# ID: svediakorp-gov416249
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 473
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Wurtz talade om Mellanösterns mörkaste tid.
Han tänkte kanske på Riad Al-Turk, den största syriske motståndaren, som på nytt arresterats i dag.
Han tänkte kanske på de obehagliga bilderna av femtio homosexuella som behandlades på det sätt man i dag kan se i Egypten.
Han tänkte kanske på Al-Sadaouis process.
Han tänkte kanske på Ibrahimis process, också i Egypten.
Han tänkte kanske på alla dessa kvinnor i Saudiarabien och andra länder som inte har några som helst rättigheter i sitt eget land.
Det är Mellanöstern i dag, det Mellanöstern man inte talar om.
Det är det Mellanöstern man uppmuntrar till icke-demokrati, till icke-rättsstat, och gentemot Israel fortsätter man att tänka sig och föreslå en ekvidistanspolitik.
Fru Neyts!
Jag tror inte att det inom politiken är möjligt - och ännu mindre i detta speciella fall - att föreslå en ekvidistanspolitik.
Europeiska unionens politik skall förvisso vara en politik som främjar freden, men framför allt och först och främst en politik som främjar demokratin.
Och vi är mycket långt därifrån.
Vi visste, och i dag vet vi det ord för ord, hur långt Barak gick i sin djupa strävan efter att åstadkomma ett rättvist fredsavtal med palestinierna, och vi vet att endast viljan hos Arafat och de demokrater som omger honom saboterade och förstörde denna fredsprocess.
Det finns självfallet de här i kammaren som skulle vilja att Sharon förde en annan politik.
Tyvärr är inte Sharons politik särskilt annorlunda.
Han har förvisso begått några misstag, men i stort sett motsvarar han en djup känsla hos israelerna som i dag inte längre har något förtroende - och jag tror att man kan förstå dem - för denna palestinska motpart (det är inte det palestinska folket som åsyftas).
Jag tror att det är här som det grundläggande problemet finns och Europeiska unionen kan inte, herr Patten, svara genom att tänka på sociologiska förslag till att förbättra de ekonomiska villkoren.
Frågan är politisk.
Det är frågan om Europeiska unionens delaktighet i denna process.
En delaktighet som den är skyldig till också enligt historien.
I stället för att fortsätta att göra framsteg genom att gå bakåt när det gäller utvidgningen kan Europeiska unionen bara föreslå en fullständig och total anslutning av Israel och dess fem miljoner invånare till Europeiska unionen.
Det är enda sättet att garantera israelernas säkerhet, och därmed palestiniernas, liksom morgondagens fred.
Resten är bara ord.
Vi har, som min kollega Lagendijk sade, uttalat dessa ord ofta.
Vi kanske också måste börja att bedriva politik.
(Applåder från TDI-gruppen)
