# ID: svediakorp-gov416326
# author: Schroedter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 640
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Rådet kan jag tyvärr ännu inte hälsa välkommet, fastän jag har en del att säga.
Herr kommissionär, ärade kolleger!
Vid tjatandet om direktstödet i jordbruket eller den kommande fördelningen av strukturfonderna går det ibland förlorat att projektet att övervinna det delade Europa är av historisk vikt och har en betydelse som Europa också kommer att bedömas efter ute i världen.
Fortsatta klenmodiga fördröjningsdiskussioner skadar inte bara projektet, utan Europa som helhet.
Därför vädjar jag till rådet att tillsammans med parlamentet och kommissionen göra allt för att de första medlemmarna skall kunna delta i Europavalen 2004.
Med tanke på hur långt förhandlingarna hunnit är det realistiskt att tro att det kommer att handla om 10 länder.
Det betyder också att inte bara ett baltiskt land, utan alla tre kommer att vara med där.
Om det skulle inträffa ytterligare förseningar i fråga om utvidgningen, finns också risken att de negativa effekterna på befolkningen i våra länder kommer att leda till problem.
Redan nu är situationen med den ökande utlokaliseringen av företag till de östra grannländerna på grund av miljö- och socialdumpning ohållbar.
EU: s miljö- och socialnormer kan dock bara genomföras om det finns ett reellt medlemskap.
Jag vill bara nämna ett exempel från Lettland: Jag finner det otroligt att EU-företag i Lettland kan tillåta sig att bojkotta den sociala dialogen, medan kommissionen bara tittar på.
Utvidgningsprocessen kännetecknas överhuvud taget av att de rättigheter att delta som tillkommer medborgarna inte spelar någon roll.
Skall vi då förvånas över befolkningens sjunkande intresse i kandidatländerna, om utvidgningen nästan enbart är ett projekt för den politiska eliten?
Herr Verheugen, ni tog upp den positiva inställningen till utvidgningen från de nationella minoriteternas sida.
Det kan jag inte hålla med om när det gäller den ryska minoriteten i Lettland.
Överhuvud taget pågår det inte någon samhällelig debatt om framgång och problem med utvidgningen respektive anslutningsprocessen, och inte heller är det någon gemensam process.
Kommunikationsstrategin är ett separerat projekt mellan öst och väst, och som sådant är den redan felaktigt utformat strukturellt sett.
Den förhindrar att man gemensamt lär känna varandra.
Hur många människor i väst känner till de europeiska skatterna i de baltiska kulturerna, hur många känner verkligen till vad som är av betydelse där?
I våra länder är det självklart att de som är berörda av dem är med och utvecklar projekten i städer och på landsbygd.
I kandidatländerna är det en top down-process som styrts av kommissionen.
Varför fäster ni ingen vikt vid samma grad av deltagande som krävs av medlemsstaterna här?
Också i Lettland är förvaltningen den svagaste punkten, och en förvaltning är ju bara stark när den utgör en serviceinrättning för alla medborgare, oberoende av social ställning och språk.
Den måste kunna organisera deltagande och genomföra det.
Lettland som ett övervägande lantligt präglat land är särskilt drabbat av vansinnet i att EU: s misslyckade jordbrukspolitik nu skall exporteras till kandidatländerna.
Det måste ändå bli ett gemensamt projekt att omvandla direktstödet till en ekologiskt och socialt hållbar strukturutveckling.
Det skulle inte bara vara en fördel för Lettland, utan också för konsumentskyddet och därigenom för hela befolkningen i EU och kandidatländerna.
Jag vill än en gång betona att den sociala dimensionen absolut kommer till korta i hela denna process.
Det är en illusion att tro att samhälleliga omvandlingsprocesser kan behärskas enbart med hjälp av fria marknadskrafter.
Vi får inte ignorera den oroväckande klyftan mellan fattiga och rika.
Men vi skulle kunna minska den, om idén med ett Europa för medborgarna skulle uppfattas som en gemensam politisk uppgift oberoende av region och social ställning.
