# ID: svediakorp-gov416356
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 343
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
Främlingskapet mellan institutioner och medborgare handlar oftast om människornas välfärd.
I våra länder är det rädslan för invandrare, flyttandet av företag och rädslan för förlusten av arbetsplatser.
Den rädslan finns även i kandidatländerna där anslutningen till Europeiska unionen mäts i löner och löneökningar och sysselsättning.
Om vi då betraktar de senaste siffrorna för sysselsättningen i de central- och östeuropeiska länderna så ser vi att sysselsättningen 1999 och 2000 gått bakåt i alla länder utom i Ungern, Litauen och Slovenien.
Därför måste vi absolut uppmärksamma den här utvecklingen.
När det gäller socialpolitiken så vill jag framför allt ta upp två saker.
Jag skall gå litet i samma riktning som Maes.
Papper är tålmodigt, men man måste också lära sig att skrapa bort papperet ibland och titta efter vad som döljer sig där bakom.
För det första den sociala tryggheten.
Den stora risken är att den tidigare sociala tryggheten rivs ner och att det inte finns något nytt system för den sociala tryggheten eller inte ett tillräckligt system och att en hel generation alltså inte kommer att kunna utnyttja vare sig det ena eller det andra systemet.
Av erfarenhet och av de samtal som jag fört i en del länder, har det visat sig att det är fallet.
Det är alltså förskräckligt, eftersom det anger att en stor grupp människor blir fattigare.
De människorna jämför situationen med hur det var förr och inser att de har det sämre nu.
Det är alltså en första punkt och jag ber kommissionären ta problemet med den sociala tryggheten med större uppmärksamhet än vad som görs nu.
En annan sak är uppbyggnaden och utbyggnaden av arbetsmarknadens parter och deras organisationer.
Jag kan på grundval av mina kontakter på plats konstatera att allt går mycket långsamt och trögt även där.
Vi måste alltså söka efter verkligheten bakom papperen och bakom orden.
Låt oss hjälpa dem och låt arbetsmarknadens parter hjälpa varandra.
.
