# ID: svediakorp-gov416278
# author: Hänsch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 926
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Om nu någon förväntar sig en saftig kontrovers mellan parlamentet och kommissionen eller parlamentet och rådet, eller rent av en saftig kontrovers mellan de stora partierna här, då måste jag göra dem besvikna.
Att göra utvidgningen till en framgång är vår gemensamma önskan och kommer också att förbli vår gemensamma önskan, och det lämpar sig inte för partipolitisk knivkastning, herr Poettering.
Därför har jag inga svårigheter med att meddela Brok och alla andra att min grupp kommer att rösta för resolutionsförslaget från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, också betänkandena om utvidgningen, nämligen alla betänkanden om de enskilda länderna.
Här kan det finns den ena eller andra skillnaden i tyngdpunkt här eller där, men totalt sett motsvarar både resolutionen från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och betänkandena om de enskilda länderna min grupps principer och kriterier för en fortsatt utvidgningsprocess.
Vi stöder och samtycker också till kommissionens strategi som Verheugen i dag har lagt fram.
Vi håller fast vid förtjänstprincipen för slutförandet av förhandlingarna med kandidatländerna, och vi samtycker också till ert koncept att säga att det år 2004 även kan vara 10 kandidatländer, som har klarat av att avsluta förhandlingarna i enlighet med våra kriterier.
Det måste inte vara 10, men det kan vara 10.
Det ställer vi in oss på.
Vi samtycker också till att skifta uppmärksamheten i kommande betänkanden från införlivande av gemenskapsrätten till tillämpning och genomförande av gemenskapsrätten.
Det är i själva verket en av de viktigaste punkterna, som vi måste klara upp och hålla fast vid fram till slutförandet av anslutningsfördragen.
Men vi uppfattar måldatumet inte enbart som ett tillfälle för kandidatländerna.
Vi ser måldatumet 2004 också som ett påtryckningsmedel för medlemsstaterna själva, nämligen att inte bara se på hur och hur långt kandidatländerna löser sina problem, utan också att se till att medlemsstaterna själva inte skapar nya problem för anslutningen.
Det handlar också om detta, när vi har ställt år 2004 i utsikt som måldatum.
Naturligtvis talar vi - och här instämmer jag i det som Verheugen, Brok och Poettering sagt - om riskerna, om belastningarna, om bristerna i den nuvarande utvidgningsprocessen.
Där finns det många punkter.
Men om vi vill att människorna i Europa skall stödja detta, det som vi planerar, och det som vi måste göra, då handlar det inte bara om att tala om belastningar och risker.
Då måste vi också tala om vad vi alla tillsammans i Europa vinner genom utvidgningen.
Låt oss då tala om att det i fråga om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken naturligtvis handlar om finansiering och om reform.
Det är riktigt.
Men låt oss också tala om att det då handlar om en förstärkning av konsumentskyddet i Europa.
Låt oss tala om att livsmedelssäkerheten i unionen kommer att finnas kvar och måste förstärkas ytterligare efter utvidgningen.
Låt oss tala om att utvidgningen inte utgör någon risk för miljöskyddet, tvärtom, att EU-normerna inom några få år kommer att gälla i hela Europa och inte bara i västra delen.
Det är också en fördel för oss, inte bara för östeuropéerna.
Låt oss göra klart för människorna i EU att internationell brottslighet och korruption kan bekämpas bättre inom Europeiska unionen, än om Östeuropas stater stannar kvar utanför.
Om de lagar, som vi har skapat för att bekämpa den internationella brottsligheten, också gäller i Östeuropa.
Låt oss tala om att utvidgningen innebär en fördel för oss alla, eftersom vi kommer att vinna mer politisk, ekonomisk och även ekologisk betydelse i världen, i en värld, som globaliseras allt mer.
Att vi gemensamt i Europa har större chanser att möta utmaningarna med globaliseringen, än om vi i Europa differentierar oss i öst eller väst eller norr eller syd.
Och ekonomisk och social sammanhållning i Europa kommer att sträcka sig över hela Europa, och det är en fördel inte bara för öst, utan det är också en fördel för oss.
Finansieringen fram till 2006 är säkrad.
Men det betyder ju inte att utvidgningen kommer att ske till nollkostnad.
Helt säkert inte.
Det kommer att kosta.
Men det är även dyrt att avstå från utvidgningen.
Det kostar mycket mer än utvidgningen.
Det kostar ekonomisk, social, ekologisk och politisk stabilitet i Europa, framför allt kostar det förtroende.
En icke-utvidgning berövar Europa dess framtid.
Vi står i grund och botten inför ett steg, som kan jämföras med situationen 1989 / 1990 för hela Europa.
Det handlar inte om den ena eller andra övergångsfristen, inte om en bättre eller sämre funktion för det ena eller andra projektet eller programmet eller fonden.
Det handlar inte heller om den ena eller andra fördelen för det ena eller andra landet.
Det handlar om något mycket enkelt: Det handlar om framtiden för alla européer.
Och där befinner vi oss bara i början av debatten.
Efter misslyckandet i Nice har vi också stora förhoppningar på det belgiska ordförandeskapet.
Denna debatt om Europas framtid bör inte bara föras i medlemsstaterna, utan den måste också föras i Öst- och Centraleuropas länder och på Cypern och Malta!
(Applåder)
