# ID: svediakorp-gov416009
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 711
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag välkomnar verkligen det faktum att alla Europeiska unionens institutioner är förenade i arbetet när det gäller att få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet, och det gläder mig återigen att Europaparlamentet ställer sig i spetsen för dessa initiativ.
Som kammaren känner till prioriterar både rådet och kommissionen ett avskaffande.
Rådet arbetar med ett genomförande av Europeiska unionens riktlinjer, i länder där man fortfarande använder dödsstraff.
Europeiska unionen uppmanar till att användningen av dödsstraff skall minska efterhand och insisterar på att det används i enlighet med minimistandarder.
Europeiska unionen arbetar också i tillämpliga delar för ett moratorium.
Det kanske kunde vara till hjälp om jag i detalj angav de riktlinjer som gäller för vår politik gentemot tredje land om dödsstraff.
I dessa riktlinjer anges att ämnet bör nämnas, om detta är lämpligt, under den politiska dialogen med dessa länder.
Det nämndes, t.ex., under våra senaste sammanträden med Förenta staterna.
I riktlinjerna anges att det bör utfärdas demarscher när det finns en risk för att dödsstraffet kommer att användas, eller att ett officiellt eller de facto-moratorium kommer att upphöra.
I riktlinjerna klargörs att åtföljande demarscher eller offentliga uttalanden bör göras när ett land vidtar åtgärder som syftar till ett avskaffande.
Vi anger, i riktlinjerna, att enskilda demarscher bör utfärdas när det verkar som om minimistandarderna inom detta område håller på att överträdas.
Till exempel: när det rättsliga skyddet brister; när dödsstraffet skall användas mot dem som var minderåriga när brottet begicks; mot gravida kvinnor eller mot modern till ett litet barn eller mot psykiskt sjuka, och användning av dödsstraff vid icke-våldsbrott eller, t.ex., åsikts- och samvetsbrott och ekonomiska brott.
I det nyligen antagna meddelandet om mänskliga rättigheter och demokratisering, framhöll kommissionen kampanjen för avskaffande av dödsstraff som en av de fyra prioriteringar som man kommer att arbeta med under de kommande åren, enligt det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter.
Vi har redan finansierat ett antal projekt inom detta område genom att mobilisera den allmänna uppfattningen i världen mot dödsstraff.
Vi hoppas kunna förpassa dödsstraffet till historieböckerna som en form av straff som inte har någon plats i den moderna världen.
För att ge ett exempel - och jag tar hänsyn till det som en ledamot sade för en stund sedan - känns det nästan omöjligt att tro att jag läser en tidning som getts ut 2001, när jag läser rapporter om att kvinnor i Iran återigen blivit dömda till döden genom stening.
Jag håller med ledamöterna om att den första internationella kongressen för avskaffande av dödsstraffet i Strasbourg den 21 och 22 juni 2001 var en mycket viktig händelse.
Samtidigt som jag inte själv kunde närvara, företräddes jag av en tjänsteman från kommissionen som höll ett tal.
Jag har förstått att närvaron av de individer som kom till kongressen för att berätta om de år de hållits fängslade i väntan på att avrättas innan de förklarades oskyldiga, var särskilt rörande och värdefull.
Jag anser också att kongressen särskilt var till nytta när det gäller att belysa både de svåra problem som har att göra med avskaffandet av dödsstraffet och insamlandet av förslag till en rad innovativa politiska strategier från de amerikanska deltagarna.
Det var intressant att höra ledamotens kommentarer om nyligen gjorda åsiktsbyten när det gäller detta ämne.
Jag vill också ta tillfället i akt och tacka talmannen för hennes initiativ att bjuda in ett antal talmän från olika parlament, såväl som kongressdeltagarna att närvara vid den högtidliga förklaring som ägde rum i Europaparlamentet i Strasbourg den 22 juni.
Detta var en viktig del av kongressen som belyste parlamentens viktiga roll när det gäller avskaffandet av dödsstraffet.
Strasbourgförklaringen som antogs vid detta tillfälle kommer att tjäna som ett viktigt referensdokument under våra fortsatta ansträngningar att få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet.
Jag är säker på att så länge som det krävs kommer detta parlament, tillsammans med de övriga europeiska institutionerna, att fortsätta att ge denna fråga den prioritering och den betydelse som den förtjänar.
(Applåder)
