# ID: svediakorp-gov416266
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,451
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Om jag får lov att göra en kort betraktelse över den senaste frågan så kan jag inte tro att någon på allvar skulle vägra att träffa min vän och kollega, Solana.
Ingen har gjort mer än Solana för att försöka föra fredsprocessen framåt i Mellanöstern, och parlamentet har hyllat honom både i dag och vid andra tillfällen för den roll han har spelat som Europeiska unionens representant i Mellanöstern.
Det har varit en intressant debatt som har varit koncentrerad kring några välbekanta och centrala ämnen.
Det finns vissa meningsskiljaktigheter, men i stort sett kan man säga att de flesta ledamöterna har samma uppfattning om situationen och att det kanske finns en gemensam känsla av frustration om hur vi på bästa sätt skall kunna bidra till en lösning av denna förfärliga situation som bara blir värre och värre.
Vi kommer naturligtvis att återkomma till ämnet om och om igen under de kommande veckorna, och vi kommer då att kunna besvara några av de mycket positiva förslag som har framförts under denna debatt.
Till exempel Galeotes förslag om de resurser som står till förfogande för ambassadör Moratinos, som har gjort ett så enastående arbete.
Jag skulle vilja kommentera inläggen av Zimeray och Laschet och jag skall göra det med all den diplomatiska behärskning jag är känd för, inte minst i Asien.
Under de senaste två åren har jag haft den stora förmånen att lyssna till hundratals tal i denna kammare, antagligen mer än någon annan kommissionär.
Jag måste säga att jag inte har hört många tal som har varit mindre välunderrättade än Zimerays.
Jag skulle önska att även Laschet hade varit lite bättre informerad.
Jag känner inte till någon seriös kommentator om Mellanöstern som hävdar att vi skulle vara betjänta av att den palestinska myndigheten tvingades på knä.
De flesta ledamöterna av detta parlament är medvetna om kommissionens ansträngningar att säkerställa att det europeiska biståndet till den palestinska myndigheten används korrekt, ekonomiskt och på sätt som främjar pluralism, rättsstatsprincipen och hederlig förvaltning på de palestinska territorierna.
Det förvånar mig att den ärade gentlemannen inte känner till att varje månads utbetalning måste sanktioneras av Internationella valutafonden innan vi betalar ut några pengar.
Detta för att säkerställa att de medel som anslås av detta parlament används förnuftigt.
Detta är frågor som har varit föremål för långvariga diskussioner med parlamentet, som med rätta är angeläget om att säkerställa att de europeiska skattebetalarnas pengar används korrekt, öppet och för goda ändamål.
Det skulle vara mig ett nöje att återkomma till detta ämne i framtiden, men jag vill understryka den här punkten i dag därför att jag inte anser det vara gagnfullt när ledamöter av denna kammare ger intryck av att vi inte använder de europeiska skattebetalarnas pengar förnuftigt.
Jag vill även beröra en fråga som jag sysslat med om och om igen.
Om jag tar upp den ännu en gång i dag så kan jag kanske bespara en eller två av de ärade ledamöterna, som ännu inte har förstått vad saken gäller, att ta upp den på nytt i brevväxling och i tal i parlamentet i framtiden.
Det påstås gång på gång, inte minst i vissa delar av den israeliska pressen, att Europeiska unionen har medverkat till att finansiera palestinska skolböcker som innehåller antisemitiska avsnitt.
Jag vill var mycket tydlig på denna punkt.
Inga av de projekt till stöd för den palestinska myndigheten och inga av de projekt till stöd för UNRWA som finansieras av Europeiska kommissionen, inbegriper produktion eller distribution av läroböcker.
Det är sant att vi i år, till exempel, har bidragit med 35 miljoner euro till UNRWAs utbildningsbudget på 170 miljoner euro.
Jag vill bara påpeka att vi inte är den största bidragsgivaren till den budgeten.
Den största bidragsgivaren är Förenta staterna och jag tror inte att det finns någon som vill göra gällande att Förenta staterna genom att bidra till UNRWA: s utbildningsbudget skulle vara skyldigt till något av det som vi anklagas för i kommissionen.
Biståndet till utbildningssystemet är koncentrerat på infrastruktur, utrustning och direkt bistånd till löpande omkostnader för skolundervisningen, såsom lärarlöner.
Det skulle knappast bidra till att öka säkerheten på de palestinska territorierna om ett stort antal lärare avskedades, därför att ingen har råd att betala deras löner.
