# ID: svediakorp-gov416390
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,545
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Fru talman!
Först och främst vill jag tacka alla talarna som har gett mycket användbara bidrag till denna diskussion, som utgör inledningen på en mer djupgående analys.
Därför skulle jag vilja beröra några grundläggande punkter, några utgångspunkter för detta dokument så att vi sedan kan arbeta tillsammans för att förbättra och komplettera det.
Vi har ju beskrivit en färdväg i detta dokument, men det här är det första förslaget: det kommer att bli flera diskussioner och inte förrän i ett senare skede kommer vi att komma fram till något slutligt dokument.
Jag har alltså noterat och noterar med glädje den kritik som har framkommit, eftersom det är ett första förslag som behöver allas hjälp för att bli slutgiltigt.
Punkt två: språket, namnet och allt detta.
Ja, ni har rätt, men ärligt talat har jag läst väldigt många nationella lagar och också försökt skapa många.
Kan ni nämna en som är skriven på ett språk som en vanlig medborgare begriper?
Alla är skrivna på ett speciellt språk.
Vi har verkligen gjort allt som står i vår makt för att anpassa texten, men själva koncepten är så tekniska att de ställer till problem för en vanlig medborgare.
Vår uppgift är just att förklara, att bygga broar, men vi kan inte ge avkall på precisionen i förslagen.
Här kommer också diskussionen om termen " governance " in.
Jag förstår mycket väl vad dell ' Alba säger, det är bara det att problemet är att vi inte använder ett enda språk här, utan lyckligtvis och till vår stolthet använder vi elva språk, som senare kommer att bli tjugo.
Då måste vi försöka anpassa oss.
Jag tycker inte om den titel vi har valt, just eftersom man inte kan hitta den översatt till ett enda ord i ordböckerna.
Det är vår skyldighet att försöka förstå varandra så väl som möjligt, även om vi ibland inte lyckas vara så exakta som vi skulle vilja.
Förbindelserna med parlamentet, slutligen.
Jag höll inte mitt tal i dag för att behaga parlamentet.
Det jag sade i dag om parlamentets roll och förbindelserna med de icke-statliga organisationerna, det civila samhället, och den annorlunda funktion de har är vad jag brukar säga och har upprepat tusentals gånger och som jag alldeles uppriktigt har försökt omsätta i praktiken under de arton månader som jag har haft med er att göra.
Att våra förbindelser är effektivare, mer funktionella, smidigare och öppnare än tidigare beror just på att jag anser att det nya Europa skall bygga på att parlamentet har en grundläggande roll.
Till sist har man förebrått mig att vissa saker saknas: till exempel när det gäller att precisera vilken roll det lokala självstyret skall ha.
Jag påminner om att vi har satt upp en gräns för denna vitbok: att inga ändringar skall göras i fördragen.
Kraven på en ändrad maktfördelning ryms därför inte i syftet med vitboken.
Vi måste göra denna enorma kraftansträngning för att ändra vårt sätt att handla, på bästa sätt med hänsyn till de uppgifter vi har, men utan att ändra i fördragen.
Under nästa skede, som blir fristående från detta, kommer vi att lägga fram våra förslag inför Laeken.
Under den tredje fasen skall vi sedan göra aktiva insatser och arbeta tillsammans med de institutionella reformerna.
Mot bakgrund av besluten i Nice måste vi ta hänsyn till detta och använda metoder som lämpar sig för de omvandlingar som är nödvändiga.
Tänk emellertid på att demokratin består av regler, men också av sedvana.
Jag tycker att mitt tal och er debatt visar att det finns utrymme för att förbättra vårt sätt att arbeta med oförändrad lagstiftning.
Jag tror alltså att vi bör arbeta tillsammans med denna inriktning.
Det var några särskilda punkter som kom upp i debatten, punkter som jag tycker är särskilt betydelsefulla.
Det talades om frågan om delegering av makt till kommissionen.
I konsekvens med det jag har sagt om oförändrad lagstiftning begär inte kommissionen mer makt utan vi vill organisera vårt arbete, så att det blir så effektivt och öppet som möjligt och komma tillbaka till tanken i unionens grundfördrag, som var att institutionerna skulle organiseras så att rådet och parlamentet skulle besluta och kommissionen verkställa - utan att gå in på tekniska detaljer - och parlamentet övervaka.
