# ID: svediakorp-gov416380
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,781
# sentences: 114
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Fru talman, ärade ledamöter!
För ett och ett halvt år sedan, när jag talade till denna församling, sade jag att en av den nya kommissionens strategiska prioriteringar var att fundera över institutionernas roll i unionen och verka för nya former av governance.
Då lovade jag att kommissionen skulle ge ut en vitbok före sommaruppehållet 2001.
Vi har fullgjort vår skyldighet och det gläder mig särskilt att göra den första presentationen av vitboken just för Europaparlamentet.
Och detta beror inte bara på protokollsskäl: den röda tråden i vitboken - att Europa skall komma närmare sina medborgare - är ju ett av de främsta strävandena som parlamentet och kommissionen har gemensamt.
Såsom företrädare för Europas medborgare utgör ni definitionsmässigt den legitima länken mellan unionen och de folk som utgör den.
De specifika förslag som kommer från denna församling, som svar på och komplement till vitboken, kommer därför att vara oss till mycket stor hjälp när det gäller att staka ut den väg som vi skall gå under de kommande åren.
Jag skall med glädje ta upp en fördjupad debatt om era förslag med början under parlamentets nästa sammanträdesperiod i Bryssel om två veckor.
Redan från början av mitt mandat som ordförande har jag gett uttryck för min fasta övertygelse om att vi måste se över vårt sätt att bygga Europa, så att vi kan fungera som ett nyskapande föredöme när det gäller förhållandet mellan medborgare och politiska institutioner under ett historiskt skede då insyn och ansvar håller på att bli nya ledstjärnor för styrelseformerna.
Toppmötet i Nice förändrade emellertid det politiska scenario inom vilket detta projekt skall utvecklas.
Efter det att regeringskonferensen antog Niceförklaringen om Europas framtid har ju en ny debatt om Europeiska unionens framtid och dess yttersta mål startat.
Politiska ledare och medborgare har gjort sina stämmor hörda.
Européerna väntar sig mycket av Europa, och de väntar sig att deras medborgarskap i unionen skall vara laddat med symbolisk och praktisk innebörd, så som klart framgår av debatten om stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Därför hoppas jag än en gång att denna stadga till fullo kommer att införas i fördragen.
Europa har äntligen startat den stora debatten om en mer fulländad demokrati.
Politikerföraktet, det låga valdeltagandet och det bristande förtroendet för de politiska partierna som bärare av folkviljan är oroande företeelser som numera är allmänt förekommande.
Detta gäller inte bara de europeiska institutionerna utan alla relationer mellan medborgarna och deras företrädare, på alla nivåer.
De europeiska medborgarna är oroliga, eftersom de känner styrkan i de epokgörande förändringar som våra demokratier upplever.
Globaliseringens effekter och förändringarna i samhället har varit snabba och brutala och har påverkat allas vårt vardagsliv på djupet.
Projektet Europeiska unionen har under många år utgjort ett hopp och är i dag det enda exemplet på ett konkret, fungerande och demokratiskt svar på globaliseringens utmaningar.
När globaliseringen accelererar är den europeiska modellen med demokrati, konkurrenskraft och social solidaritet den enda som kan skapa de utsikter till stabilitet som våra medborgare söker.
De förstår intuitivt att ingen medlemsstat ensam skulle kunna stå emot det externa tryck som syftar till att montera ned våra samhällen.
Många händelser har skapat tvivel på vår förmåga att fullgöra denna stora uppgift.
Att vissa beslut saknades i Nice-fördraget bidrog inte till att förbättra situationen.
Av detta skäl är det vår plikt att skyndsamt och som ett föredöme inför öppen ridå åter ta upp diskussionen om alla regler för vårt styrelsesätt i syfte att skapa nya.
Att tala om governance är nämligen detsamma som att tala om demokrati: om den europeiska demokratin, om hur den fungerar, om dess problem, men också om dess framtidsutsikter.
Kommissionen har därför tänkt sig en process med tre steg: i denna första fas tar vi i vitboken upp frågorna om europeisk governance " med oförändrade fördrag ".
Vi är nämligen övertygade om att det går att göra mycket redan genom att förändra våra institutioners och medlemsstaternas sätt att arbeta, genom att tillämpa gällande lagar på ett bättre och mer konsekvent sätt.
I nästa skede kommer kommissionen att meddela sin inställning till Laeken-processen.
