# ID: svediakorp-gov416383
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 837
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar kommissionärer, kära kolleger!
Mycket av det som vi i dag har sagt, herr talman, kan jag i min grupps namn samtycka till.
Jag undrar bara varför det inte nämndes tydligt också i vitboken, som ni tyvärr lade fram vid en tidpunkt där vi inte direkt kunde diskutera det.
Just en vitbok om styrelseformerna i EU borde ändå verkligen först läggas fram för detta parlament.
Ni sade, herr talman, att parlamentet företräder befolkningen i unionen.
Det stämmer.
Men när jag ser vitboken, då hittar jag knappast denna mening, åtminstone inte på något prominent ställe i början, dit den hör.
Det säger jag inte därför att vi vill berömma oss själva, utan det säger jag därför att man inte bör sprida den illusion, som många har i de icke-statliga organisationerna, nämligen att dialogen med det civila samhället i viss mån skulle kunna ersätta den parlamentarisk-demokratiska processen.
Nej, den kan inte ersätta den, utan den kan, den måste, den bör komplettera den!
Det är en viktig aspekt.
Därmed kommer jag fram till den andra punkten.
Ja, vi är i min grupp positiva till ett stärkt samråd med det civila samhället, hur man än uppfattar detta begrepp.
Jag undrar bara, herr talman, om kommissionen också har de personella resurserna för att kunna genomföra det i denna omfattning, som ni här anger?
Ni säger åtminstone inte hur ni vill åstadkomma det.
För det andra: Ni säger knappast något om hur det skall ske tillsammans med parlamentet.
Ja, ni nämner att parlamentet också redan har påbörjat denna process, det stämmer.
Vi måste också stärka den.
Men vi måste ta itu med sakerna gemensamt, så som ni sagt i dag, ty medborgarna upplever Europeiska unionen och inte så mycket de enskilda institutionerna.
Därför skulle jag vilja be er att lämna förslag på hur ni föreställer er att vi skall föra denna dialog gemensamt, effektivt och på ett genomförbart sätt.
Ty så som den skildras här uppstår det en inflation av samrådsprocesser, som motsäger den effektivitetsprincip, som ni ju också företräder.
Men vi är beredda att diskutera detta noggrant med er.
(Applåder)
För det tredje: Delegerandet av beslut - jag ger er rätt, herr talman, det vore dumt av varje parlament om det självt ville fatta alla detaljbeslut och reglera allt.
Hur ser det ut med call back- eller fall back-läget, som parlamentet alltid begär?
Ni säger ingenting om det i er vitbok.
Är ni mot det eller för det?
Ni hyser väl inte den illusionen att detta parlament kan samtycka till att vi delegerar regleringsuppgifter och ansvar, utan att vi har möjlighet att återta dem, om det går snett?
Just i samband med Lamfalussys rapport gjorde vi inga goda erfarenheter.
Den ene eller andre kommissionären - jag vill inte säga det tydligare - har inte förespråkat denna process av samarbete med parlamentet, inte ens när det gäller delegeringen.
Därför är vi skeptiska och misstrogna.
Inte därför att vi avvisar den, utan därför att vi för närvarande ännu inte kan godkänna kommissionens praxis.
Herr talman!
Ni nämner i er vitbok flera gånger att man åter skall erinra sig kärnuppgifterna, att man åter skall koncentrera sig på kärnuppgifterna.
Inte heller det definierar ni - kärnuppgifter från när?
Kommissionens och Europeiska unionens kärnuppgifter för 20 år sedan var ju andra än i dag och de kommer också i framtiden att se annorlunda ut.
I fråga om flera förslag som i dag kommer från kommissionen undrar jag om det verkligen är kärnuppgifter för Europeiska unionen?
På andra områden - låt oss tänka på asyl, migration etc. växer det dock fram nya uppgifter.
Att tänka bakåt och säga att vi måste återgå till gårdagens kärnuppgifter kan ändå inte vara någon politik för framtiden.
Men jag ger er rätt, och jag skulle önska att kommissionen definierar vad den betraktar som sina kärnuppgifter för framtiden, för de närmaste 10 åren.
Ty det måste beslutas nu.
Det skall vi diskutera gemensamt med rådet och kommissionen.
Att slå fast dagordningen, att definiera de politiska prioriteringarna år för år är inte bara en uppgift för rådet och kommissionen, utan naturligtvis också en uppgift för parlamentet.
Därmed har jag nämnt de kritiska punkterna.
Det finns inte tid för de andra punkterna, men jag tror att ni har mer nytta av om vi nämner de punkter vi kritiserar, men vi erbjuder er också att föra en dialog tillsammans med er under de närmaste månaderna, för att komma fram till ett gemensamt resultat.
(Applåder)