Det kommer nog att sluta med att kommissionen gör mindre än i dag, men vi kan undvika det förvirrande bruket av kommittéförfaranden som förlänger processerna och inte gör det alldeles tydligt vilken vår respektive er roll är.
I detta fall sammanfaller parlamentets och kommissionens intressen, eftersom båda har trasslat in sig i denna praxis med kommittéförfaranden och båda är missnöjda.
Det vi säger i våra samtal sinsemellan om att denna process inte är tillräcklig bör vi alltså säga här i kammaren, så att vi kan åtgärda det.
Det kom också en invändning om de lokala myndigheternas direkta ansvar i beslutsprocessen.
Vi skall komma ihåg att detta inte kan genomföras, trots att det bottnar i diskussionen om decentralisering och subsidiaritet.
Målsättningen är att på ett öppet och organiserat sätt ta hänsyn till vad användarna och de slutliga verkställarna av gemenskapspolitiken anser, inom ramen för de institutionella strukturerna i varje medlemsstat.
Vi kan inte lägga oss i hur medlemsstaterna är organiserade.
De fastställer vilken roll mötena skall ha och hur institutionerna skall organiseras och om vi lägger oss i det begår vi en överträdelse, men framför allt går vi emot den subsidiaritetsprincip som vi håller så högt.
Jag skulle nu väldigt kort vilja uppehålla mig vid några av Swobodas invändningar, eftersom de gäller punkter som måste åtgärdas.
En av dessa punkter kan verka banal: rådslagen, det civila samhället och resurserna.
Jag tror inte att det handlar om enorma resurser, men det är klart att det är just parlamentet som i debatten måste berätta det för oss, besluta om och avsätta de resurser vi behöver.
Även om vi inte i detta skede har gjort några beräkningar tror jag att det handlar om blygsamma belopp, men det är just en av de frågor som vi måste diskutera, för det är parlamentet som har budgetansvaret.
En annan punkt: delegering av uppgifter och byråer.
Det handlar om att delegera praktiska och tekniska frågor, inte politiska, för politiska frågor får inte delegeras, de måste behandlas av institutionella myndigheter.
Till slut en annan mycket viktig fråga som Swoboda tog upp: att diskutera vilka som är kommissionens grundläggande uppgifter, de politiska prioriteringarna.
Jag upprepar att kommissionen har åtagit sig - och det var ingen slump att jag påminde om det i samband med de årliga uppgifterna - att en gång om året förklara för parlamentet vilka våra politiska prioriteringar är.
Detta är den praxis som vi har planerat och föreslagit och som jag tror att vi bör följa strikt så att vi varje år, som i de mest demokratiska och öppna politiska strukturerna - presenterar de politiska prioriteringarna för parlamentet och diskuterar dem här.
Det är därför denna vitbok å ena sidan enligt min uppfattning verkligen är ett nytt och kraftfullt försök att öka demokratin och insynen.
Å andra sidan har den fortfarande vaga sidor, men det beror på att den är ett förslag som vi inte kunde presentera i fullbordat skick i dag: det måste förbättras och bearbetas genom att vi samarbetar.
Det är en stomme, en mall, och jag tackar er för de invändningar jag har fått i dag eftersom jag tror att de kommer att vara till enorm hjälp i vårt framtida arbete.
Slutligen vill jag, samtidigt som jag tackar er, bara säga att vi måste se allt detta som tre trappsteg på vägen till den stora europeiska reform vi har planerat och som kommer att genomföras under dessa tre år: för det första omorganiseringen av vårt interna arbetssätt.
För det andra att med gemensamma ansträngningar planera hur vi skall organisera den stora reformprocessen för institutionerna, Laeken alltså.
För det tredje hur vi skall genomföra reformeringen av institutionerna.
Jag anser att vi i dag, i och med detta, förbereder oss för att genomföra också de nästa två stegen på ett bra sätt.
Jag tackar er, för denna dag är inledningen till ett samarbete om denna fråga som kommer att vara under nästan ett års tid, tills vi lägger fram denna vitbok i dess slutgiltiga form och den blir vårt instrument för självreglering.
Dell ' Alba kanske kan se den så här: den blir den kodex, den regel som gör att vi kan arbeta effektivt och återkomma till andan och bokstaven i fördragen, det vill säga att varje institution återgår till att spela sin roll i arbetet.
(Applåder)
