# ID: svediakorp-gov416212
# author: Bernié (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman! 1 075 formella underrättelser, 470 motiverade yttranden, 178 ärenden som hänvisats till EG-domstolen, alltså dubbelt så många som 1998.
Detta resultat för 1999 för tillämpningen av gemenskapsrätten ger uttryck för ett djupt missnöje.
Vi måste böja oss inför fakta: Europa lagstiftar för mycket och dåligt.
Det händer till och med att Europa lagstiftar inom områden där det inte har någon behörighet.
Det hände 1979 för direktivet om bevarande av vilda fåglar och mer nyligen, utan någon rättslig grund, om de europeiska politiska partiernas stadga och finansiering.
Att medlemsstaterna släpar fötterna efter sig för att införliva gemenskapsrätten i den nationella lagstiftningen och att tvisterna mångdubblas beror på att det europeiska regelverket ofta är tvingande, pedantiskt, oanpassat till de lokala verkligheterna och långt från våra medborgares bekymmer, när det inte är i direkt motsatsförhållande till deras vilja och till den republikanska principen.
Förra året utropade sålunda den franska regeringen sin oenighet med direktivet om arvsmassa.
Justitieministern Élizabeth Guigou, bedömde detta direktiv vara, jag citerar " oförenligt med de franska bioetiska lagarna, med lagen om industriell äganderätt och med civillagen, vilka förbjuder handel med människokroppen ".
Kan man, med hänvisning till Europa och dess kvalificerade majoritet, införa en lagstiftning för ett folk som förkastar denna lagstiftning?
Det är ett grundläggande problem.
Bör man likrikta allt och offra det som skiljer oss åt, vilket är vår verkliga europeiska rikedom?
Det anser inte vi.
Dessutom är det i en demokrati inte EG-domstolens uppgift att stifta lagar genom rättspraxisen, utan det är de folkvaldas uppgift.
Men Europaparlamentarikerna, som väljs med allmän rösträtt, förfogar inte över någon verklig initiativrätt när det gäller lagstiftning, vilket är ett monopol som kommissionen svartsjukt skyddar.
Det är inte genom att anstränga sig att tillämpa dåliga texter med hjälp av böter och viten, vilket förespråkas i artikel 15, som Europa kommer att lösa problemen.
Det finns gränser för envisheten och när en text är dålig måste man vara klarsynt och modig nog att ändra den, vilket vi föreslår i artikel 12.
Det vore alltså lämpligt att lagstifta mindre för att lagstifta bättre, att respektera de nationella önskemålen och demokratin genom att i mesta möjliga utsträckning tillämpa subsidiaritetsprincipen.
En förordning för transporter av råolja är till exempel brådskande, men den har återigen skjutits upp på obestämd tid av handelsrelaterade orsaker.
I motsats till skäl M, anser vi inte att den strikta tillämpningen av gemenskapsrätten bidrar till att det uppstår en europeisk nationalitet som vi inte vill ha.
Vi är nämligen alltför noga med att respektera identiteten, demokratin och rätten till att vara olika.
