# ID: svediakorp-gov416189
# author: Ghilardotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag tacka Menrad för det grundliga arbete han utfört i samband med detta betänkande, bland annat i de utfrågningar han organiserat tillsammans med utskottet för sysselsättning och socialfrågor för att göra en djuplodande granskning av hur direktivet har upptagits i den nationella lagstiftningen.
Ur detta arbete framgår att upptagandet i den nationella lagstiftningen utan tvekan har varit en framgång och att man redan i cirka 2000 europeiska företag har bildat europeiska företagsråd.
I många företag har man, tack vare direktivet, lyckats nå resultat när det gäller att avskaffa hinder för information och rådfrågning.
Men inte bara detta: att snabbt införa företagsråden i vissa beslutsprocesser har utan tvekan gett positiva resultat, framför allt för de anställda, i frågor som rör bland annat hälsa, säkerhet, lika möjligheter, men även för företagen när det gäller att minska antalet konflikter.
Menrads betänkande - som vi ställer oss bakom - belyser även ett antal brister i själva direktivet, brister som vi anser det vara absolut nödvändigt att kommissionen snarast möjligt ingriper för att rätta till.
Jag vill i första hand understryka tre frågor som, förutom det som andra kolleger redan har nämnt, verkar vara de känsligaste punkterna, där det är nödvändigt att ingripa så snabbt som möjligt.
Framför allt gäller det tidsaspekten: det finns i direktivet inte någon tydlig indikation på att informationen måste vara snabb och under de senaste åren har vi - vi har ofta talat om detta i kammaren - röstat för resolutioner i frågan, men vi har dessvärre fått många negativa exempel: arbetare som får läsa om sitt öde i tidningar eller som ställs inför fullbordat faktum av sina företag.
Vi kan nämna fall som Ahlston, Adb, Marks &amp; Spencer och många andra.
Men om det är på detta viset så är det nödvändigt, absolut nödvändigt, att direktivet blir precisare, att det anger de tidsgränser som skall gälla för information och rådfrågning innan några beslut fattas, för att förhandlingar skall bli möjliga, annars tjänar det ingenting till!
För det andra: jag tror att mina kolleger kan hålla med mig om att det i en lagtext sällan finns regler som, om de åsidosätts, inte leder till några som helst konsekvenser.
Det är egendomligt att det är endast i fråga om arbetsmarknaden och de sociala rättigheterna som detta är praktiskt taget allmän regel!
Under de senaste åren har många tvister måst lösas inför domstol, just på grund av att bristen på respekt från företagens sida gentemot det som föreskrivs i direktiven inte alltid, och än mindre automatiskt, leder till att konsekvenserna av det beslut som fattats kan ifrågasättas.
Det är därför nödvändigt att utarbeta lämpliga och avskräckande sanktioner, liksom det vid fall av grava kränkningar är nödvändigt att beslut rivs upp för att man skall kunna fortsätta förhandlingarna.
