# ID: svediakorp-gov416241
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,396
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Ministern har tydligt och uttömmande skildrat det nuvarande läget i Mellanöstern och som ministern sade, och alla i detta parlament känner till, så har situationen i området bara blivit värre och värre och hotar att bli ännu värre.
När jag funderade på vad jag skulle säga i morse så slogs jag än en gång av skillnaden i styrka mellan de adjektiv och de substantiv som vi använder för att beskriva situationen och styrkan i de verb som vi använder i våra försök att lösa den.
Det är verkligen ett ytterst svårlöst problem.
Det fortsatta våldet - enligt nyheterna i morse har det inträffat ännu en självmordsbombning i Jerusalem - beskyllningarna som aldrig vill ta slut och parternas vägran att höja sig över sina oförrätter och välja den fredliga vägen är inte bara djupt beklagligt utan även frustrerande för var och en i det internationella samfundet som försöker finna en väg ut ur det nuvarande dödläget.
Båda parter har, som ministern sade tidigare, misslyckats med att gripa den möjlighet som rekommendationerna i Mitchellrapporten erbjöd och som erbjöds ännu en gång i Tenetplanen.
Men återigen kommer vi tillbaka till att det inte finns någon bättre utgångspunkt för att få slut på våldet och lägga grunden för en fredlig och blomstrande framtid än Mitchells rekommendationer.
Vad finns det för alternativ?
Alternativet är ännu mer blodsutgjutelse, en internationell tvist som förvandlas till en bitter fejd och fortsatta indirekta skador på internationell nivå som vi har sett den här veckan vid konferensen i Durban.
Så vad kan Europeiska unionen göra under dessa omständigheter?
Ministern förklarade mycket tydligt den ytterst viktiga roll som ordförandeskapet har spelat genom att försöka mobilisera den internationella opinionen kring förslag som erbjuder en väg framåt.
Ministern beaktade även insatserna från Europeiska unionens samtliga utrikesministrar och, självfallet, Javier Solana, som har försökt att föra israeler och palestinier tillsammans och få dem att återvända till förhandlingsbordet.
Vi måste självfallet fortsätta att försöka övertala alla berörda att omedelbart genomföra samtliga rekommendationer i Mitchellrapporten och inte bara några av dem.
Vi kommer att fortsätta att göra det och att framföra det budskapet.
Vi måste även mana parterna att minska den misstro som har ackumulerats under de senaste månaderna.
De måste åter bekräfta sitt engagemang för de grundläggande långsiktiga målen för fredsprocessen i Mellanöstern, säkra gränser för Israel genom skapandet av en livskraftig palestinsk stat som ett resultat av förhandlingar på grundval av relevanta FN resolutioner.
Palestinska ledare måste dagligen visa att de förbehållslöst fördömer och motsätter sig angrepp på oskyldiga och våld i alla dess former.
Kritiker antyder ibland att vi i Europeiska unionen inte har varit tillräckligt kraftfulla i vårt fördömande av terrorismen.
Det är en grovt orättvis kritik.
Till exempel, ordförandeskapet fördömde, i sitt uttalande efter angreppet i Jerusalem den 9 augusti, utan förbehåll bombningen av ett köpcenter i Jerusalem och uttryckte sin avsky för det fega angreppet som till största delen krävde oskyldiga civilas liv.
Efter attacken i Haifa den 12 augusti gjorde ordförandeskapet ännu en gång ett uttalande som fördömde den senaste självmordsbombningen i starkast möjliga ordalag och påpekade att dessa attacker som är riktade mot israeliska medborgare är extremt avskyvärda och motbjudande.
Så vi har tydligt visat att vi motsätter oss terrorismen i alla dess former.
Men om vi skall ha en bättre möjlighet att få slut på våldscykeln och försvaga de radikala krafterna måste palestinierna kunna se verkliga möjligheter till en förbättring i sina dagliga liv.
Detta bör innefatta genomförandet av befintliga avtal mellan Israel och palestinierna.
Till att börja med, upphävande av avspärrningarna, överföring av skatteinkomster, säker passage mellan Gaza och Västbanken, flygplatsen öppnas på nytt och skapandet av exportmöjligheter som kommer att göra det möjligt för palestinierna att dra fördel av sina överenskommelser med Europeiska unionen och andra parter.
(Applåder) Jag kan inte för allt i världen förstå hur någon kan tro att ytterligare utarmning av de palestinska territorierna och ökad arbetslöshet bland unga palestinier på något vis kan bidra till ett återställande av säkerheten.
