# ID: svediakorp-gov416222
# author: Kinnock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,973
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag är mycket tacksam mot både Harbour och Guy-Quint för att de lagt fram denna omfattande fråga, som gör det möjligt för mig att avlägga en fullständig rapport till kammaren om framstegen när det gäller olika aspekter av kommissionens reformstrategi.
Jag hoppas att kammaren förstår att det skulle ta alltför lång tid att redovisa alla detaljer i samband med denna muntliga fråga här i kväll.
Jag kommer därför i dag att göra en skriftlig fullständig lägesrapport om alla enskilda reformåtgärder tillgänglig för ledamöterna.
Kanske har vissa ledamöter fått den fullständiga rapporten; jag kommer nu att koncentrera mig på den viktigaste utvecklingen under den senaste tiden som har att göra med politiken rörande mänskliga resurser i vår reformstrategi, och jag hänvisar också, som begärts av Guy-Quint, särskilt till budgetfrågorna.
Jag rapporterar först, utan någon självgodhet, att under de fem månader sedan kommissionen antog ett detaljerat samrådsdokument om reformering och modernisering av politiken för mänskliga resurser, har utvecklingen upprätthållits och varit på en tillfredsställande nivå.
Den gemensamma högnivågruppen, som letts av rådets f.d. generalsekreterare Niels Ertsbøl, har varit särskilt hjälpsam när det gällt att underlätta en mycket grundlig, konstruktiv och produktiv samrådsprocess med företrädare för personalen.
Kommissionen har uttryckt sitt varma tack till Niels Ertsbøl.
Vid samråd och förhandlingar om komplicerade personalpolitiska frågor, är det naturligt att det sker vissa förseningar.
Det gläder mig emellertid mycket att kunna säga att de inte varit så långa att det är troligt att de orsakar några allvarliga avsteg från reformplanen.
Som jag tidigare betonat för kammaren - och som Harbour upprepade gånger, i mitt tycke helt riktigt, också betonat - är kommissionen medveten om behovet av att upprätthålla förändringarnas inneboende kraft, inte bara för institutionens skull, utan också för personalens och allmänhetens skull, som vi tjänar.
Vi är säkra på att vi kan upprätthålla det nödvändiga tempot, samtidigt som vi får den förståelse och det stöd som krävs för ett fullständigt effektivt genomförande av de nödvändiga ändringarna.
Mot bakgrund av detta antog kommissionen den 18 juli ett dokument kallat " New orientations for the reform of personnel policy ".
Detta har överlämnats till parlamentet, men eftersom parlamentet avslutade förhandlingarna ungefär vid den tidpunkt då vi utarbetade dokumentet, fanns det ingen möjlighet att formellt ta upp det i parlamentet.
I dokumentet finns en tidsplan för slutförandet av de pågående förhandlingarna.
I slutet av året kommer kommissionen att kunna fatta slutliga beslut om alla frågor som inte kräver ändringar av tjänsteföreskrifterna, och vi kommer också att kunna lägga fram ett formellt förslag till reviderade tjänsteföreskrifter till den interinstitutionella tjänsteföreskriftskommittén.
Vi hoppas att de omfattande samråd som skett med generalsekreterarna och detta parlaments och andra institutioners ordförande, kommer att underlätta det stöd som är nödvändigt för att genomföra - jag vill påminna kammaren om detta - ändringarna för att kunna fullfölja det tydliga reformmandat som getts av denna kammare och Europeiska rådet specifikt till kommissionen med Prodi som ordförande.
Kommissionen förstår ledamöternas stöd i samband med den muntliga frågan till genomförandet av den nya politiken för karriärutveckling innan man formellt kommit överens om denna.
Vi vill emellertid påpeka att sådana initiativ med säkerhet skulle resultera i formella klagomål och domstolsförhandlingar, och därför leda till förseningar och onödigt groll.
Vi kommer därför att fortsätta att helt ta hänsyn till förlikningsavtalet som vi slöt med personalens företrädare i mars.
I vilket fall, som tidsplanen för juli visar, kommer diskussionerna med företrädarna för kommissionens personal att slutföras inom kort, och många omfattande ändringar av personalpolitiken som inte kräver ändringar av tjänsteföreskrifterna kommer sedan att beslutas av kommissionen och genomföras omedelbart.
