# ID: svediakorp-gov415946
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 980
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Detta har varit en intressant, om än kort debatt.
Jag vill kommentera ett par av de saker som togs upp, även om jag är säker på att vi kommer att få möjlighet vid andra tillfällen att följa upp Devas tal om suveränitet.
Schörling frågade vad vi gjorde för att få medlemsstaterna att uppfylla FN: s mål för utvecklingsstöd.
Om Schörling hade haft möjlighet att vara närvarande under den tidigare debatten i dag om G8, hade hon hört hur mycket jag sympatiserar med det mål hon har, men det är ett argument som man måste lägga fram för medlemsstaternas regeringar och deras parlament, som håller omröstningar om dessa regeringars utgifter.
Jag sympatiserar med detta, i synnerhet med hänsyn till de minskande biståndsflödena under 1990-talet.
Maij-Weggen vet att jag delar hennes oro över situationen i Indonesien, inte minst när det gäller situationen på Moluckerna och vissa av de andra öarna och provinserna, och jag försäkrar fru Maij-Weggen att vi kommer att tilldela 3 miljoner euro till Moluckerna nästa år och för framtida år, om detta skulle krävas.
Men jag vill börja den faktiska delen av mitt tal med att gratulera fru Carrilho till detta betänkandes kvalitet.
Jag är mycket medveten om de svåra arbetsförhållandena och tidspressen.
Analysen, slutsatserna och ändringsförslagen i hennes betänkande är, enligt kommissionens förmenande, av högsta kvalitet och bidrar i betydande grad till att förbättra kommissionens ursprungliga förslag.
Jag säger detta utan några förbehåll.
Vi instämmer i alla farhågor och rekommendationer i ledamotens betänkande.
Jag vill också tacka budgetutskottet och budgetkontrollutskottet för deras bidrag till denna debatt.
Den 21 juni firade det internationella samfundet den 50: e årsdagen av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning från 1951.
Tyvärr fanns det inte mycket att fira.
I dag finns det fler än 22 miljoner människor i världen som tvingats lämna sin hembygd, och denna siffra stiger alltjämt.
Varje dag i t.ex.
Afghanistan - och jag kommer naturligtvis att undersöka det som Blak tog upp närmare - Colombia, Balkanområdet och området kring De stora sjöarna, tvingas tusentals familjer p.g.a. krig, svält och fattigdom att lämna sin hembygd.
Vi vet att det internationella samfundet har påverkats av " biståndsutmattning ".
UNHCR kämpar för att hitta resurser som gör att man kan ta itu med dessa mänskliga tragedier, och har nyligen skurit ned sin verksamhet.
Återigen, som svar till den hedervärda ledamoten, deltar vi i diskussioner inte bara med UNHCR, utan även med andra FN-organisationer för att försöka ställa våra ekonomiska förbindelser med dem på en förnuftigare grund.
Det är en bra tid att tydligt slå fast att Europeiska gemenskapen kommer att fortsätta att öronmärka ekonomiska och mänskliga resurser för att hjälpa grupper som tvingats lämna sin hembygd att återvända hem, att börja ett nytt liv och leva i fred och säkerhet.
Parlamentet har beslutat att skicka ut en politisk signal i detta avseende, genom att föreslå en ökning av de tillgängliga ekonomiska resurserna, och vi välkomnar detta förslag.
Sedan 1997 har mer än 200 miljoner euro tilldelats för att finansiera projekt i Asien och Latinamerika till hjälp för grupper som tvingats lämna sin hembygd.
Pengar har använts för att hjälpa flyktingar att få det bättre i lägren, att återvända till sitt hemland eller att bosätta sig i ett annat land och bli självförsörjande.
Genom budgetposten har man finansierat projekt för att skydda nämnda grupper i värdländerna under deras resa hem och till deras slutmål.
Det har hjälpt till med att få värdsamhällena att acceptera och integrera flyktingfamiljerna.
Framför allt har det säkerställt det internationella samfundets närvaro i den känsliga övergången från humanitärt bistånd till långsiktig utveckling - en punkt som togs upp av Deva - genom återuppbyggnad av bostäder och skolor, säkerställande av tillgång till dricksvatten och bevattning, förbättring av sjukvård och utbildning, inrättande av banktjänster och återupprättande av ekonomisk verksamhet.
Det är faktiskt så att den utvärdering som genomfördes under 2000, även om den påvisade en rad förvaltningsbrister som kommissionen har tagit itu med i och med reformeringen av biståndet till tredje land, bekräftade att budgetposten är mycket relevant och bör finnas kvar.
För att nu ta upp de specifika ändringsförslag som formulerats av parlamentet, instämmer kommissionen i alla föreslagna ändringar.
Vi sätter först och främst värde på förstärkningen av de mänskliga rättigheterna i förordningen; för det andra: klargörandet av förordningens roll i samband med det fortsatta biståndet, rehabiliteringen och utvecklingen; för det tredje: förstärkningen av övervaknings- och rapporteringsfunktioner, och slutligen: förstärkningen av förordningens fredsskapande och konfliktförebyggande aspekter, i enlighet med riktlinjer i kommissionens nyligen antagna meddelande om konfliktförebyggande åtgärder.
När det gäller förordningens varaktighet, föreslog kommissionen från början att den skulle vara giltig under obestämd tid, för att undvika tillfälliga diskussioner om en fråga som tråkigt nog förmodligen inte kommer att försvinna eller skifta karaktär på ett betydande sätt.
Vi bedömer emellertid att december 2004 är en mycket skälig kompromiss, i synnerhet mot bakgrund av vår avsikt att revidera förordningen för Asien och Latinamerika, och vi kommer att undersöka möjligheten att införliva frågan om grupper som tvingats lämna sin hembygd i ett enda geografiskt instrument.
Till sist: Vi noterar parlamentets önskan om att öronmärka - för den verksamhet som finansieras enligt dessa bestämmelser - ekonomiska resurser utöver det belopp som redan anslagits.
Jag vill återigen tacka föredraganden för det utmärkta arbete hon utfört, och jag hoppas, som ett resultat av detta, att våra program inom detta mycket viktiga område blir både generösare och bättre fokuserade och förvaltade.
