# ID: svediakorp-gov416340
# author: Maes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 303
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera alla föredragande, men det går naturligtvis inte på två minuter.
Jag vill betona två aspekter: behandlingen av kulturella minoriteter och kommunikation med befolkningen.
Europeiska unionen måste vara mer än en marknad.
Det är också en gemenskap av medborgare och samtidigt en samling folkslag och mindre och större kulturgemenskaper.
Det sätt som de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter garanteras på, medför fortfarande problem i vissa länder.
På papperet verkar allt redan gå mycket bättre men i praktiken ser vi att romerna i praktiskt taget alla länder fortfarande verkligen behandlas som andra klassens medborgare och att det råder förhållanden som i tredje världen, till exempel i de värsta slumområdena i Afrika och städer i tredje världen.
För behandlingen av andra minoriteter visar sig praktiken inte heller stämma överens med det som så vackert står skrivet på papper och i lagtexter.
Jag vill till exempel hänvisa till behandlingen av den ungerska minoriteten i både Slovakien och i Rumänien.
I praktiken ser det inte lika bra ut som på papperet.
Kommunikationen med befolkningen är ett stort problem eftersom invånarna bytt ut en spontan entusiasm för EU mot en mer kritisk hållning.
Om löften och uppfyllandet av löften uteblir så kommer det självklart att öka.
Jag undrar dock om kommissionen verkligen för en bra politik genom att i dessa länder inte rikta sig till befolkningen på befolkningens språk.
Kan man helt överlåta kommunikationen till regeringarna?
Jag konstaterar att vissa regeringar inte ens informerar sina egna parlamentsledamöter, låt vara att befolkningen vet vad som i den snygga Infopoint i Warszawa står att läsa på alla medlemsstaternas språk men inte på polska.
Är det att kommunicera eller håller vi på att gömma oss?