Dessutom har vi aldrig fått någon begäran från den palestinska myndigheten att finansiera läroplaner eller läroböcker.
Vi avvisar varje försök att använda utbildningssystemet som ett verktyg för att främja intolerans och hindra ansträngningarna från de parter som fortfarande är engagerade för fred i Mellanöstern.
Det är i detta sammanhang särskilt beklagligt att skolbarn kan komma att utsättas för intolerant propaganda av parterna i konflikten.
Kommissionen har alltid och kommer alltid att koncentrera sitt bistånd på att främja en anda som kännetecknas av fred, tolerans och respekt för mänskliga rättigheter i Mellanöstern.
Färska undersökningar av palestinska böcker visar att det antisemitiska språkbruk som fanns i äldre egyptiska och jordanska läroböcker, använda av den palestinska myndigheten och UNRWA, i synnerhet före 1994 och 1995, håller på att utmönstras.
Dessa nya böcker har, med rätt eller orätt, kritiserats för att de inte förmedlar ett tydligt budskap om fred och vänskap med det israeliska folket.
Jag skulle önska att förmedlade ett sådant budskap.
Läroböcker kommer emellertid inte att förändra vardagslivets tragiska verklighet i de palestinska territorierna eller i de palestinska lägren.
Det är viktigt att UNRWA genomför ett omfattande program för tolerans och medvetande i sina skolor för att motverka negativ påverkan på eleverna, men det kan inte vara så lätt för en lärare i lägren att undervisa barnen om tolerans och medvetande när de går ut i lägret på kvällen och ser stridsvagnar och vapen och stenkastning.
Att undervisa i program för tolerans och medvetande i de lägren måste vara en av världens svåraste arbetsuppgifter.
Jag ber de ärade ledamöterna som gör tämligen ensidiga ställningstaganden i dessa frågor att ägna en tanke åt de som arbetar dag ut och dag in i lägren och på annat håll i Mellanöstern för att försöka främja anständighet och de värden som vi delar i denna kammare.
Jag anser att tämligen billiga angrepp på det som uträttas av UNRWA och andra inte är sådant som man skall behöva lyssna på i detta parlament.
(Applåder) Till sist skulle jag vilja säga något om Lagendijks tal, eftersom jag vanligtvis är överens med den ärade gentlemannen.
Hans inlägg brukar vara bland de mest tankeväckande, intressanta och välinformerade bidragen till våra diskussioner.
Vi vill naturligtvis alla vidta åtgärder å Europeiska unionens vägnar som skulle göra en dålig situation i Mellanöstern bättre.
Det är naturligtvis även möjligt för oss att överväga eller vidta steg som skulle göra en dålig situation ännu värre.
Den ärade ledamoten talar om ekonomiska åtgärder.
Det är sant att vi har ett mycket viktigt ekonomiskt förhållande med både Israel och med den palestinska myndigheten samt med de andra staterna i regionen.
Jag är inte omedveten om vad det förhållandet har för konsekvenser i politiska termer.
Vi försöker, som jag har sagt tidigare, att säkerställa att det bistånd vi ger den palestinska myndigheten främjar pluralism, hederlig förvaltning, en oberoende domarkår, främjar rättsstatsprincipen och demokrati.
Det är vad vi bör göra.
Vi kräver även av de israeliska myndigheterna att våra avtal med dem respekteras såväl bokstavligen som till andan - det var vad vi sade till dem under våra diskussioner på mötet om tullsamarbete i juli.
Men jag har mycket allvarliga betänkligheter om att gå längre än så.
Erfarenheterna av ekonomiska sanktioner i internationella frågor är - tyvärr - inte särskilt positiva.
Jag har stor respekt för den ärade ledamotens åsikter och jag är övertygad om att vi kan fortsätta vårt meningsutbyte i denna fråga, men det skulle nog krävas en hel del övertalning för att övertyga mig om att vi skall börja använda sanktioner för att utforma en effektivare politik för Europeiska unionen i Mellanöstern.
Det är naturligtvis lättare att se på vilket sätt vårt förhållande till parterna kan stärka freden på lång sikt än att se hur det ekonomiska förhållandet skulle kunna gagna freden på kort sikt.
Jag kan förstå frustrationen, men jag förblir icke desto mindre tveksam beträffande det lämpliga i att använda ekonomiska sanktioner.
(Applåder)