I den tredje fasen, slutligen, kommer kommissionen att ange sina prioriteringar när det gäller genomgripande förändringar av grundfördragen.
När vi utarbetar våra förslag kommer vi att ta största hänsyn till de åsikter som kommer till uttryck i den debatt som denna vitbok ger upphov till, och i första hand till den kritik och de förslag som kommer från er, från parlamentet.
Kommissionen har velat göra vitboken konkret och praktiskt användbar.
Därför har vi koncentrerat oss på två aspekter av europeisk governance: för det första förhållandet mellan medborgarna, det civila samhällets organ, centrala och lokala myndigheter och de europeiska institutionerna.
För det andra hur de europeiska institutionerna fungerar och vilka relationer de har till varandra.
Vi kunde inte heller ge våra medborgare budskapet att det enda sättet att lösa de frågor som återstår för governance på europeisk nivå är att ändra i grundfördragen.
Personligen tror jag inte på en så lättvindig lösning.
Vi tyckte alltså att vi först skulle se om vårt hus, innan vi diskuterar hur staden skall omdanas.
Det är därför kommissionen har valt att inrikta vitboken på sätt att förbättra det nuvarande systemet genom att bättre utnyttja de möjligheter vi redan har inom ramen för de nuvarande fördragen.
Många frågor kan lösas genom att vi är modiga nog att tillämpa redan överenskomna gällande regler och upphör med förfaranden som har fört det europeiska projektet bort från dess ursprungliga målsättningar.
Låt oss då titta på hur vi konkret har gått fram under denna första fas.
Öppenhet, delaktighet, ansvar, effektivitet och konsekvens: dessa är de fem pelare som analysen och förslagen i vitboken vilar på, och de integrerar och förstärker de två grundprinciper som redan är heliga i våra fördrag: subsidiariteten och proportionaliteten.
Förslagen i vitboken syftar till att förbättra gemenskapsmetodens funktionssätt på tre fronter: för det första genom att i större utsträckning involvera medborgarna i utarbetandet av unionens politiska initiativ, för det andra genom att genomföra denna politik på ett verkningsfullt sätt och för det tredje genom att tydliggöra de europeiska institutionernas roller och ansvarsområden och behovet att koncentrera sig på de grundläggande frågorna.
Låt mig nu kort beskriva detta mer ingående.
Först och främst måste vi i större utsträckning göra medborgarna delaktiga i fastställandet av unionens politik.
Det handlar inte om att rubba balansen mellan institutionerna eller ge instanser utan demokratisk legitimitet otillbörlig representation.
Ni vet vad jag tycker: det är parlamentet, detta parlament, som demokratiskt företräder unionens folk.
Dock handlar det om att anta en ny utmaning: de ökande kraven från medborgarna att få göra sig hörda inte bara indirekt, via konstitutionella organ, utan också mer direkt, via representanter i lokala styrelser och olika organisationer som uppstår spontant.
Vår uppgift kan inte vara att motverka detta uttryck för demokratisk rikedom utan skall snarare vara att kanalisera de komplicerade samhällsfrågorna och finna rätt sätt - också annorlunda sätt - att föra en dialog med lokala myndigheter och det civila samhället.
Grunden till allt detta är ett kommunikationsunderskott: om vi vill föra Europeiska unionen närmare dess medborgare - det vill säga göra Bryssel mindre fjärran - måste vi förklara unionens politik på ett klart och enkelt sätt och se till att den kan diskuteras offentligt.
För att åstadkomma detta måste vi främja uppkomsten av ett europeiskt nätverk i vilket alla politiska nivåer deltar i fastställandet, genomförandet och övervakningen av politiken.
I vitboken föreslår vi ett systematiskt sätt att skapa detta nätverk, som kommer att kräva ypperliga kontakter med nationella, regionala och lokala organisationer och organ i syfte att ta fram och tillämpa unionens beslut med största respekt för varje medlemsstats konstitutionella organisation.
Dessutom måste vi konsultera det civila samhället på ett djuplodande sätt.
Jag anser självfallet inte att organ som icke-statliga organisationer kan företräda den allmänna opinionen på samma sätt som Europaparlamentet eller på samma sätt som arbetsgivarorganisationerna och fackföreningarna företräder sina medlemmar.
Man måste dessutom vara säker på att de icke-statliga organisationerna är organiserade på grundval av demokratiska principer.
