ekonomiska sektorer.
De konkurrensmässiga fördelarna kommer naturligtvis att finnas hos de tekniker som går att omvandla snabbast.
Och det är just här där president Bush felaktiga beräkning finns, vilken redan börjar bekymra - vilket vi fick se i Bonn - de nordamerikanska företagarna.
Kortsiktigt kommer Kyoto att kosta mindre än vad man trott och det kommer att ge konkurrensmässiga fördelar på medellång sikt.
Det tredje budskapet i Bonn handlar om globaliseringen.
Klimatförändringarna blir inte bara en dossier med miljöfrågor, de blir en symbolisk fråga om miljöreglering av globaliseringen.
Så konferensen i Bonn har för första gången visat att de som har haft bråttom, särskilt när det gäller att dra nytta av fördelarna med globaliseringen, också är kapabla att handla för att göra samma globaliserings negativa effekter till ett minimum.
Detta är den störa förhoppningen som föddes i Bonn: att det är möjligt att hitta gemensamma lösningar på globala problem.
