# ID: svediakorp-gov416060
# author: Van den Bos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 280
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är sorgligt att Europa först nu när Belgien innehar ordförandeskapet tycks ge Kongo politisk prioritet.
Balkan och Mellanöstern kräver all uppmärksamhet.
Visar inte detta att strategiska och geografiska överväganden i själva verket är viktigare för Europa än rent humanitära överväganden?
Ser man till det mänskliga lidandet, så har unionen all anledning att ägna sig mycket intensivt åt Kongo.
Antalet döda i landet uppgår redan till en och en halv miljon.
Hundratusentals människor har flytt och cirka 28 miljoner människor förtrycks, plundras och våldtas under den militära ockupationsmakten.
En svag central myndighet har inte möjlighet att leda landet med dess många naturtillgångar.
Kongo är ytterst sårbart för hänsynslösa grannländer som med militärt våld systematiskt berövar landet på dess viktigaste inkomstkällor.
Befolkningen får ingen del av avkastningen.
Det är svårt att förklara att Europeiska unionen har låtit Rwanda, Uganda och Burundi utöva sina brutala verksamheter och med utvecklingshjälp gjort det möjligt för dem att fortsätta ockupationen.
Även Angola, Zimbabwe och Zambia deltar helt skrupelfritt i våldsamheterna i landet.
Det börjar bli hög tid att klara villkor ställs på de här utländska profitörerna.
Ytterligare utvecklingshjälp kan endast ges om alla utländska trupper lämnar landet.
Även västerländska företag som är inblandade i den olagliga exploateringen av de kongolesiska rikedomarna måste ifrågasättas.
De bidrar också till att kriget fortgår.
Av Kabila måste man kunna förvänta sig att han äntligen initierar en intern dialog i Kongo och genomför demokratiseringsprocessen.
Det är det belgiska ordförandeskapets och kommissionens uppgift att en gång för alla uppmärksamma Europeiska unionen på det kongolesiska folkets bedrövliga lott.
