# ID: svediakorp-gov416273
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 913
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kära kolleger!
Vi genomför denna årliga debatt för att stödja kandidatländerna, kommissionen och rådet så att de i sina förhandlingar så snabbt som möjligt kan förverkliga utvidgningen och också kan förmana en eller annan, eftersom framstegen på flera områden inte är sådana som vi skulle önska oss.
Vi vill påpeka att det är vi som i slutändan måste ratificera det.
Enligt vår uppfattning bör utvidgningsprocessen inte underkastas någon ytterligare fördröjning.
Vi bör alla skapa interna förutsättningar av institutionellt eller annat slag så att kandidatländerna inte blir en gisslan för vår egen reformprocess.
Vi bör klargöra att alla kandidatländer är jämställda och att därför länder som Ungern och Tjeckien får det antal mandat i Europaparlamentet som de har rätt till.
Vidare bör vi klargöra att det förutom kandidatländerna och Europeiska unionen inte finns någon som har inflytande på Europeiska unionens utvidgning.
Detta är enbart en angelägenhet för Europeiska unionen och kandidatländerna.
Vi vill i dessa uttalanden också klargöra att på grund av det som vi sade förra året, nämligen att de första kandidatländerna skall kunna delta i Europavalen år 2004, måste anslutningsfördragen med sådana länder som är mogna för det, inklusive ratificeringsförfarandet, som man också måste räkna med, avslutas i slutet av år 2002.
I det sammanhanget är det nödvändigt att det i betänkandena i de enskilda länderna klargörs var styrkan och svagheten hos de enskilda länderna finns.
Jag tackar uttryckligen föredragandena av betänkandena om de enskilda länderna, för att de på ett så engagerat sätt har tagit sig an respektive land.
Det handlar inte bara om att dessa länder juridiskt införlivar acquis communautaire, utan de måste nästa år också bevisa att de är i stånd att genomföra detta administrativt, så att de verkligen blir mogna för ett medlemskap.
Vi är naturligtvis på det klara med att det i vissa fall blir nödvändigt med övergångsbestämmelser, både i vissa fall i unionens intresse och i enskilda kandidatländers intresse.
Men vi vill klargöra att övergångsbestämmelserna bör vara så få som möjligt och så kortfristiga som möjligt, för att vi på så sätt mycket snabbare skall komma fram till en enhetlig union med färre snedvridningar av konkurrensen.
Här förefaller det viktigt att inte heller den ekonomiska utvecklingen ännu kan betraktas som tryggad i alla länder, och att denna förmåga att bli mogen för marknaden, att ta del i den europeiska inre marknaden, som kommissionen ju förra året mycket tydligt slog fast för de enskilda länderna, i slutändan också är ytterligare en viktig punkt som bör granskas.
Helt medvetet vill vi inte nämna några favoriter för anslutningen till Europeiska unionen, eftersom vi av erfarenhet vet att ett land som i dag kanske ligger ganska långt framme, nästa år, när det skulle kunna vara dags, eventuellt inte klarar av det på grund av felaktiga inrikespolitiska beslut och felslagen utveckling.
Därför är detta en äkta regattaprincip, där var och en har samma chanser och där det i slutändan bedöms, vem som kan ansluta sig, och när det kan ske.
Här bör vi också hos oss internt säga att vi har betraktat de ekonomiska frågorna av utvidgningen, inom ramen för budgetförordningen, så som den ser ut, som uppklarade fram till 2006.
Jag anser att vi med phasing in- och phasing out-perioder på lämpligt sätt kommer att få kontroll över detta.
Den inre säkerheten anses av våra medborgare som en viktig fråga i samband med utvidgningen.
Därför kan vi bara uppmuntra kommissionen att vara särskilt tydlig och förhandla seriöst på dessa områden, och vi anser också att frågorna som rör den yttre säkerheten spelar en stor roll.
Enligt min uppfattning bör så många EU-länder som möjligt samtidigt vara medlemmar av Nato, men det är ett beslut som varje land måste fatta individuellt.
Ju fler det är, desto större chanser har vi att utveckla en enhetlig europeisk säkerhets- och försvarspolitik.
Vi bör bara ställa det krav på kandidatländerna som medlemsstaterna i Europeiska unionen i dag själva uppfyller, och inte packa in alla möjliga önskemål i förhandlingspaketet.
De skall bara uppfylla det som också vi uppfyller i dag.
Vi får inte skapa flera nya bördor.
(Applåder)
Herr kommissionär, när euron införs nästa år har vi ju mer penningmedel till förfogande, och vi bör då genomföra en stor kampanj för att klargöra att den ekonomiska och politiska nyttan med utvidgningen är mycket större än allt som vi diskuterar när det gäller kostnader.
Om vi kan utvidga området för säkerhet och för ekonomiskt välbefinnande i Europa, är det den största politiska prestation som vi kan åstadkomma detta årtionde för att garantera säkerhet och fred på vår kontinent.
Denna stabilitet bör vi stärka i motsvarande mån.
De länder, utöver de tolv länder som vi i dag för konkreta förhandlingar med, som i dag inte kan bli medlemmar i Europeiska unionen, som inte bör eller vill bli det, bör vi också erbjuda en annan möjlighet än fullt medlemskap, så att vi kan binda dessa länder till Europeiska unionen.
Länder som Ukraina och andra får inte glömmas bort i detta förfarande, om vi på sikt vill ha stabilitet på denna kontinent.
(Applåder)