Det gläder mig att kunna rapportera att det grundläggande syftet med våra förslag från februari, om vilka Harbour återigen påminner oss, att direkt sammanlänka befordran till uppvisade prestationer, har godtagits vid förhandlingarna.
Detaljförändringar som skett till följd av förhandlingar och samråd har - vilket gläder mig - förbättrat förslaget.
Uppgifter som har att göra med dessa frågor och med Harbours frågor om riktmärkning, bedömning, förvaltning och pensioner, finns tillgängliga i den lägesrapport som jag delar ut i kammaren i dag.
För att spara tid tar jag därför upp den avslutande delen av frågan som ställts av Harbour och Guy-Quint, som handlar om budgetfrågor.
För det första noterar jag hänvisningen i frågan till 600 miljoner euro som " en kostnadsreform ", och jag måste säga att kammaren löper risk att av misstag vilseleda sig själv.
Det är nödvändigt att betona att det är oerhört viktigt att göra en tydlig åtskillnad mellan kostnaderna för kommissionens noggrant beräknade begäran om 717 nya tjänster, inbegripet 118 delegationstjänster, som redovisades i ändringsskrivelsen i september förra året, och de mycket mindre bruttokostnaderna för att investera i reformen.
De nya tjänster som krävs för att kommissionen skall kunna fullfölja sin politik och operativa åtaganden före 2006, som angetts mycket noggrant i ändringsskrivelsen och följehandlingarna, kommer att kosta ca 542 miljoner euro.
Bruttokostnaden för reformeringen av personalpolitiken fram till 2006, kommer att ligga omkring 111,9 miljoner euro.
Den största delen av tillkommande personalkostnader är därför inte i någon betydande grad kopplad till utformningen och genomförandet av reformstrategin.
Jag understryker det faktum att varken begäran av tjänster i kommissionen eller något av kommissionens reformförslag, skulle orsaka en överträdelse av de gränser som angetts under budgetrubrik 5 i 1999 års budgetplan, och kommissionen kommer att följa sina åtaganden att hålla sig inom de gränser som vi frivilligt åtog oss att göra förra året, både gentemot kammaren och rådet.
Som Guy-Quint nämnde, bör emellertid kammaren ta hänsyn till det faktum - som en förteckning jag också delar ut i dag visar - att de nyligen framlagda förslagen från andra institutioner än kommissionen skulle resultera i en betydande ökning av den prognostiserade graden av kostnadsökningar för personal och förvaltning i budgetrubrik 5.
Institutionerna som just nu räknar med en ökningsgrad som ligger över genomsnittet för utgifter i budgetrubrik 5, kommer utan tvekan att vilja uppmärksamma denna fråga ytterligare.
Det är möjligt att en del av deras beräkningar har att göra med de förväntade kostnaderna i samband med utvidgningen.
Detta är en intressant fråga och kräver att vi alla koncentrerar oss på detta.
Faktum återstår att - p.g.a. sakernas tillstånd - varje risk för överskridande av budgetrubrik 5 i budgetplanen härrör helt och hållet, endast och fullständigt från de andra institutionernas ambitioner, och har absolut ingenting att göra med de måttliga och tillfälliga förslag vi lägger fram för kompletterande investeringar som har att göra med reformen, som är ett grundläggande uppdrag för kommissionen med Prodi som ordförande, som vi fått genom en överväldigande majoritet i denna kammare och genom ett enhälligt beslut i Europeiska rådet.
Även om diskussionerna med personalens företrädare ännu inte slutförts, vill kommissionen betona, att som en granskning av de aktuella siffrorna kommer att visa - och de aktuella siffrorna finns i de dokument som jag har delat ut i dag och i de dokument som antagits av kommissionen den 18 juli - att ökningen av de årliga utgifterna under budgetrubrik 5 som har att göra med kommissionens reform, kommer att bli måttlig och tillfällig.
Siffrorna som offentliggjorts i det nya orienteringsdokumentet från juli visar att den maximala årliga ökningen p.g.a. reformen - om åtgärderna genomfördes av alla institutioner - blir 34,3 miljoner euro större under 2005 än under 2001.
