# ID: svediakorp-gov416208
# author: Koukiadis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 987
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Rapporten om tillämpningen av gemenskapsrätten bör av oss alla betraktas som en av de viktigaste rapporterna, eftersom det är denna rapport som ger en bild av den verkliga situationen i Europeiska unionen, det verkliga tillståndet och unionens samband med medborgarens dagliga liv.
Denna rapport är den första som utarbetas under det nya decenniet, vilket ju även inleder ett nytt århundrade, och jag tror att den skulle kunna ge anledning till ett mer komplett hanterande av de problem som gäller den inre marknadens funktion inom Europeiska unionen som helhet och visionen om integration.
Tre nya faktorer, den förestående utvidgningen, som är utan tidigare motstycke, den strävan som finns att fördjupa den politiska integrationen av Europeiska unionen och den ofrånkomliga kraftiga ökningen av ingripanden i form av lagstiftning, nödvändiggör en radikal omvärdering av frågan om kontroll av tillämpningen av gemenskapsrätten.
Det är ofrånkomligt att hela denna fråga sätts i samband med en revidering av fördragen, och den bör vara en av de prioriterade frågorna för nästa regeringskonferens.
Vitboken påpekar problemet, och det återstår att se hur den kommer att hantera det.
Om man inte kan eliminera förseningarna, när det gäller att införliva direktiven, och om man inte kan skapa en enhetlig uppfattning om gemenskapsrätten, kan man inte åstadkomma ett enhetligt ekonomiskt område och man kan heller inte driva frågan om det europeiska medborgarskapet.
En medborgare i ett visst land, som reser till ett annat land för att arbeta där och stöter på svårigheter, när det gäller erkännandet av yrkeskvalifikationer, känner sig som utlänning och inte som europé.
Konkurrensregler som tillämpas godtyckligt i olika länder snedvrider den europeiska konkurrensen osv.
Det är därför som frågan om tillämpningen av gemenskapsrätten måste angå var och en av oss och bli en av våra prioriterade frågor.
Det är fåfängt att vi i timtal diskuterar om det ena eller det andra ändringsförslaget skall antas och att vi ägnar oss åt marginella frågor om huruvida ett visst direktiv tillämpas eller inte.
Således måste denna rapport tillmätas den betydelse den förtjänar, för den ger en bild av den faktiska situationen i Europeiska unionen.
En andra huvuduppgift vid utarbetandet av betänkandet har varit att undersöka hur det har gått med Europaparlamentets förslag i tidigare betänkanden.
Jag har läst åtskilliga tidigare betänkanden med intressanta förslag.
Med förvåning har jag konstaterat att de flesta inte har lett till någonting.
Men det är inte detta som är det viktigaste utan det faktum att kommissionens rapport inte innehåller någon förklaring till varför förslagen inte har genomförts.
Man bör alltså försöka finna en metod för att följa upp dessa förslag från parlamentet.
Ett tredje viktigt påpekande är att det visserligen har skett förbättringar i fråga om genomförandet av gemenskapsrätten men att förbättringarna inte är genomgående, för det förekommer bakslag, och förbättringarna är inte så imponerande att vi kan slå oss till ro.
Den allmänna sjukdomsbilden är fortfarande densamma.
Vi bör alltså ta denna företeelse på allvar och speciellt inrikta vår uppmärksamhet på de bakomliggande orsakerna.
Under den tid som återstår för mitt anförande skall jag försöka dra vissa allmänna slutsatser.
Den bästa graden av genomförande av direktiv har Danmark med i genomsnitt 98 procent.
Beträffande systemet för kontroll av överträdelser vill jag påminna om att hela kontrollsystemet bygger på 4 faser.
Den första fasen, som gäller antalet formella underrättelser, är viktig.
För de tre länderna med det högsta antalet, Frankrike, Italien och Grekland, är siffrorna 236, 160 respektive 154, och för de tre länderna med det lägsta antalet, Danmark, Finland och Sverige, är siffrorna 40, 43 respektive 46.
Antalet motiverade yttranden, som utgör den andra fasen, är väsentligt lägre och visar att detta förfarande är effektivt för vissa länder och ytterst effektivt för vissa andra.
Den relativa minskningen av tidsfristen för formella underrättelser och motiverade yttranden är i alla fall ett positivt inslag i strävandena att påskynda kontrollförfarandet.
I fråga om antalet anhängiggöranden vid domstolen kan man konstatera en ny betydande minskning av antalet fall där man underlåtit att införliva gemenskapsrätten.
Som mera allmänna slutsatser bör jag framhålla följande: för det första, vi har en successiv minskning med 35-40 procent från fas till fas; för det andra, ordningsföljden mellan staterna i fråga om överträdelser är densamma i alla faserna; för det tredje, i den tredje fasen kan man konstatera att vissa länder endast i ett fåtal fall underlåtit att införliva gemenskapsrätten, samtidigt som en sådan underlåtenhet alltjämt är vanlig i andra länder; för det fjärde, trots kontrollförfarandenas effektivitet får vi inte glömma att dessa förfaranden används av medlemsstaterna som ett medel att försena införlivandet, vilket de facto skapar en ny övergångsperiod.
Den omständigheten att vissa länder med olika system ständigt har de sämsta negativa resultaten, medan vissa andra länder har de bästa positiva resultaten, innebär att överträdelserna i grund och botten hänger samman med en konkret politisk viljeinriktning.
Problemet med tillämpningen av gemenskapsrätten är således ett politiskt problem och inte ett juridiskt eller teknokratiskt problem, såsom många anser.
Det innehåller en konflikt mellan nationell suveränitet och europeisk makt, och det avslöjar graden av mognad i fråga om europeisk medvetenhet.
Slutligen gör kommissionen inga analyser av de omständigheter och orsaker som ligger bakom ovannämnda statistiska uppgifter.
Jag skall inte ta upp er tid i onödan, jag skulle bara vilja säga några ord om ändringsförslagen.
Jag godtar två av de tre ändringsförslag som framlagts.
Thors ändringsförslag kan jag inte förstå, och jag skulle vilja se vissa förtydliganden, för att ändringsförslaget skall kunna antas.