Europeiska kommissionen vill dock ta tillvara deras energi och engagemang, och i vitboken analyserar vi hur detta samarbete skall kunna gå till.
Således föreslår vi i vitboken miniminormer för rådslagen med två mål: att göra det så tydligt som möjligt vilka vi har rådfrågat, vilka som har gett oss råd och om vi har för avsikt att följa dessa råd och i så fall hur.
På så sätt får parlamentet möjlighet att bedöma kvaliteten på och opartiskheten i konsultationsprocessen när det fattar sina beslut inom ramen för lagstiftningsförfarandet.
Låt oss nu övergå till den andra frågan, det vill säga vad vi kan göra för att göra Europeiska unionens åtgärder mer verkningsfulla.
Gemenskapsrätten kritiseras ofta för att breda ut sig för mycket och ibland får man intrycket att den inte klarar av att hålla jämna steg med den snabba tekniska utvecklingen och de snabba sociala förändringarna.
Det ligger någonting i båda dessa kritiska synpunkter och vi måste ta hänsyn till detta.
Vi kan ta hänsyn till det eftersom de nuvarande fördragen ger oss en rad instrument som vi kan använda för att ta initiativ som svarar emot behoven.
När nu dessutom den inre marknaden till stor del är färdig känns behovet av ny lagstiftning på detta område mycket mindre.
Unionen bör alltså framför allt koncentrera sig på att tillämpa gällande regler på ett korrekt och effektivt sätt, så att den inre marknaden kan fungera så bra som möjligt och snedvridningen av konkurrensen blir så liten som möjligt.
Vad kan kommissionen göra för att se till att den europeiska rätten håller maximal kvalitet?
Jag skulle kort vilja nämna fem åtgärdslinjer som anges i vår vitbok: för det första tänker vi ta initiativ som syftar till att allmänheten skall kunna lita på våra vetenskapliga rådgivare och mer allmänt på vårt sätt att rådfråga experter.
För det andra skall det göras en noggrannare bedömning av vilken slags lagstiftning som behövs.
För det tredje måste vi tydligare definiera under vilka omständigheter gemenskapslagstiftningen skall integreras med andra typer av åtgärder, såsom självreglering eller metoden med öppen samordning.
För det fjärde kommer kommissionen att koncentrera sig på de sektorer som verkligen fordrar ett politiskt ansvarstagande från vår sida.
Övrig verksamhet bör överlåtas till unionens byråer och deras roller och uppgifter måste diskuteras vidare och mer ingående.
För det femte föreslår vi att kommissionens roll som övervakare av att gemenskapsrätten tillämpas på ett riktigt sätt i medlemsstaterna förstärks.
Denna fråga ger upphov till stor oro, eftersom kvaliteten på genomförandet av gemenskapsrätten inger besvikelse.
Det direkta ansvaret för att den europeiska lagstiftningen är ineffektiv och impopulär ligger till en alls icke oväsentlig del på medlemsstaterna.
För att råda bot på denna situation rekommenderar vi i vitboken att förordningar skall användas i stället för direktiv i många fall där detta instrument visar sig vara mer lämpat.
Det står dock fast att tydligheten i vår primärrätt i stor utsträckning beror på det arbete rådet och - vid medbeslutandeförfarandet - denna församling gör.
Inför utvidgningen måste vi därför se till att gemenskapsrätten håller högsta möjliga kvalitet och tillämpas på ett korrekt och effektivt sätt.
Kommissionen har tydligt beskrivit de initiativ vi kommer att ta för att se om vårt hus i vitboken.
Vi hoppas att detta kommer att påverka de andra institutionerna och medlemsstaterna att snarast göra detsamma.
Den tredje och sista typen av förändring syftar till att göra roll- och ansvarsfördelningen mellan institutionerna mer begriplig och lägga tyngdpunkten på de grundläggande politiska uppgifterna.
Fördraget har tyngts av tillvägagångssätt inom institutionerna som har skapat förvirring och förvanskning av de planer EU: s grundare hade.
Om det nuvarande fördraget tillämpas på rätt sätt gör det tydlig åtskillnad mellan parlamentets, rådets, kommissionens, domstolens och andra institutioners roller.
I praktiken ställs dock medborgarna inför åtgärder som inte följer denna tydliga rollfördelning.
De förstår inte längre vem som föreslår, vem som beslutar och vem som övervakar.