Därefter, efter 2005, kommer kostnaden faktiskt att minska, vilket leder till bestående besparingar på 23,5 miljoner euro i jämförelse med 2001.
Med hänsyn till dessa faktorer och som ett särskilt svar på frågan, anser kommissionen att vår reformstrategi inte kräver att vi begär en revidering av taket för budgetrubrik 5, och vi kommer inte att göra en sådan begäran.
Som en uppenbar följd av detta anser vi det inte vara förnuftigt eller nödvändigt att göra något som skulle vara en falsk distinktion mellan brådskande och mindre brådskande reformaspekter.
När det gäller att iscensätta reformen över en längre period, påminner jag bara kammaren om att först och främst argumenterar en betydande del av kammaren - helt riktigt i mitt tycke - för en upprätthållen förändringsnivå, i vår personals intresse, såväl som i institutionernas intresse.
För det andra var det ett uttryckligt mandat till kommissionen med Prodi som ordförande - ingen annan kommission - att ta itu med och genomföra reformerna under sin femårsperiod.
Detta är i sanning vår avsikt.
Med 111 miljoner euro över fyra år, med investeringar som skulle resultera i faktiska kostnadsbesparingar - som vi har visat - är inga av investeringarna inom ramen för reformen dyra.
Alla dessa investeringar är nödvändiga.
Det handlar inte om att vi försöker att få eller accepterar en in blanko-check.
Alla våra argument, alla siffror vi kommit fram till, alla förslag vi har lagt fram är noggrant genomtänkta.
Vi förväntar oss inte att någon skall ge oss allt på kredit eller därför att man tror på vårt löften.
Det är tydligt att förhandlingarna om modernisering av befordringssystemet har lett fram till ett samförstånd om syftet med att ändra systemet, och också om villkoren för att reformera systemet.
Dessa förhandlingar har emellertid ännu gjort att man kommit överens de detaljerade praktiska medlen för genomförande av den typ av reform som krävs för att skapa en mer sammanhängande modern befordringsstruktur.
Utsikterna för att vi skall nå en överenskommelse är emellertid mycket stora, kan jag med glädje säga.
Under de senaste veckorna i augusti har därför arbetet fortsatt för att utarbeta nya och detaljerade modeller och möjligheter, vilket kommer att vara ämnet för de återupptagna diskussionerna med företrädare för personalen och andra institutioner innevarande månad.
Det är realistiskt att förvänta sig att kommissionen i slutet av oktober kommer att kunna redovisa sin slutliga ståndpunkt om reformerna av politiken för mänskliga resurser i sin helhet, inbegripet en befordringsstruktur som är mer linjär och bäst tar till vara de yrkesmässiga intressena hos den permanenta och oberoende förvaltningen inom Europeiska unionen.
För att kunna göra verklighet av sådana förslag, kommer parlamentets förståelse och stöd - både som demokratisk församling och som en institution som anställer personal - att vara nödvändigt.
Jag är optimist i min tro att detta stöd och denna förståelse kommer att ges.
Som Harbour påminde oss om, stödde en stor majoritet i denna kammare föregående november hans betänkande, i vilket han uttryckligen förespråkade principen om att åstadkomma betydande förändringar - inte status quo eller något liknande - för att inrätta ett mer linjärt befordringssystem för förvaltningen inom Europeiska unionen, av alla de skäl han var vänlig nog att ange i kväll.
Jag hoppas att kammaren och dess förvaltning kommer att bevara denna positiva inställning.
En negativ inställning skulle vara frustrerande för kammarens vilja som tydligt uttrycktes av en mycket stor majoritet i september 1999, i november 2000 och vid ett flertal andra tillfällen.
Om kammarens vilja skulle frustreras av en negativ inställning, skulle detta kunna störa eller hindra kommissionen från att genomföra de förändringar som ligger vid själva kärnpunkten av den moderniseringsreform som uttryckligen krävts av rådet, parlamentet och den europeiska allmänheten.
Jag hoppas att den konstruktiva och samarbetsvilliga inställning till reformen, som gång på gång demonstrerats av kammaren, kommer att finnas kvar - stark och konsekvent.
