# ID: svediakorp-gov416250
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Rådets ordförande Michel skrädde inte orden när han i förra veckan talade i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarsfrågor om Europeiska unionens funktion i den israelisk-palestinska konflikten: dess roll är mycket begränsad.
Det beror främst på två saker, erkände Michel ärligt: Israel betraktar EU som pro-palestinskt, alltså inte som en opartisk extern medlare i granntvisten och dessutom råder det i Europeiska rådet ingen enhällighet när det gäller en gemensam strategi för Mellanöstern.
Vad gör EU nu gentemot detta?
EU kan i varje fall mildra kritiken om pro-palestinsk partiskhet genom att rådet, kommissionen och de enskilda medlemsstaterna tar tydligt avstånd från den oerhörda anti-israeliska hets som just nu förs runt och på FN-konferensen mot rasism i Durban.
Samtidigt bör de europeiska institutionerna öppet fördöma agerandet av den palestinska myndighetens ordförande.
Arafats beskyllning att Israel för en rasistisk politik underblåser bara det palestinska våldet.
Under tiden försöker den tyske utrikesministern Fischer få Europeiska unionens medlemsstater på en linje för att få igång fredprocessen i Mellanöstern igen.
I den tyska pressen står det att hans planer, sammanfattade i ett non-paper, får stöd av fyra stora EU-medlemsstater (Frankrike, Storbritannien, Spanien och Italien) och av den höge representanten Solana.
Har kommissionen och de övriga ledamöterna av rådet inte tillfrågats?
Jag lägger till en fråga också: har det skett någon samordning med den amerikanska regeringen?
Både rådets ordförande Michel och non-paper understryker att Washington är oumbärligt för att få loss fredsprocessen igen.
Kärnan i non-paper är medlingen och anordnandet av en första träff mellan Israels utrikesminister Peres och Arafat.
Det mötet skall fungera som en försiktig början på en fredsprocess i etapper.
Särskilt i non-paper krävs att palestinierna skall göra slut på våldet, men det är inte längre ett absolut villkor för israelisk-palestinska samtal.
Tolererar inte Europeiska unionen på det sättet egentligen den palestinska intifadan, vilken nu växt till en riktig gerillarörelse med fullt utrustade paramilitära enheter?
Om rådet och kommissionen kringgår den grundläggande frågan, så kommer alla välmenande medlingsförsök obönhörligen att stranda.
