# ID: svediakorp-gov416243
# author: Galeote Quecedo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det är sant att den rådande situationen är en fruktansvärd ond cirkel med hot och våldshandlingar från båda parter, som till exempel det attentat som inträffade för bara några timmar sedan i västra Jerusalem.
Vi måste alla fråga oss hur vi har kunnat hamna i denna situation, när Israels dåvarande arbetarregering i januari i år lade fram ett förslag till avtal som i dag förefaller oss vara nästan otänkbart.
Men dessutom skulle premiärminister Sharon i dag kunna fråga sig om den känsla av osäkerhet som hans landsmän känner är större eller mindre än den som fanns innan valet, som han vann med bred marginal.
Även Yasser Arafat skulle kunna fråga sig om hans folk i dag lever bättre eller sämre än för elva månader sedan när intifadan inleddes.
Jag tror inte att det handlar om att söka efter skyldiga, jag tror inte att vi bör begå misstaget att göra en enkel tolkning av händelserna, men avbrottet i förhandlingarna har sannerligen orsakat ett djupt intryck på de israeliska och palestinska opinionerna.
I Israel resulterar detta i att breda vänstersektorer i landet - framför allt de som var mest inblandade i förhandlingarna i Sharm El Sheik, Camp David och Taba - känner djup en besvikelse gentemot den palestinske ledaren.
Denna känslomässiga reaktion förenas med en mer eftertänksam reaktion från vissa företrädare för den politiska högern i Israel som är eniga om att vägra samtala med Arafat.
Fru talman, min grupp anser att den attityden är ett stort misstag, och att den inte på något sätt bidrar till att återuppta fredsprocessen.
Under de nuvarande förhållandena kan det hända att Arafat fortfarande har kvar ytterligare manöverutrymme för att bromsa våldet, men denna marginal är säkerligen mindre än den som de israeliska myndigheterna kräver.
Hur som helst kan man inte skönja någon ljusning i horisonten för en alternativ möjlighet till samtal från palestinskt håll.
Säkerligen är inte situationen i de palestinska territorierna uppbygglig på något vis, där medborgare lever i djupt förnedrande och ovärdiga förhållanden, eftersom de radikala fundamentalisterna har lagt beslag på området.
De palestinska myndigheterna måste nu mer än någonsin bevisa att de är beredda att uppfylla och se till att ett fredsavtal uppfylls, ett avtal som på intet vis kommer att helt uppfylla alla deras förhoppningar.
Trots den pessimism som råder mellan parterna, eller kanske just på grund av denna, är det internationella samfundets roll nu oundgänglig.
Europeiska unionen har för närvarande en bredare handlingsmarginal, och den måste vi dra nytta av med hjälp av konkreta insatser och genom att använda vår ekonomiska potential i området med politisk avsikt och vi måste försäkra oss om att det stöd vi bidrar med medför konkreta fördelar för befolkningen och naturligtvis att stödet sammanhänger med respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Vi måste även sträva efter en bättre och närmare samordning med den nordamerikanska regeringen och dess medlaransträngningar.
Fru talman, nu när Madridkonferensen firar tio år måste Europeiska unionen rädda principen " fred per territorium ", som var en inspirerande faktor i fredsamtalen.
Precis som för tio år sedan måste vi européer även denna gång fördubbla våra ansträngningar, och av den anledningen skulle min parlamentariska grupp vilja be det belgiska ordförandeskapet att påkalla rådets uppmärksamhet på behovet av att förstärka vår särskilde representant Moratinos förhandlingslag.
(Applåder från höger)
