# ID: svediakorp-gov416077
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 415
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag skall uttala mig å min kollegas vägnar, Dominique Souchet, genom att framföra den ståndpunkt som han försvarade inom fiskeriutskottet och som jag också står bakom.
Denna årsrapport framstår varje gång som repetitiv, fingerad och tämligen intetsägande, oavsett föredragandens meriter och ansträngningar.
Tomheten i denna övning understryker - om det nu skulle behövas - tomheten i en process: de fleråriga utvecklingsprogrammen som i första hand ger anledning till bedrägerier genom att gynna vissa flottor på andras bekostnad.
Vad som redan från början förstörde mekanismen är att fartyg som i princip är vrak köps upp utifrån, i syfte att förstöra dem och därmed få oskäliga kilowattreserver.
Detta fördärvliga beteende har i vissa stater t.o.m. blivit en verklig nationalsport.
Att i all oändlighet klaga över den undermåliga kvaliteten på den statistik som hänför sig till de fleråriga utvecklingsprogrammen har därför ingen större betydelse.
Att, som kommissionen föreslår, gå in i en logik som innebär att medlemsstater straffas och sanktioneras - vilket skulle drabba yrkesfiskarna - vore riskfyllt.
Det som krävs är helt enkelt att inse att de fleråriga programmen har misslyckats, i stället för att på artificiell väg försöka upprätthålla detta ineffektiva och kontraproduktiva system.
Trots den höga kostnaden har dessa fleråriga utvecklingsprogram inte uppnått sitt mål.
Eftersom de var något som kom utöver de tillåtna totalfångsterna (TAC) var de redan från början dåligt utformade och leder till att andrahandsmarknaden blommar ut, till nackdel för unga småskaliga fiskare som just gett sig in i yrket.
Privat erkänner alla detta misslyckande.
Det vore klokt att fatta mod och offentligt erkänna detta, och att ta konsekvenserna av det.
Detta bör framför allt gå ut på att låta den nya gemensamma fiskeripolitiken medföra - förutom att de fleråriga utvecklingsprogrammen avskaffas - en omläggning av den hållbara förvaltningen av resurserna enligt ett moderniserat system för tillåtna totalfångster och fleråriga kvoter, som förbättras och justeras utifrån mer exakta bedömningar av resurserna, tack vare en betydligt utökad vetenskaplig forskning och genom att yrkesfiskarna får delta i processen i större utsträckning.
Genom att vilja skydda de fleråriga utvecklingsprogrammen riskerar kommissionen att slå in på fel väg, och vi vill varna den för denna väg.
Det är inte genom att agera på det här sättet som kommissionen kommer att få yrkesfiskarna att förlika sig med den gemensamma fiskeripolitiken.
