# ID: svediakorp-gov416053
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,093
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) För det första när det gäller Vietnam vill jag säga att jag delar ledamöternas oro över de mänskliga rättigheterna och, i synnerhet, över den senaste tidens utveckling i detta land.
Denna verkar antyda att de framsteg som gjorts av den vietnamesiska regeringen, både politiskt och ekonomiskt, sedan antagandet av 1992 års författning, kan avstanna eller t.o.m. vändas i negativ riktning, särskilt när det rör politiska fri- och rättigheter.
Europeiska unionens politik gentemot Vietnam, i likhet med politiken gentemot alla länder, är att främja och stödja fortsatta framsteg när det rör mänskliga rättigheter och demokratisering, och öka medvetenheten, både offentligt och privat, om var missförhållanden eller en försämring av situationen har observerats.
Det är mycket viktigt för Europeiska unionen att Vietnam tillåter åsiktsfrihet och religionsfrihet.
Enligt Vietnams författning garanteras tros- och religionsfrihet, och under de senaste åren har staten utvecklat sitt samarbete med katolska kyrkan.
I författningen står det emellertid också att det är förbjudet att hindra tros- eller religionsfriheten, eller att använda denna för att agera mot statens lagstiftning eller politik.
Denna bestämmelse återspeglar uppenbarligen de vietnamesiska myndigheternas önskan att försöka kontrollera förändringstakten, och bevara sitt grepp i samhället under övergångsperioden.
Men det är också helt klart en begränsning för åsiktsfriheten, och medialagen har samma begränsande verkan.
De fall som tagits upp under dagens debatt, anser jag har mer att göra med åsiktsfrihet än med religionsfrihet, en frihet som Europeiska unionen naturligtvis anser vara lika viktig.
Fader Ly har offentligt uppmanat Förenta staterna att inte ratificera sitt bilaterala handelsavtal med Vietnam, och kopplar därmed dessa åtgärder till frågor som har att göra med de mänskliga rättigheterna.
Man har rapporterat att liknande uppmaningar har uttryckts av Vietnams förenade buddistiska kyrka.
Dessa uppmaningar strider klart och tydligt mot regeringens politik, och är svåra att tolerera för den i ett samhälle som inte är vant att höra talas om avvikande meningar från allmänhetens sida.
Vad som krävs i Vietnam är fortsatta framsteg i landets reformprogram, så att förvaltningen lär sig att hantera ett bredare spektrum av åsikter och förstå värdet av tillmötesgående meningsskiljaktigheter i regeringssystemet.
Vi kommer även i fortsättningen att stödja framstegen, och ta alla chanser för att rikta uppmärksamheten mot åsiktsfrihetens grundläggande betydelse.
I den första artikeln i samarbetsavtalet mellan EG och Vietnam, som vi undertecknade tillsammans med Vietnams regering 1995, står det att respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna utgör grunden för vårt samarbete.
Vi kommer inom kort att hålla ett sammanträde i Hanoi mellan EG: s och Vietnams gemensamma kommission, då alla aspekter av våra förbindelser kommer att ses över, inbegripet vårt delade åtagande om att respektera de mänskliga rättigheterna.
Under tiden deltar kommissionens delegation, tillsammans med de medlemsstater som finns företrädda i Hanoi, i alla demarscher från EU till Vietnams regering om frågor som rör de mänskliga rättigheterna, såväl som i regelbundet återkommande diskussioner om de mänskliga rättigheterna som EU: s företrädare för med de vietnamesiska myndigheterna.
Jag kan försäkra parlamentet om att vi i denna process kommer att fortsätta att ta upp särskilt brännande frågor och enskilda fall, och fortsätta att främja åtgärder för att ta itu med överträdelserna av de mänskliga rättigheterna i Vietnam.
Jag kommer att ta upp detta under mitt besök i Vietnam senare under denna månad.
Jag skulle särskilt ha hänvisat till en punkt som togs upp av Dupuis, men eftersom han inte är här avstår jag.
Det andra ämnet jag vill ta upp är Sydafrika.
Kommissionen delar Europaparlamentets åsikt att man genom samarbetet mellan EU och Sydafrika bör ställa till rätta de befintliga orättvisor som är ett arv från apartheidperioden, och arbeta för att förbättra levnadsvillkoren för befolkningen med program som inriktas på sysselsättning, sjukvård, utbildning och bostäder.
Det är detta vårt gemenskapsprogram för återuppbyggnad och utveckling handlar om.
