# ID: svediakorp-gov416213
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 533
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Gemenskapsrätten ger upphov till ett ökande antal tillämpningsproblem, för enligt kommissionens egen rapport inledde kommissionen 2 270 ärenden i detta syfte 1999, jämfört med endast 124 år 1978.
Denna mångdubbling beror å ena sidan på gemenskapsrättens kontinuerliga tillväxt, och å andra sidan på den ökade strängheten hos kommissionen, som sedan Maastrichtfördraget förfogar över effektiva repressiva verktyg, särskilt i och med artiklarna 226 och 228 i EG-fördraget.
Det betänkande som Europaparlamentet i dag debatterar bidrar för övrigt till repressionen, eftersom den förbinder kommissionen att använda dessa artiklar i större utsträckning, att allt oftare hota med böter eller viten när det gäller medlemsstaterna, och till och med att lägga fram ett nytt system för automatiska påföljder som skall vara tillämpliga för dem som inte tillräckligt fort eller tillräckligt väl införlivar gemenskapsdirektiven.
Men varför släpar medlemsstater som anses ha godkänt direktiv i rådet sedan fötterna efter sig när det gäller att tillämpa dessa direktiv?
Detta är den stora fråga som alla undviker.
Jag skall för min del bidra med tre kompletterande svar till detta.
Det är för det första en snedvriden effekt av utvidgningen av omröstningen till kvalificerad majoritet, vilket upprätthåller institutionerna i vad jag skulle vilja kalla en slags normativ illusion.
Bara för att man har röstat med majoritet vid rådets bord tror man att allt är avklarat.
Men om de som är i minoritet hade goda anledningar och om tillämpningen inte följer på terrängen är i praktiken inget avklarat.
Och för att höja ribban driver man alltså Europa in i en repressionsspiral, som man med ett bättre samförstånd från början hade undvikit.
Den andra orsaken till att direktiven inte tillämpas är vissa parters brist på anpassningsförmåga till gemenskapsrätten, som till exempel direktivet om bevarande av vilda fåglar från 1979, som sedan skärptes av EG-domstolen bakom ryggen på rådet.
I ett fall som detta, med ett direktiv, som, lägg noga märke till det, antogs enhälligt, är det som vi saknar en möjlighet till automatisk översyn efter tio år, på begäran av en enda medlemsstat.
En tredje orsak till att direktiven inte tillämpas är slutligen att vissa direktiv inte införlivas eller införlivas på ett dåligt sätt, eftersom de regeringsföreträdare som sitter i rådet har velat köpa sig ett gott europeiskt uppförande genom att blunda för de framtida problem som de faktiskt visste var oundvikliga.
Det är till exempel vad som hände i Frankrike med direktiv 98 / 44 om patenterbarhet för levande material, vilket nu visar sig omöjligt att införliva, eftersom det strider mot flera väsentliga delar inom vår lagstiftning.
Det är tyvärr ett vanligt uppförande hos de franska ledarna, ända upp till statens högsta nivå.
I dag går man med på att underteckna en viss europeisk text, eftersom man inte vågar komma med invändningar, och i morgon kommer man att få klara sig så gott det går när det gäller dess tillämpning.
Det är vad de nu återigen gjort med Nicefördraget, och det kommer Frankrike att få betala dyrt för.
