# ID: svediakorp-gov416192
# author: Ainardi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 583
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid en tidpunkt då tusentals europeiska arbetstagare ställs inför en våg av strukturella förändringar, uppsägningar och sociala planer, måste Menrad-betänkandet om europeiska företagsråd tillåta, om inte en förändring av situationen, så åtminstone en möjlighet att ge nya stödpunkter för arbetstagarna, så att de kan möta mycket svåra situationer och förlita sig till beslut som håller på att fattas.
Vid en tidpunkt då tillväxten uppvisar oroväckande tecken, vore det lämpligt att överväga innehållet i denna tillväxt och nödvändigheten för dess utveckling, genom främjandet av stabiliteten för sysselsättningen och dess kvalifikationer.
Det finns ett brådskande behov av att verkligen rådfråga arbetstagarna, och ett brådskande behov av att upphöra med den attityd som består i att behandla kvinnor och män som varor som blivit överflödiga för att aktieinnehavarna bedömer att den ekonomiska lönsamheten är otillräcklig, för övrigt till och med utöver den verkliga ekonomiska situationen.
Menrad-betänkandet är frukten av ett mycket viktigt arbete som utförts av vår kollega, som jag i min tur vill hylla.
Det är också frukten av en vilja hos utskottet för sysselsättning och socialfrågor att offentliga fråga ut företrädarna för arbetstagarna inom de stora europeiska företagsgrupperna.
Det är på grundval av dessa offentliga utfrågningar som Menrad-betänkandet utgör ett allvarligt konstaterande av situationen, genom att påvisa nödvändigheten av omfattande ändringar av direktivets innehåll.
Jag delar en del av de förslag som läggs fram i betänkandet.
Jag vill påminna om några förslag som enligt min åsikt utgör stora framsteg för arbetstagarna.
Begäran om att information skall ges och att samråd skall äga rum regelbundet och i god tid innan företags- eller koncernledningen fattar beslut till exempel, som nämns i punkt 2, så att arbetstagarna får verkligt inflytande på ledningens beslutsprocess, information som till och med, i särskilt allvarliga fall, skulle kunna leda ända till den möjlighet som ges arbetstagarnas företrädare att erhålla en förhandlingstid före tillämpningen av beslutet, vilket anges i punkt 14.
Jag citerar återigen punkt 2, med stadgandet om att koncernledningens beslut skall anses giltiga endast om de föregåtts av vederbörlig information och vederbörligt samråd, enligt definitionerna i direktivet, eller punkt 13, i vilket föreskrivandet av påföljder föreslås vid beslut som fattats i strid med förfarandena.
Slutligen, begäran om att företag som beviljats strukturfondsmedel och stöd skall vara skyldiga att betala tillbaka dessa och att sådana företag som inte respekterar lagen inom detta område inte skall komma i fråga vid offentliga upphandlingar.
Dessa förslag går i rätt riktning, men jag tror att man för att sysselsättningsåtgärderna skall vara effektiva, och för att den ekonomiska prestandan i Europa skall förbättras, kunde ha gått ännu längre när det gäller arbetstagarnas rätt att delta i företagens utveckling.
Det är inriktningen i det ändringsförslag som min grupp lagt fram med en begäran om möjligheten för arbetstagarnas företrädare att ha ett suspensivt veto.
Det handlar om att ge arbetstagarnas företrädare en garanti om att deras alternativa förslag åtminstone kommer att studeras och beaktas.
Ett antal katastrofala beslut för företagen och för sysselsättningen hade kunnat undvikas om arbetstagarna hade kunnat lita på dessa beslut.
Denna rättighet, som är ett uttryck för den sociala rättvisan och demokratin inom ett företag, är också en garant för ekonomisk och social effektivitet.
Menrad-betänkandet utgör återigen ett stort framsteg.
Därför stöder min grupp detta betänkande.
