# ID: svediakorp-gov416216
# author: Kinnock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,662
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Rapporten om kontroll av tillämpningen av gemenskapsrätten som behandlas av kammaren i dag är den sjuttonde i ordningen som har utarbetats som ett svar på den begäran som ursprungligen gjordes av denna kammare i en resolution från 1983.
Dessa rapporter ger - som kammaren vet - en årlig redogörelse av kommissionens arbete när det rör utövandet av en av de viktigaste delarna av dess roll som fördragens väktare, det vill säga att vidta åtgärder mot överträdelser i enlighet med artikel 226 i fördraget.
Det är naturligtvis riktigt att kammaren granskar denna verksamhet.
Kommissionen gläder sig över att parlamentet har gett denna senaste rapport ett så pass varmt välkomnande, och kommissionen är också tacksam för det arbete som Koukiadis och hans kolleger utfört.
Varje år omfattar var och en av de två periodiska rapporterna om misstänkta överträdelser som utarbetas innan man inleder överträdelseförfaranden, och var och en av de två rapporter som överlämnas till den berörda medlemsstaten ca 2 000 fall som undersökts av kommissionen.
Huvuddelen av dessa är enskilda fall som handlar om inkorrekt tillämpning av gemenskapsrätten av myndigheterna i medlemsstaten.
Det är naturligtvis bara möjligt att hantera en sådan mängd av fall med ett förfarande som kombinerar fördelarna med enskild granskning av fall, snabb handläggning och överensstämmelse med principen om kollektivt ansvar, som tillämpas i kommissionen.
Att utveckla ett effektivt datasystem är också nödvändigt för att kunna utföra denna uppgift.
Av detta skäl har en gemensam databas upprättats, som innehåller alla överträdelsefall som inletts av kommissionen och uppgifter om införlivandet av direktiv i medlemsstaterna.
En fördel med detta system är att de gör det möjligt för kommissionen att vidta åtgärder på ett systematiskt sätt mot medlemsstater som inte har vidtagit nationella åtgärder för genomförande av direktiv innan den tillåtna tiden för införlivande har löpt ut.
Som kammaren vet handlar inte detta om att vi är besatta av enhetlighet, av ett eller annat byråkratiskt skäl.
Det är nödvändigt för att det skall råda rättvisa i unionen.
Utvecklingen av ett effektivt datasystem kommer också att göra det möjligt att mer i detalj rapportera till allmänheten om de åtgärder som vidtagits av kommissionen för att övervaka tillämpningen av gemenskapsrätten, närhelst ett beslut har fattats för att offentliggöra ett motiverat yttrande eller för att hänvisa ett fall till domstolen.
Kommissionen håller fast vid sin politik att omgående gå ut med pressmeddelanden, vilket vi började med 1998, och dessutom - sedan januari i år - har även beslut som meddelar att en överträdelse skett, genom offentliggörande av ett motiverat yttrande som hänvisar fallet till domstol eller avslutar ett fall offentliggjorts på Europeiska gemenskapernas webbplats " Europa ", så snart som de antagits av kommissionen.
Det grupptryck som utövas genom denna större öppenhet när det rör beslut som har att göra med överträdelser som begåtts av medlemsstater, kan också hjälpa till med att främja en snabbare anpassning från medlemsstaternas sida, eftersom de alla nu omedelbart får ta del av de beslut som fattats mot var och en av dem.
Större öppenhet kan också ses som en garanti för att det sker en rättvis prövning av klagomål.
Kammaren känner till att eftersom kommissionen har en privilegierad ställning när det gäller överträdelseförfarandet, har den därför en unik förmåga att skydda de klagandes intressen.
Garantierna som erbjuds av kommissionen har byggts upp över tiden, och de innebär numera förfarandemässiga arrangemang som säkerställer registrering av klagomålet, strikt sekretess och information till de klagande, som kan uttrycka sina åsikter innan man fattat något beslut om att avsluta fallet.
Vi har för avsikt att säkerställa maximal styrka och maximal pålitlighet vid dessa viktiga förfaranden.
I sitt svar till ombudsmannen om kritiken av förvaltningen av överträdelsefallet om kontraktstilldelningen för byggandet av Thessalonikis tunnelbana, har kommissionen därför förbundit sig att stärka de administrativa bestämmelserna för de klagande, i syfte att underlätta kontrakt mellan de klagande och kommissionens avdelningar.
Parlamentet kommer att få information om stärkandet av bestämmelserna så snart som detta slutförts.
Betänkandet som antagits av utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden - som utgör grund till det resolutionsförslag som behandlas i kammaren i dag - innehåller åtskilliga slutsatser och rekommendationer.
För att vi skall bli klara så snabbt som möjligt, hoppas jag att kammaren tillåter att jag bara tar upp de viktigaste.
Jag börjar med att säga att kommissionen inte instämmer i slutsatserna i betänkandet om att den växande mängden överträdelser som handläggs vid kommissionens avdelningar, särskilt på grundval av klagomål, återspeglar en försämring när det rör tillämpningen av gemenskapsrätten.
Huvudskälen till detta är följande.
För det första är faktiskt den totala mängden klagomål och fall oförändrad.
Antalet registrerade klagande sjönk t.o.m. något under 2000.
För det andra måste man ta hänsyn till en följd av utvidgningar av gemenskapen och gemenskapsrättens expansion, särskilt i samband med gemenskapens större befogenheter och den större kännedomen om gemenskapsrätten hos allmänheten och näringslivet.
