# ID: svediakorp-gov416194
# author: Damião (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Också jag vill gratulera föredraganden till den kvalitet, ihärdighet, ansvarskänsla och samordning samt strävan efter enhällighet, som har gjort det möjligt att nu lägga fram ett betänkande i vilket man understryker behovet för industrins två parter att kunna möta fusioner, omlokaliseringar och omstruktureringar som en smärtfri förlossning.
Många gånger är dessa omvandlingar omotiverat smärtsamma och leder till andra lika olyckliga fenomen som påverkar arbetstagarna och deras rättigheter i medlemsstaterna, vilka ständigt försvagas i de fenomen som kallas omlokaliseringar och rörlighet.
Jag vill betona att föredraganden uppmärksammar artikel 127 i fördraget, vilken innehåller tydliga bestämmelser, samordnade mellan konkurrens och sociallagstiftningen, främst när det gäller information och samråd.
Det är självklart att vi måste slå fast arbetstagarnas och medborgarnas rätt att fritt bestämma sin framtid och välja var och hur man skall arbeta.
För de negativa exemplen på den så eftertraktade rörligheten från företagens och arbetsgivarnas sida krockar fortfarande med den allmänna opinionen i mitt land.
Och jag vill ta tillfället i akt att här kritisera att företagets företrädare - i detta fall ett engelskt företag, med säte i London, med delegationer i Irland och Portugal - utsätter ett stort antal portugisiska och polska arbetstagare för riskfyllda situationer (med tanke på undantagssituationen i Nordirland), då de saknar kontrakt, skydd, säkerhet och ofta är hänvisade till företagets olyckliga öde.
Detta liknar en fado, men det är de portugisiska arbetstagarnas fado, vilka eftersträvar löneförbättringar och förbättrade arbetsvillkor.
Dessa arbetstagare arbetar alltså utan villkor och till och med utan att kunna återvända till sitt hemland.
Denna typ av rörlighet hotar inte bara det som genom sin negativa sociala situation tvingas till dessa arbeten, utan även de organiserade arbetstagarna.
Dessa väljer de första och de väljer att vara solidariska, för att behålla sin integritet.
Och arbetstagarnas företrädare och deras solidaritet, liksom fackföreningarna, är deras enda medel i dessa så dramatiska omständigheter.
Jag vill alltså utvidga och effektiva denna rätt, som ännu befinner sig långt ifrån det social mål som gemenskapen och fördragen syftar till.
