# ID: svediakorp-gov416279
# author: Cox (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 809
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Sedan vår debatt om utvidgningen förra året har det gjorts betydande och erkännansvärda framsteg.
Under det gångna året har flera av staterna i Helsingforsgruppen i allt väsentligt redan hunnit ifatt de i den tidigare Luxemburggruppen.
Detta är ett år då det eftertryck och den geist som det svenska ordförandeskapet har ägnat denna uppgift har burit frukt.
Jag är förvissad om att våra vänner i det belgiska ordförandeskapet kommer att fortsätta och fördjupa denna process.
Jag välkomnar det faktum att Europeiska rådet, uppmuntrad av Europeiska kommissionen, satte datum för nästa Europaval som en preliminär tidsplan, samtidigt som man framhåller och respekterar det faktum att vi skall fortsätta med en differentierad analys av varje enskilt fall.
Det är inte alls omöjligt att tio stater kan vara klara till dess och om det visar sig vara fallet skulle det vara mycket glädjande.
Men de som är klara till dess bör inte hindras av dem som kanske inte är det och därför måste vi hålla fast vid denna uppfattning om differentiering som ett ledmotiv varigenom vi bör analysera resultaten.
Opinionsundersökningar tyder på att medborgarnas stöd är oroväckande lågt.
Kommissionären har helt rätt i att vi inte bör låta oss påverkas alltför mycket och följa varje opinionsundersökning, men när de är så samstämmiga så betyder det något.
Jag skulle än en gång vilja gratulera kommissionen till den fördjupning och utvidgning av informations- och kommunikationspolitiken som har genomförts under de senaste 12 månaderna.
Men det är helt klart att bara det inte kommer att vara tillräckligt.
Vi behöver politiskt ledarskap och politiska visioner.
Vi måste hålla fast vid det övergripande perspektivet om vi skall kunna övertyga människor om innebörden av det här historiska projektet.
I det sammanhanget kommer frågan om arbetskraftens fria rörlighet.
Å min grupps vägnar måste jag säga att liberaldemokraterna i denna kammare inte alls är nöjda med att tanken på ett fullständigt förbud för arbetskraftens fria rörlighet så snabbt har blivit allmänt accepterad politik.
Vi anser att det verkligen kan vara en belastning, men mer empiri och eftertanke hade kunnat underlätta saken.
Oavsett om det är empiri eller realpolitik som för oss fram till denna slutsats, så vill min grupp när allt kommer omkring bara uppmana varje medlemsstat att begrunda sitt eget ställningstagande och om möjligt välja att inte delta i just denna politik.
Jag känner till att fyra stater, Irland, Danmark, Sverige och Nederländerna redan har gett uttryck för ett sådant ställningstagande.
Jag vill uppmana andra stater att göra detsamma.
Men i detta finns det ett annat verkligt problem.
Gränsregionerna är de områden där vår europeiska integrationsprocess kommer att utspela sig.
Vi i denna kammare måste uttrycka vår omsorg för en förbättring av regionalpolitiken för dessa områden för det är de som kommer att få bära de omedelbara konsekvenserna av utvidgningen.
Denna solidaritet är något som vi som européer måste tillföra denna debatt med större kraft, i stället för att helt enkelt bara låta lokala eller nationella intressen driva frågan.
När det gäller det nuvarande läget i debatten om utvidgningen så träffar jag många vänner inom politik och diplomati i kandidatländerna som är bekymrade över de spänningar som har kommit i dagen.
Min uppfattning är att de bör se detta som en anledning till tillförsikt.
Vi har nu börjat ta itu med de verkliga problemen.
Skuggboxningen är över och dessa spänningar återspeglar det faktum att vi nu befinner oss mitt i en process full av liv och kraft.
Till sist tre mycket korta punkter som jag inte hinner utveckla närmare.
Jag skulle önska att kommissionen kan försäkra mig att misslyckandet att inrätta utbetalningsställen för Sapard i så många stater beror på orsaker som inte kommer att bromsa överföringen av den finansiering som vi har anslagit till strukturreformer inom jordbruket.
För det andra, välkomnar jag vad kommissionären sade om Cypern och Kaliningrad.
Jag hälsar med glädje vad han säger om våra optimala önskemål för Cypern och jag hoppas att FN-processen kommer att komma igång med understöd från honom och andra, men vi måste komma ihåg att aldrig låta det bästa bli det godas fiende.
Till sist, både rådet och kommissionen har i dag lämnat ett viktigt budskap när det gäller den irländska folkomröstningen.
Ja, det är möjligt att det finns lagliga möjligheter att komma förbi de juridiska spetsfundigheterna, men det finns en politisk signal och ett politiskt budskap i detta och den signalen måste vara att oavsett hur kritiska vi må vara mot Nicefördraget, och det är vi alla, så är det en politisk nödvändighet att vi övervinner den svårigheten själva och det har ingenting med utvidgningen att göra.
