# ID: svediakorp-gov416357
# author: Neyts-Uyttebroeck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 839
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Jag hörde nyss i engelsk tolkning till min förvåning att mitt namn nu har blivit Michel.
Det är sant att jag har ett mycket nära samarbete med minister Michel men en fullständig förvandling har ännu inte ägt rum.
Jag skulle vilja börja, damer och herrar, med att be om ursäkt för att jag kom litet sent och inte exakt kl.
15.00.
Det var för att jag för ordförandeskapets räkning deltog i utskottsordförandekonferensen.
Eftersom jag lika litet har ubiquitas gåva så kunde jag inte komma i tid, vilket jag än en gång ber så mycket om ursäkt för.
Herr talman, damer och herrar, herr kommissionär!
Många av er har, antingen i anföranden eller i de för övrigt mycket intressanta betänkanden som lagts fram om situationen i kandidatländerna, hänvisat - oftast med nöje och med stor sympati - till de kontakter ni har haft med personer i kandidatländerna, de besök som gjorts där och så vidare.
Det är fallet även för mig.
Jag har nu besökt alla huvudstäder i de kandidatländer som vi förhandlar med minst en gång och i vissa fall två, tre eller fler gånger.
Det är just det som skapar ett band varigenom ett mer än rent teoretiskt politiskt intresse uppstår för länderna i fråga.
Jag tycker nästan det är rörande att se hur ni i era betänkanden nästan som gudmödrar eller gudfäder tar hand om de kandidatländer som ni rapporterar om.
Jag vill dock gärna understryka att det här parlamentet i sina sammanställningar varit en av de största motorerna bakom utvidgningen.
En motor som aldrig hostat och som aldrig stannat och jag tycker att ni skall vara stolta över det.
Det finns dock mer.
Jag vill speciellt, inte bara i anslutning till vad Lalumière sade utan även för att jag själv menar det, verkligen gratulera kommissionen, kommissionär Verheugen och hans tjänsteenhet till det jättelika förhandlingsarbete som de utfört.
De för just nu över 300 olika förhandlingar.
Ni behöver bara multiplicera kapitlen med antalet medlemsstater.
Jag vet att det finns paralleller, men två situationer kan aldrig vara helt lika.
Allmänheten, vilken knappast känner till det eftersom det inte berättas för dem, tror alltså att anslutningen tar så lång tid eftersom vi tvekar eller för att vi inte har fattat riktigt bra beslut.
De har inte direkt någon aning om hur komplex hela den här frågan är.
Det är inte allmänhetens fel.
Det är på grund av alla de, inbegripet vi själva, som inte berättat något.
Jobbet är inte klart än men det har redan sagts: målsnöret är i sikte.
Då ökar naturligtvis nervositeten och då ökar även vadslagningen om vem som skall vara först över mållinjen.
Jag är helt överens med kommissionär Verheugen om att vi skulle göra fel om vi spekulerade om vilka kandidatländer som kommer att stå i första ledet och vilka som inte kommer att göra det.
Det är alldeles för tidigt, men vi måste alla tillsammans börja fundera över hur vi skall genomföra de här anslutningarna på ett effektivt sätt.
Då kan jag kanske som liten anekdot tillägga att då Sverige, Finland och Österrike blev anslutna - och det var också ett sedan länge kungjort faktum som man känt till sedan länge - ändå inte fanns tillräckligt med tolkar och översättare, för att bara understryka en aspekt av det hela.
Det problemet blir naturligtvis ännu mer invecklat, men det måste alla institutioner på ett tidigt stadium börja fundera över.
I morse sade jag att utvidgningen är unionens framtid.
Jonckheer, en landsman men ingen partivän till mig, förnekade det genom att säga att framtiden är osäker.
Jag upprepar det jag sade i morse.
Jag tillägger att jag inte sagt det för formens skull.
Jag sade det eftersom jag är helt övertygad om det, även om jag lika gärna säger att framtiden inte skall inskränka sig till utvidgningen men att det är det första stora uppdrag som vi har att utföra inom en snar framtid.
Det är absolut säkert.
Mitt lands premiärminister delar den åsikten och ger också, och det säger jag med stor bestämdhet, otvivelaktigt även kandidatländerna en plats och en roll sina förslag för utvidgningen av regeringskonferensen.
Därmed svarar jag på en oro som gruppledare Poettering yttrade i morse.
Under det så kallade " Gymnich-mötet " i slutet av den här veckan kommer kandidatländerna att delta i ett samråd över Europas framtid.
Under det informella rådsmötet i Gent och vid Europeiska rådet i Laken kommer utvidgningen att behandlas ingående.
Den kommer att behandlas i den andra som kommissionär Verheugen och jag själv förklarat och även i den anda som ni nästan alla utan undantag skrivit under i era respektive anföranden.
