# ID: svediakorp-gov416262
# author: Neyts-Uyttebroeck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 429
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag skulle först av allt vilja tacka alla som uttalat sig under denna debatt och framfört sin ståndpunkt, men som även uttryckt de känslor och den oro de känner inför tragedin i Mellanöstern, naturligtvis inbegripet det fruktansvärda som hände i går.
Mina damer och herrar!
Jag förstår bara alltför väl att det inför den uppenbarligen oändliga serien av våldshandlingar och våldsreaktioner är mycket frestande att i första hand ge efter för känslan, vare sig den är positiv eller negativ.
Det är fullständigt mänskligt och om en sådan reaktion inte fanns skulle man kunna fråga sig var vår mänsklighet fanns.
Men jag tror att om vi vill bidra till en lösning måste vi kunna behärska dessa känslor och gå förbi dem.
Man måste också kunna behärska frustrationen - och Gud skall veta att den finns i detta slags Echternach-procession där man tar tre steg framåt, två bakåt och ibland två framåt och tre bakåt - och alltid måste börja om, ta upp tråden igen, aldrig bryta kontakten med den ena eller den andra, hantera - jag ber om ursäkt för det råa uttrycket - moroten och piskan, utifrån vad omständigheterna tycks kräva.
Det är vad jag tror att ordförandeskapet försöker göra, och naturligtvis alla instanser inom Europeiska unionen, självfallet med vetskap om att genom att dag efter dag anstränga sig, och försöka rädda möjligheterna till en lösning, är risken att inte bli omtyckt av vare sig den ena eller den andra mycket stor.
Jag skulle vilja bekräfta uttalandena från dem som erinrat om att Europeiska unionen i denna del av världen, som ligger så nära vår, i dag spelar en mycket större roll än för några år sedan.
Men det är också extremt många av er som sagt att ingen lösning kan åstadkommas utan ett mycket aktivt och dynamiskt stöd, mycket större än i dag, från den amerikanska administrationen och andra instanser eller regeringar.
Avslutningsvis, och jag skall sluta här fru talman, skulle jag ändå vilja säga till dem som kritiserat konceptet med ekvidistans, vilket de naturligtvis har rätt att göra, att upprätthålla sin position på lika avstånd från varandra, innebär inte att man anser att de har samma villkor.
För att säga det på engelska, och det blir mina sista ord, " equidistance is not equalising the parties involved ".
