# ID: svediakorp-gov416343
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 519
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ur en kristen barmhärtighetssynpunkt stöder jag verkligen utvidgningen av Europeiska unionen.
Till min glädje rasade det kommunistiska systemet 1989 samman i Central- och Östeuropa.
Den glädjen delades då allmänt i Västeuropa.
De ber om en fortsättning, om vår hjälp till kandidatländerna, så att de kan ansluta sig till Europeiska unionen och på det sättet kunna återvända till Europa på riktigt.
Den utgångspunkten vittnar dessutom om verklighetsinsikt.
Den främst östliga utvidgningen av unionen är nämligen politiskt och ekonomiskt gynnsam för medlemsstater och kandidatländer.
För att bara nämna ett argument.
Efter år 1988 har den ömsesidiga handeln kraftigt ökat.
Resolutionen med anledning av kollega Broks muntliga fråga understryker därför också fördelarna med den här utvidgningsprocessen.
Ändå delas inte den här synen på utvidgningen på långt när av alla.
Det visar sig i nyligen genomförda opinionsundersökningar.
I de undersökningarna märks en kontrast mellan den allmänna opinionen i anslutningsländerna och den i de femton EU-medlemsstaterna.
I kandidatländerna finns det ett tydligt stöd för utvidgningen i samhället.
I medlemsstaterna däremot är det bara 43 procent av medborgarna som är riktigt entusiastiska.
I ett antal EU-länder finns det till och med många fler motståndare än förespråkare.
Som om den här stora utvidgningens belastning och osäkerhet endast skulle vila på EU-axlar.
I kollega Broks resolution tas dock ingen hänsyn till den skillnaden i inställning hos allmänheten.
I den uppmanas både medlemsstater och kandidatländer att ge mer och bättre information.
Den konstaterade bristen på europeiskt engagemang kommer dock inte att helt försvinna på det sättet.
Är jag rädd.
Hur det än är med den saken så riktar sig uppmaningen i resolutionen främst till medlemsstaterna.
De står dock absolut inte ensamma.
Europeiska unionens medlemsstater har visst väldigt många invånare med hjärta för Central- och Östeuropéer!
Deras många initiativ, enskilt och i kyrkliga eller andra sammanhang, sedan lång tid tillbaka och ofta långt innan murens fall, talar här sitt tydliga språk.
Rådets och kommissionens ledamöter: anlita framför allt dessa bundsförvanter vid er informationskampanj om utvidgningen.
En annan punkt i resolutionen fångade också min uppmärksamhet.
I punkt 49 läser jag att kandidatländerna inte behöver uppfylla strängare krav än medlemsstaterna själva.
Det tycker jag verkar självklart.
Europeiska unionen har ju själv uttryckligen begränsat sin insläppskontroll till uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna.
Så länge kandidatländerna inte kan vara med och bestämma om vidare samarbete inom diverse politikområden - tänk på GUSP till exempel, asyl-, invandrings- och penningpolitiken - får inte Europeiska unionen ålägga dem några nya kriterier på dessa områden.
Herr talman!
Det finns ett ordspråk som lyder ungefär: den sista biten är tyngst.
Det kommer att visa sig igen vid slutförandet av anslutningsförhandlingarna med de kandidatländer som kommit längst.
Det återstår ju ett antal svåra ärenden.
Jag hoppas att Europeiska unionen skall kunna ge ett konkret bevis för sin vilja till utvidgning.
Dessutom är det enligt det kända bibelordet bättre att ge än att få.