Vi delar verkligen Europaparlamentets åsikt att det finns ett brådskande behov av att ta itu med hiv / aids-problemet i Sydafrika, och jag är säker på - som jag sade i förmiddags under debatten om det kommande G8-toppmötet - att detta blir ett av de ämnen som kommer att diskuteras i Genua.
Kommissionen håller också med om att det finns ett behov av ett klimat med större säkerhet i Sydafrika, som en förutsättning för ett fredligt samhälle och för ekonomisk utveckling.
Vi fruktar att brottssituationen inte bara är ett hot mot landets innevånare och samhällsstrukturen, utan att den också hotar Sydafrikas rykte utomlands, avskräcker utländska investeringar och har en skadlig effekt på ekonomin i sin helhet.
Som kammaren känner till är de prioriterade områdena enligt vårt fleråriga vägledande program för åren 2000-2002 fattigdomsminskning genom tillhandahållande av grundläggande samhällstjänster, stöd till privata sektorn och stärkande av rättssäkerheten och främjande av de mänskliga rättigheterna.
Kommissionen har finansierat två program för att stödja den sydafrikanska polisen.
Det senaste av dessa håller just nu på att genomföras.
Samtidigt som det är så att det inte tillkom några nya projekt eller program inom sjukvårdssektorn, trädde stödprogrammet för folkhälsan 2000, som antogs 1999, i kraft under förra året.
Möjliga program som kan få finansiering 2001 inbegriper ett omfattande sjukvårdsprogram om primärvård, och detta kommer också att omfatta hiv / aids i vissa utvalda provinser.
Förberedelserna för programplaneringen för nästa fleråriga vägledande program skall snart inledas, och de kommer att äga rum under nästa år.
Under denna programplaneringsfas kommer kommissionen mycket noga att ta hänsyn till Europaparlamentets intressen.
Jag kommer nu att ta upp Vitryssland.
Jag förstår hur viktigt det är för parlamentet att diskutera denna fråga, och jag diskuterar gärna den fråga som togs upp av ett antal ledamöter om betydelsen av att öka vårt medvetande om Vitryssland tillsammans med Ryssland.
Detta är någonting som vi har gjort, håller på att göra och kommer att fortsätta att göra.
Jag välkomnar denna lägliga debatt.
Jag gratulerar ledamöterna till att de belyser den extremt oroande situationen i Vitryssland.
Kommissionen delar de starka farhågor som uttrycks i resolutionerna som vi behandlar här i dag.
Jag instämmer i parlamentets uppmaning till president Lukasjenko att vända den nuvarande oroande utvecklingen mot ett ökat totalitärt styre, genom bestämda åtgärder för förbättring av mänskliga rättigheter, mediafrihet och demokrati.
På kort sikt innebär detta, i synnerhet, ett säkerställande av fria och rättvisa val och att man tar upp situationen rörande saknade personer från oppositionen och politiska fångar.
Ett förbättrat samarbete med OSSE kommer att utgöra en viktig del i detta sammanhang.
Presidentvalet den 9 september kommer att bli nästa prov på landets demokratiska betyg, och vi följer noga diskussionerna i OSCE-ODIHR om önskvärdheten av en internationell delegation som övervakar valet.
Det finns vissa - jag betonar " vissa " - uppmuntrande tecken på en större enighet bland oppositionspartierna.
Allt tyder emellertid på att myndigheterna återigen inte kommer att klara det demokratiska provet, precis som valen till parlamentet förra oktober på ett överraskande sätt inte motsvarade de villkor som angavs av OSSE.
Europeiska unionens ståndpunkt är klar och tydlig: Så länge som den nuvarande intolerabla situationen kvarstår, kan vi inte överväga närmare ekonomiska eller politiska förbindelser med Vitryssland.
Om inte och fram till dess det sker betydande förbättringar, kommer vårt ekonomiska stöd att förbli begränsat till direkt hjälp till dem som arbetar med att främja det civila samhället och demokratin, och till humanitärt bistånd där detta behövs.
Europeiska unionen har fördömt det nyligen utfärdade regeringsdekretet om extern finansiering för icke-statliga organisationer, och vi vill ha ett snabbt besked om hur det kan påverka våra egna biståndsprogram.
Personligen hade jag gärna sett att vårt nuvarande begränsade stöd upphävdes, i stället för att det skall godkännas i förväg av myndigheterna.
Vår restriktiva politik om den politiska dialogen har inte hindrat Europeiska unionen från att vid upprepade tillfällen ge uttryck för vår djupa oro när det gäller framstående offentliga personer som försvinner på ett mystiskt sätt, eller som fängslas av politiska skäl.