Jag är övertygad om att vi alla tog med oss något givande att läsa under vårt sommaruppehåll.
Jag tillbringade en stor del av sommaren med att läsa om 1930-talet och om förhållandet mellan ekonomisk utarmning, ekonomiska umbäranden och politisk extremism i det ena landet efter det andra.
Vi måste fortsätta att upprepa gång på gång att det inte är genom att försöka göra så stor skada som möjligt och utöva ett så hårt tryck på de palestinska territorierna som man kan återställa säkerheten och lägga grunden för en framtid där båda parter kan leva lyckligt och vänskapligt tillsammans.
(Applåder) Tredje parts övervakning av att dessa avtal genomförs korrekt och en fungerande tvistlösningsmekanism skulle uppenbarligen vara till hjälp när det gäller att komma tillrätta med palestiniernas frustration över det nuvarande uteblivna genomförandet av befintliga avtal.
Allt detta skulle bidra till en pånyttfödelse för den palestinska ekonomin, göra palestinierna delaktiga i deras egen framtid och förbättra möjligheterna till en bättre framtid som uppnås genom politiska förhandlingar.
Dessa ansträngningar behöver stödjas av en rad förtroendeskapande åtgärder för att övervinna den djupa misstro som för närvarande råder, inte bara mellan de ledande politikerna utan även mellan de två folken.
Detta är ett område som parlamentet med rätta har intresserat sig särskilt mycket för.
Jag vill påminna parlamentet om att kommissionen enbart under de senaste två åren har anslagit omkring 50 miljoner euro till fredsbyggande program som särskilt skall främja israeliskt-arabiskt och israeleiskt-palestinskt samarbete.
Dessa program främjar freden genom gemensamma projekt och medvetandegörandekampanjer för tolerans och fred.
Vi har en viktig roll att spela genom att stödja de besinningsfulla rösterna varhelst de finns.
Det förhåller sig tyvärr så att de sansade bara kommer att bli färre och färre ju längre denna fruktansvärda situation pågår, men de visar ett betydande mod i sina egna grupper och förtjänar vårt fortsatta stöd.
Kommissionen är redo att använda alla de instrument som står till dess förfogande för att hjälpa till att lindra de mycket allvarliga ekonomiska svårigheter som palestinierna står inför.
Vårt stödpaket till den palestinska myndigheten är ett framgångsrikt exempel på hur Europeiska unionen kan lämna märkbart, snabbt och effektivt bistånd och jag är ytterst tacksam för parlamentets stöd i vårt arbete.
Europeiskt stöd för den palestinska myndighetens budget är säkerställt fram till november och arabstaterna överväger just nu att utsträcka sitt budgetstöd till årets slut.
Det är ännu alltför tidigt för att göra några konkreta tillkännagivanden när det gäller ytterligare åtgärder från kommissionen.
Vi har bara kommit halvvägs i vår nuvarande stödinsats och avvaktar att palestinierna skall uppfylla ett antal villkor, vilket skall följas av en utvärdering och en analys av de tämligen dystra framtidsutsikterna för ekonomin i dess helhet och skattesituationen.
Palestiniernas behov under år 2002 och bidrag från andra givare måste beaktas i samband med den analys av den ekonomiska situationen i de palestinska territorierna som för närvarande genomförs av Världsbanken.
Det förväntas att denna analys kommer att vara klar i slutet av september.
Så snart dessa uppgifter är tillgängliga kommer kommissionen att överväga hur vi bäst kan bidra ytterligare till internationella insatser.
Vi kommer naturligtvis att hålla nära kontakt med parlamentet angående vår bedömning av den palestinska myndighetens ekonomiska behov och vår fortsatta beslutsamhet att säkerställa att även under de nuvarande förfärliga omständigheterna beror vårt ekonomiska bistånd, vad den palestinska sidan beträffar, på öppenhet, tillbörlig försiktighet i användningen av budgeterade medel och ett åtagande från den palestinska sidan att bekämpa korruptionen.
Allt detta är saker som har påpekats för oss av ledamöter av denna kammare och de bär upp vår beslutsamhet att säkerställa en lämplig överenskommelse mellan oss själva och palestinierna innan vi börjar betala ut pengar i budgetstöd.
Under tiden kan jag bara upprepa det som ministern uttryckte så vältaligt för en liten stund sedan.
Vad som krävs är ett nytt engagemang för Mitchellplanen snarast möjligt.
I annat fall kommer situationen att förvärras än mer och leda till betydande skador i hela regionen.
(Applåder)
