# ID: svediakorp-gov416052
# author: Khanbhai (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 589
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Hutuer som härstammar från Bantufolket utgör den största stammen i Burundi, som har en befolkning på 6 miljoner.
Tutsier som härstammar från Niloticfolket utgör minoritetsstammen, men de dominerar regeringen och armén.
Denna typ av stampolarisering som vi ofta ser i Afrika har varit en viktig faktor i den interna konflikten - inte bara i Burundi, utan också i angränsande stater.
1993 mördades Burundis hutuiske president, och inom en månad hade över 100 000 medborgare mördats.
Ytterligare 150 000 medborgare har mördats sedan dess.
Över en halv miljon är fortfarande flyktingar och bor i flyktingläger i Tanzania.
I Demokratiska Republiken Kongo har man sett liknande konflikter, och nästan 2 miljoner civilister har dödats eller saknas under de senaste två till tre åren.
På Afrikas horn, i Öst- och Centralafrika, som omfattar 12 länder, finns 20 miljoner fördrivna personer som fördrivits från sina hem och byar.
Dessa människor var redan fattiga.
De är ännu fattigare i dag.
De har ingen utbildning, ingen tillgång till sjukvård, inga arbeten och inget eget hem.
De är helt beroende av Världslivsmedelsprogrammet för att få mat, och de är rädda för dem som driver de flyktingläger där de bor.
Det är därför inte överraskande att dessa flyktingläger är grogrunder för sjukdomar, missnöje och oordning.
Unga män och kvinnor luras av krigsherrarna att gå med i deras vilda gäng.
Dessa oskyldiga och desperata människor som var vanliga civilister tidigare - förmodligen jordbrukare - är lätta att rekrytera och beväpna för att stödja krigsherrarnas girighet och maktkamp.
Fredsavtalen som slöts i Lusaka och Arusha har misslyckats med att få stopp på våldet och de interna konflikterna.
Ett återbördande av flyktingar till hemlandet är inte en bra lösning, eftersom de helt enkelt är rädda för att återvända till sina byar som förstörts och terroriseras av krigsherrarnas terrorister.
Hur kan vi tillåta att dessa miljontals fördrivna människor, dessa desperata flyktingar, bor i sina läger som ständiga tiggare?
Hur skall vi kunna släcka konflikternas och inbördeskrigens eldar i dessa utvecklingsländer?
Containrar fulla med mediciner, tält, livsmedel, filtar och liknande saker ger tillfällig hjälp, men detta är inte tillräckligt.
Vi måste bli aktivare och omformulera vår strategi.
Vi måste först och främst ge de fattiga en andel av landsbygdsekonomin, så att de får äga sin egen mark och få möjlighet att bygga upp sin tillvaro.
För det andra måste vi ge dem en lämplig teknik - en teknik för tredje världen - som de kan använda för att starta lokala företag och bryta det beroende de har av oss.
Vi måste omformulera vår strategi och omvärdera kvaliteten hos de personer som fungerar som våra ambassadörer och företrädare, deras erfarenhet, och se hur vi kanske kan använda lokala sakkunniga med internationell ryktbarhet och kompetens som rådgivare - att agera på våra vägnar, att använda de begränsade resurser vi har på bästa möjliga sätt.
Vi måste ta itu med detta så snart som möjligt.
Jag har ett stort förtroende för kommissionär Pattens ledarskap i detta sammanhang, och för kommissionär Nielson, och jag hoppas att de kommer att samarbeta för att se till att EU: s nästa årtionde blir mycket bättre än de senaste 40 åren - en period då jag anser att mycket tid och resurser gick till spillo.
