# ID: svediakorp-gov416300
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 464
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag vill uttrycka de största förbehåll mot det nya förslaget till stadga för europabolag, eftersom det förefaller mig komplicerat och onödigt och riskerar att så småningom leda till resultat som vi inte vill ha.
Kravet på en enhetlig stadga för aktiebolag på europeisk nivå, som går utöver mångfalden i den nationella rätten, är ett gammalt federalistiskt krav, nästan lika gammalt som gemenskapen, eftersom de första diskussionerna inleddes 1959 och kommissionens första formella förslag härrör från 1970.
Men denna idé strider mot nationell rätt som är djupt förankrad i varje folks mentalitet, exempelvis socialrätten - bl. a. när det gäller de anställdas inflytande - eller skatterätten.
Ärendet har diskuterats i trettio år utan att framsteg gjorts, och alla hade resignerat inför det faktum att inget hände, vilket inom parentes kan innebära att en lösning inte är så brådskande, och att man mycket väl kan leva utan den.
Plötsligt lyckades det franska ordförandeskapet vid rådet i Nice i december förra året att, sannolikt i en strävan efter att till varje pris visa på resultat, uppnå ett avtal.
Men i verkligheten består den stadga som fastställdes på detta sätt i att de nationella sociala rättigheterna placeras sida vid sida, vilket innebär att parterna kan välja mellan de olika möjligheterna, och dessutom finns inga skattebestämmelser.
Det nya förslaget förefaller därför komplext och otillräckligt.
Ingen lyckas för övrigt bedöma det ordentligt.
Utskottet för sysselsättning och socialfrågor i vår kammare förklarar att " vissa organisationer (vilka?), hävdar att en stadga för europabolag kommer att medföra årliga besparingar på 30 miljarder (enligt vilka beräkningar?) för det europeiska näringslivet ".
Men de europeiska industriföretagen skriver den 24 oktober 2001 till ledamöterna att " Vi skulle vilja erinra om vår ståndpunkt: en stadga för europabolag kommer inte att ge någon betydande ekonomisk fördel om den inte åtföljs av ett avtal om ett lämpligt skattesystem ".
Och det avtalet finns inte i dag.
Staterna vill i dag behålla sin skattebehörighet.
Under sådana förhållanden förefaller stadgan för europabolag, som inte har något omedelbart intresse, framförallt eftersträvas på grund av de omständigheter den skulle kunna medföra genom att nationella rättigheter destabiliseras av en överstatlig stadga, som utskottet för sysselsättning och socialfrågor till och med drömmer om att göra tillämplig på små företag.
Om förslaget gick längre skulle det leda till förvirring och avhändande för staterna, utan att vara till fördel för Europa.
I sitt nuvarande skick riskerar den förvisso att förbli oanvänd.
Det är det bästa som skulle kunna hända.
Men likriktningens ideologer kommer inte att ge upp så lätt.
