# ID: svediakorp-gov416057
# author: Sörensen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 374
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
Jag skulle här vilja begära särskild uppmärksamhet åt en problematik som utgör en del av en störtflod av katastrofer som sköljer över ett helt område, en miljon människor.
För tillfället förtärs Demokratiska Republiken Kongo av krig.
Och det kriget kretsar i första hand kring landets avsevärda naturtillgångar.
Sedan år och dag brukas och missbrukas landet, befolkningen åsidosätts till följd av den lukrativa exploateringen av vad naturen där har att bjuda på.
Krig är en utmärkt situation för mycket lukrativa affärer eftersom det sällan är fråga om någon kontroll eller ansvar.
Det som i dag antagligen är det mest talande exemplet är exploateringen av och handeln med coltan, ett material förutan vilket vi inte skulle kunna kommunicera lika mobilt och självklart som vi gör.
Vi betalar löjligt lite för det här materialet, samtidigt som befolkningen i området för första gången i historien lider av en allvarlig hungersnöd.
Det krig som nu råder tillåter inte endast så kallad " legal " exploatering av den här typen, utan också långt mindre dämpad plundring.
Dessutom är det tydligt att den lukrativa handeln med uran och kärnavfall i stort sett uteslutande kommer västerländska intressen till godo.
Vi kan också ställa oss frågor om den roll som de västerländska ambassaderna och deras omgivning spelar.
I synnerhet vill jag fästa er uppmärksamhet vid en aspekt av detta långvariga missförhållande.
Sedan år och dag utvinner de europeiska länderna och Förenta staterna uran, vilket bland annat kom till fruktansvärd användning i Hiroshima och Nagasaki.
Och till på köpet dumpas västerländskt kärnavfall i samma område.
Det radioaktiva avfallet från sextio- och sjuttiotalet utgör fortfarande ett direkt, omisskännligt hot mot befolkningen.
Därför är det uppmuntrande att premiärminister Verhofstadt i går uttalade sig i ambitiösa ordalag om att göra något åt situationen i området.
Det får emellertid inte bli några tomma ord.
Slutet på det kalla kriget och vapenkapplöpningen innebär att kravet på att stoppa handeln med uran och kärnavfall inte är något överdrivet utan ett mycket rimligt krav, ett krav som i själva verket är en självklar förlängning av de värderingar som Europa står för.