Allt detta är faktorer som påverkar antalet överträdelser som handläggs av kommissionen och på grundval av detta är ökningen av det totala antal fall som handläggs snarare en positiv utveckling än något som borde väcka oro.
Precis som Koukiadis skriver i sitt betänkande, är det viktigt att man gör allt för att gå till botten med överträdelserna, och hittar sätt att minska deras antal utan att uteslutande förlita sig på det vanliga överträdelseförfarandet.
När det gäller tolkningen av statistik i årsrapporten, är utrymmet för tolkning av siffrorna fortfarande begränsat, p.g.a. av de många överträdelsefallen, kommissionens stora beroende av klagomål och den politiska dimensionen av det arbete som härrör från det faktum att det ankommer på kommissionen att hantera förfarandena.
Kommissionen har möjlighet att bestämma prioriteringen för förfarandena genom att hänvisa till, först och främst, den skada man anser har åsamkats gemenskapens rättsordning, för det andra den skada man anser har åsamkats det intresse som skyddas av den bestämmelse som överträtts, för det tredje den återkommande karaktären hos vissa överträdelser som är föremål för enskilda eller kollektiva klagomål, och för det fjärde den skada som åsamkats gemenskapens ekonomiska intressen.
Dessutom kan aktuella händelser på något gemenskapsrättsligt område också resultera i en ökning av klagomål till kommissionen och göra så att kommissionen måste öka sina åtgärder för att tillfredsställa den politiska dagordningens behov.
De olika stegen i samband med fullbordandet av den gemensamma marknaden var ett bra exempel på detta.
Den allt större kännedomen om möjligheten att få till stånd rättslig prövning vid överträdelser av miljörätten, är ett annat exempel.
Allt detta framhålls naturligtvis mycket tydligt i vitboken, som skall diskuteras i kammaren i morgon - som vissa ledamöter påmint oss om.
Man måste komma ihåg att det är de nationella domstolarna som är de främsta väktarna av gemenskapens rättssystem, och kommissionen hanterar därför en relativt liten andel av de överträdelser av gemenskapsrätten som sker.
Man måste också förstå att - eftersom denna lagstiftning till stora delar utgörs av direktiv som måste införlivas i medlemsstaternas inhemska rättssystem - när lagstiftningen väl har införlivats, tillhör rättsakterna den inhemska lagstiftningen och alla överträdelser måste hanteras av de nationella domstolarna.
Jag vet att man känner till detta i kammaren, men jag vill bara tala klarspråk i den förhoppning att det kanske kan sippra igenom till pressen i medlemsstaterna och slutligen kanske till allmänheten, som dagligen får veta genom tidningarna att det äger rum en omfattande centralisering inom Europeiska unionen, när det faktiskt är tal om motsatsen.
I betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden hänvisar man till behovet att minska handläggningstiden för klagomål.
Vi har naturligtvis förståelse för detta önskemål, och vi är därför i färd med att kontakta de aktuella medlemsstaterna i syfte att säkerställa en snabbare efterlevnad av gemenskapsrätten och minska medlemsstaternas egna handläggningstider, i synnerhet genom en större användning av det datoriserade systemet.
Som jag nämnt, håller kommissionen nu på med att - i syfte att uppnå en större öppenhet - offentliggöra sina beslut att skicka formella underrättelser, utfärda motiverade beslut, hänvisa fall till domstolen eller att avsluta eller lägga ned fall omedelbart efter det att beslut har fattats.
Jag vill också betona att särskilt som ett gensvar på parlamentets intresse, kommer den artonde årsrapporten, som behandlar år 2000, att innehålla ett särskilt avsnitt om förvaltningen av undantag från harmoniseringen som medlemsstater åtnjuter enligt artikel 95 i fördraget.
Kommissionen noterar också parlamentets intresse när det gäller att förbättra samarbetet mellan kommissionen och de nationella myndigheter som är ansvariga för genomförandet av sekundärlagstiftningen.
Som ni känner till sker det regelbundna kontakter mellan kommissionens avdelningar om särskilda problem med tillämpningen av gemenskapsrätten, genom paketsammanträden och s.k. " directives missions ".
Kommissionen undersöker emellertid sätt för att förbättra förfarandet för underrättelser om nationella genomförandeåtgärder, som en förlängning av IDA-programmet för informationsutbytet mellan förvaltningar.
Detta arbete inbegriper upprättandet av ett nätverk för databaser innehållande gemenskapsrätt och nationell rätt, som omfattar direktiv och nationella genomförandeåtgärder, och som också kommer att göra det lättare för allmänheten att få tillgång till gemenskapsrätten och vara en hjälp under utbildningen av jurister i gemenskapsrätt.
Nätverket kommer också att ge direkt tillgång till rapporterna om inhemsk tillämpning av gemenskapsrätten genom särskilda nationella myndigheter.
Sammanfattningsvis: Kommissionens åtgärder för övervakning av gemenskapsrätten är avgörande för att vi skall kunna uppnå vårt viktiga mål att bevara gemenskapens rättssystem, så att det förblir rättvist, bestämt och konsekvent, och att allmänheten förstår det.
Att kammaren visar ett aktivt intresse för denna verksamhet är ovärderligt, och vi är därför tacksamma för dess fortsatta stöd och förståelse.