Europeiska unionen har nyligen tagit upp fallen med den förre inrikesministern Jurij Zakharenko, den förre chefen för valkommittén, Viktor Gonchav, affärsmannen Anatoli Krasovsky, och fotografen som man hänvisade till under debatten, Dimitr Zavadsky.
Det är upprörande att det, trots påtryckningarna, inte skett några framsteg i dessa fall.
I debatten i dag har man belyst ytterligare ett fall: Fängslandet av professor Bandashevsky, som ett resultat av hans arbete om de alarmerande sociala och miljömässiga konsekvenserna av Tjernobylkatastrofen.
Tjänstemän från Europeiska unionen som arbetar i Vitryssland har nyligen utfört en undersökning om katastrofens inverkan på folkhälsan.
Kommissionen diskuterar gärna med medlemsstaterna hur Europeiska unionen bör svara på dessa oroväckande upptäckter, och hur vi bör reagera på fängslandet av professor Bandashevsky, med hänsyn till de starka åsikter som uttrycks av ledamöterna.
Jag tvekar inte på minsta sätt när det gäller att försvara en rättvis - men hård - linje i Vitrysslands fall, men det är tråkigt att detta är nödvändigt.
Vitryssland är ett land mitt i Europa, som har möjlighet att bli en viktig politisk och ekonomisk partner för unionen, i synnerhet efter utvidgningen.
Det är detta positiva budskap som vi måste fortsätta att sända till det vitryska folket.
På detta sätt kan vi ge vårt stöd till de krafter i samhället som vill se de reformer som är så nödvändiga - de reformer som en dag med säkerhet kommer att bli verklighet.
Till sist hänvisar jag till det viktiga tal som hölls av Khanbhai, som tog upp en rad mycket viktiga frågor som utlösts av de burundiska flyktingarnas ställning i Tanzania.
Kommissionen är oroad över den brist på framsteg som görs när det gäller att nå fred i Burundi.
Vad annat kan vi vara?
Vi är oroade över det fortsatta våldet mot civilbefolkningen, som är ett resultat av ständiga sammandrabbningar mellan den burundiska armén och rebellerna.
Under de nuvarande omständigheterna är det - uppriktigt sagt - inte troligt att de burundiska flyktingarna i flyktinglägren i Tanzania återvänder frivilligt, och ett påtvingat återbördande till hemlandet är knappast tillrådligt.
Den fortsatta och växande närvaron av en mycket stor burundisk flyktingbefolkning i Tanzania skapar en spänd stämning mellan de båda regeringarna.
I slutet av maj fanns det ca 523 000 flyktingar i lägren i västra Tanzania, av vilka över 383 000 var burundier.
Den tanzaniska regeringen anklagas i synnerhet för att inte förhindra att burundiska rebeller använder flyktinglägren som baser för sina angrepp.
Som en reaktion på de senaste anklagelserna från den burundiska regeringen i detta sammanhang, föreslog Tanzanias president Mkapa ett omedelbart påtvingat återbördande till hemlandet av alla flyktingar, utan någon som helst hänsyn till den rådande säkerhetssituationen i Burundi.
Tanzanias regering har sedermera försäkrat UNHCR om att denna politik gentemot de burundiska flyktingarna inte är aktuell, och den åtog sig att respektera sitt tidigare åtagande att underlätta ett gradvist och frivilligt återbördande av flyktingarna till hemlandet, när säkerhetsförhållandena i Burundi tillåter detta.
För vår del kommer Europeiska kommissionen att bidra med 25 miljoner euro för genomförandet av UNHCR: s plan för frivilligt återbördande av burundiska flyktingar till hemlandet, som skall inledas när situationen blivit mer gynnsam.
För tillfället håller kommissionen på med att vidta nödvändiga åtgärder för att hjälpa Tanzanias regering att hantera flyktingbefolkningen.
Genom kontoret för humanitärt bistånd, ECHO, finansierar kommissionen mer än en tredjedel av det humanitära bistånd som ges till flyktingarna i Tanzania.
Förra året uppgick ECHO: s budget för stöd till tanzaniska flyktingar till nästan 27 miljoner euro.
Detta stöd har ökats och uppgår till över 32 miljoner euro i år.
Khanbhai tog också upp ett antal viktiga frågor om förvaltningen av våra bistånds- och utvecklingsprogram, och om vår representation i Afrika och andra delar av världen.
Jag ser fram emot framtida möjligheter att diskutera dessa frågor med honom och hela kammaren, inte minst i samband med det meddelande som vi just utarbetat om vår förvaltning för yttre förbindelser.
