# ID: svediakorp-gov416327
# author: Souladakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 762
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Genom att i dag diskutera de tolv betänkandena om de tolv kandidatländerna bidrar vi positivt till en utveckling vars slutresultat vi sannolikt ännu inte kan inse vidden av.
Jag önskar och hoppas att detta parlament och kommissionen, vars mandat upphör i början av 2005, kommer att få den möjligheten och äran att göra dessa tolv länder till medlemmar i Europeiska unionen i den nya europeiska arkitekturen, som självklart inte får ha som mål att skapa nya gränser, utan måste ha som mål att skapa en enhet av stater och folk som strävar i riktning mot de gemensamma målen fred, socialt välstånd och globalt samarbete.
Jag tror att detta, som politiskt mål, är det största målet för oss alla, och vi måste alla verka för det plikttroget.
Jag är den tredje föredragande för de baltiska länderna.
De tre ländernas problem - liksom de flesta kandidatländernas problem - påminner mycket om varandra, vilket beror på att länderna kommer från samma socioekonomiska politiska system och nu förändras.
Det speciella med dessa länder hör samman med det faktum att utvidgningarna av Europeiska unionen fram till nyligen har ägt rum med länder som haft likartade sociala och ekonomiska system.
Nu handlar det om länder som har förändrats och gått från de tidigare systemen med planekonomi och statlig kontroll till marknadsekonomi och demokrati.
Detta steg, som enar Europa både ideologiskt och politiskt, utan att upprätta gränser som delar upp någonting mellan oss som vi inte får dela upp, är därför mycket positivt.
Litauen, som det betänkande som jag föredrar handlar om, har samma allmänna problem och två särskilda.
Det ena av landets särskilda problem gäller kärnkraftverket i Ignalina och det andra Kaliningrad.
I fråga om Ignalina tror jag att man kommer att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga både för att trygga Litauens energiförsörjning och för att bemöta de sekundära och primära följderna för landets samhälle och ekonomi, och jag tror att saker och ting kommer att utvecklas i rätt riktning.
När det gäller Kaliningrad spelar denna ryska enklav verkligen en speciell roll, för det är just där den politik kommer att bestämmas som skall göra det möjligt för oss att skapa ett nytt Europa, som fastän det inte är enat inom samma ekonomiska och politiska ram kommer att samarbeta och samexistera, inte kollidera, och ha en gemensam framtid.
Jag tror att kommissionär Verheugen, som har visat en hög politisk handlingsförmåga, kommer att spela en viktig roll för denna utveckling.
Han har bevisat att han kan göra det även i andra svåra fall.
För, vi får inte lura oss själva, de konkreta politiska problemen är inte alltför många.
Jag skall säga några ord om Cypern, eftersom Cypern nämndes tidigare, trots att frågan inte ligger inom ramen för mitt anförande, och jag vill säga att jag det förvisso är bra att kommissionär Verhaugen framhåller att det finns ett problem som står i samband med Turkiets ockupation av norra Cypern.
Men han säger emellertid samtidigt att man i Helsingfors bestämde att Cyperns anslutning inte skall vara beroende av om frågan om norra Cypern löses eller inte.
Det betyder enkelt talat budskap i alla riktningar i fråga om det politiska Europas vilja att gå framåt på grundval av principer och åsikter, utan att låta någon tala om hur frågor som rör mänskliga rättigheter, demokrati, internationell legitimitet och internationella rätt skall hanteras.
Jag hoppas, och är säker på, att kommissionär Verheugen kommer att göra sitt allra bästa i detta hänseende.
När det gäller morgondagen är den avgörande frågan vad vi, som européer, förväntar oss: Ett förenat Europa som integreras genom utveckling eller en värld i smått där allt kretsar kring snäva ekonomiska termer.
Om Europa och Europas folk verkligen vill följa - och jag anser att vi måste följa - ett ideal, en vision, måste den visionen vara social och politisk, inte inskränkt och kortsiktigt ekonomisk.
Jag anser därför att det är mot visionen av ett integrerat fredens, samarbetets, sammanhållningens och utvecklingens Europa som vi måste vända oss och att det är visionen av det Europa som vi måste ge till folken i våra länder, och glömma de betydelselösa meningsskiljaktigheterna i frågor som är av övergående karaktär och utan intresse för framtiden.
