# ID: svediakorp-gov416227
# author: Marinho (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi vet alla hur svårt det är att reformera en förvaltning: det handlar i grunden om att ersätta den balans som vilar på en passivitet och rutin som med åren har infunnit sig med en annan praxis som är potentiellt utmärkt i början men okänd och alltid experimentell när den genomförs.
Det är naturligtvis en djärv utmaning, och vi välkomnar denna utmaning.
Därför stöder vi i princip - utan någon in blanko-check - initiativet till kommissionens reform.
Men förslaget erinrar om att denna reform inte är en simpel administrativ reform, utan det är en reform med politiskt innehåll, där det förutom den traditionella balansen är nödvändigt att garantera den traditionella balansen mellan de europeiska institutionerna, som också behandlar frågan om makten, vilken inte kan behandlas som om det handlade om en neutral reform.
Vad är det viktigaste för oss?
Frågan är om vi går mot ett stärkt oberoende och självständighet i den europeiska offentliga verksamheten (en god garant för goda råd till den som beslutar), eller mot en oreglerad fortskridande privatisering av ett hierarkiskt förhållande, vilken gör de europeiska tjänstemännen till något som i hög grad liknar tjänstemännen i ett multinationellt bolag.
Dessutom, på vilka objektiva stöd skall den kompetens som skall premieras vila?
Hur skall vi hindra att förtjänster upplöses i förmåner och chefslydnad, vilket skapar en struktur med höga tjänstemän, där vissa snabbt befordras och andra långsamt?
Och hur skall vi förhindra att denna polaritet omges av nationella hänsynstaganden, till försvar för de nationella intressena, och går emot kommissionens verksamhet, som skall försvara de europeiska intressena?
Dessa är de politiska riskerna med denna reform, det vi fruktar och inger oss med misstro.
Det är kommissionär Kinnocks uppgift, och det är hans ärlighet och intellektuella uppriktighet, att visa att dessa risker, denna misstro, denna fruktan inte är välgrundade.
Men bevisbördans är kommissionens, och särskilt kommissionär Kinnocks.