Och de förstår ännu mindre vilken institution som är ansvarig för vilken åtgärd, eller om ansvaret ligger hos EU-institutionerna eller hos medlemsstaterna.
Detta förhållande måste avhjälpas skyndsamt och beslutsamt, och för att göra det behövs för ögonblicket inga ändringar i fördraget.
Den koncentration på de grundläggande uppgifterna som vi rekommenderar i vitboken medför ett nytt sätt att skapa Europeiska unionens politik och därmed en omorganisering av hur de tre institutionerna - rådet, parlamentet och kommissionen - arbetar och samarbetar.
Kommittéförfarandet är ett utmärkt exempel på skevheten i systemet: lagstiftaren rådet omvandlas till verkställande organ, samtidigt som lagstiftaren parlamentet stängs ute under denna fas.
Kommissionen, som är det verkställande organet, måste kompromissa med lagstiftaren om detaljer utan att rådet tar motsvarande politiska ansvar, eftersom det i verkligheten är de nationella myndigheterna - det vill säga medlemsstaterna direkt - som deltar i expertmötena.
Vad vi i stället behöver är enkla beslut, så att rådet och Europaparlamentet på ett jämställt sätt kan kontrollera vad kommissionen gör och på så sätt försäkra sig om att den håller sig till de principer och politiska riktlinjer som det lagstiftande organet har antagit.
Unionens stora politiska prioriterade frågor skall formuleras och diskuteras vid högtidliga och regelbundna politiska möten, som till exempel mötena med Europeiska rådet, kommissionens ordförandes årliga tal till Europaparlamentet om tillståndet i unionen och andra högtidliga och politiska sammankomster.
Därmed kommer jag in på frågan om hur vi skall kunna förbättra kommissionens, rådets och parlamentets sätt att arbeta tillsammans.
Det främsta hindret på vägen mot en tydlig politik är att ministerrådet arbetar på ett så ogenomträngligt sätt och dess växande svårigheter med att, framför allt när det gäller rådet (allmänna frågor), åstadkomma en syntes mellan särintressena innan frågorna kommer upp i Europeiska rådet.
Vi kan och måste göra mycket för att förbättra europeisk governance vad detta anbelangar och utan att behöva ändra i fördragen.
Det är helt enkelt detta våra förslag syftar till, men det är en djupgående förändring.
Ärade ledamöter!
Också denna församling måste enligt min mening koncentrera sig på sina grundläggande uppgifter: uppgifter som framför allt kommer till uttryck i en förstärkning av parlamentets beslutsfattande roll, dess övervakning av hur politiken verkställs och det stora ansvaret på budgetområdet.
I vitboken föreslår vi, lika respektfullt som bestämt, att Europaparlamentet " frångår dagens detaljredovisning till förmån för en mer politiskt orienterad kontroll ".
I egenskap av fördragens väktare är det min plikt att ange denna färdriktning.
Det ankommer dock inte på mig utan på er att besluta vilka organisatoriska förändringar som erfordras.
Slutligen, bör de tre institutionernas sätt att samarbeta förändras.
Återgången till respektive grundläggande uppgifter måste ske på interinstitutionell nivå.
Vi måste klargöra bättre vem som är ansvarig för de olika uppgifterna inom lagstiftning och verkställande.
Ärade ledamöter!
Europeiska unionen har sedan länge upphört att vara bara en inre marknad.
Den har blivit en politisk enhet och det vet Europas medborgare.
Vi kommer alla att få ett mycket påtagligt bevis på detta om några veckor, när vi har eurosedlar och -mynt i händerna och i fickorna.
De europeiska medborgarna vill att denna union skall vara deras union.
Detta innebär att bygga upp ett förtroende mellan medborgare och institutioner, liksom ett förtroende medlemsstaterna emellan och mellan medlemsstaterna och oss.
Att återställa förtroendet mellan Europa och dess medborgare innebär också att ge medborgarna en klar uppfattning om de olika institutionernas mål och uppgifter.
Tiden är mogen att konkretisera dessa ambitiösa mål.
Denna vitbok är det första bidraget till att nu genast starta en sammansatt process.
Vi har tillsammans möjligheten att stärka det europeiska projektet och konsolidera det kring en modell för full, öppen och mogen demokrati.
Jag vädjar till er att se till att vi inte går miste om detta tillfälle.
(Applåder)
