# ID: svediakorp-gov416246
# author: Lagendijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 571
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
De tråkigaste politiska debatterna är de rituella politiska debatterna.
Debatter där alla säger att läget är allvarligt och därefter upprepar vad de sade förra gånge också.
Debatten om Mellanöstern riskerar att bli litet av rituell debatt.
Parlamentet, även vi, vi ber ständigt att Europeiska unionen skall spela en aktivare roll.
Rådet och kommissionen säger därefter: vi gör vårt bästa men vi kan inte göra något och vi är inbördes splittrade.
Tydligast är den vision som lades fram av Louis Michel förra veckan.
Det är tydligt även för oss, även för mig, att utan Förenta staterna går det inte att lyckas med en diplomatisk framgång.
Men vad gör Förenta staterna?
I det avseendet ansluter jag mig till en kommentar av Hans van den Broek, Pattens föregångare som kommissionär för utrikesfrågor, som sade att Förenta staterna egentligen för en deklaratorisk politik.
Det säger att det måste göras annorlunda.
De uppmanar parterna att sluta och vidare händer det inget alls.
Om Europeiska unionen vill göra samma sak, måste det vara tydligt och får vi alla här inte längre tala om en aktiv roll för Europeiska unionen i Mellanöstern.
I den här debatten skulle jag ännu en gång vilja göra ett försök att bryta den rituella debatten, det här dödläget, genom att utnyttja Europeiska unionens ekonomiska roll.
Jag börjar, ärligt talat, få nog av att kommissionen och rådet sedan säger: Herr Lagendijk!
Ekonomiska sanktioner hjälper inte.
Precis som Louis Michel sade förra veckan: vi vet var vi börjar men vi vet inte var vi slutar.
Det jag vill, det jag uppmanar till är inte alls några ekonomiska sanktioner à la Irak.
Det är inte alls det detta handlar om för mig.
Det handlar för mig om att det är omöjligt för oss i Europeiska unionen att fortsätta göra det vi alltid har gjort, medan området står med ett krig för dörren.
Det är att bedriva handel med israelerna och helt enkelt vara den största givaren till palestinierna.
Det kan inte vara så att vi helt enkelt fortsätter som om inget hänt medan kriget står för dörren.
Det enda jag skulle vilja veta är, och det är min fråga till kommissionen och rådet: skulle ni vilja vara så vänliga att undersöka möjligheterna - jag säger det mycket försiktigt - att via de ekonomiska band som vi har med båda parter, jag betonar med båda parter, försöka utöva påtryckningar för att få tillbaka båda parter till förhandlingsbordet.
I det avseendet blev jag glatt överraskad att även Van den Broek, Pattens föregångare, tänker i samma banor.
Jag inser att det är svårt.
Det är kanske till och med omöjligt.
Det får dock inte vara så att det vilar ett tabu över Europeiska unionens användande av ekonomiska medel.
Rådet och kommissionen har vid upprepade tillfällen sagt att de vill göra allt för att bryta dödläget.
Till det tycker jag även det här medlet hör.
Var snäll och låt inte Europeiska unionen göra samma fel som Förenta staterna genom att endast säga att det måste göras annorlunda och sedan inte göra något mer, även om det gör ont.
(Applåder från Verts / ALE-gruppen)
