# ID: svediakorp-gov416348
# author: Jonckheer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
Under föreliggande politiska omständigheter finns det inget politiskt initiativ till utvidgningen som de gröna stöder, vilket också vår grupps ordförande sade.
Men framtiden för vår europeiska union är inte, eller borde inte vara, utvidgningen, i motsats till vad som rådets ordförandeskap sade i sitt introduktionsanförande.
Framtiden efter 2004 för en utvidgad union är öppen och osäker.
Den kan vara ett område för förstärkt frihandel, liksom det kan vara en överstatlig union där målsättningarna med en hållbar utveckling och social solidaritet skulle stå i centrum av målsättningarna för en förstärkt politik.
Om man slåss för den senare lösningen blir nästa regeringskonferens 2003-2004 den sista möjligheten för de femton medlemsländerna att rätta till misslyckandena från Nice, och ta sitt ansvar för att en union med 27 medlemmar skall kunna styras demokratiskt och effektivt.
Frågan är emellertid inte enbart av institutionellt slag: den gäller också budgeten.
Bibehållandet av en solidaritetspolitik mellan medlemsstater förutsätter att man i framtiden ökar unionens ekonomiska resurser, för på det ekonomiska planet sker integrationen av kandidatländernas marknader med unionens marknader sedan tio år till priset av ökande territoriella och sociala orättvisor i kandidatländerna.
Det nuvarande europeiska stödet är nödvändigt och minskar kostnaderna för övergången, men om vi verkligen vill bevara en europeisk samhällsmodell, som bygger på solidaritet och förhandling mellan alla aktörer i en union med 27 medlemmar, krävs ett tydligt åtagande från båda sidor när det gäller denna målsättning som överskrider den med gemenskapens regelverk och förutsätter extra stöd från de nuvarande femton medlemmarna.
Om vi vill lyckas med utvidgningen och bevara möjligheterna till ett solidariskt Europa, får vi inte, som Verheugen just sagt, ge efter för strutspolitiken.
Ur den synvinkeln är jag mycket chockad över att flertalet ändringsförslag från utskottet för sysselsättning och socialfrågor avvisats i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.
