# ID: svediakorp-gov415940
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 324
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Från G8 till fritidsbåtar, och från fritidsbåtar till människor som tvingats lämna sin hembygd - det kan man lugnt kalla för en viss ämnesspridning.
Utan att gå närmare in på några detaljer kan sägas att det förmodligen finns goda grunder till detta.
Ända tills jag hörde kommissionär Liikanen kommentera fritidsbåtarna så var jag ganska övertygad om att det var dessa som skulle komma att vinna debatten i massmedierna.
Efter att ha hört kommissionär Liikanens föredragning är jag dock inte lika säker på detta.
Han lyckades verkligen dämpa intresset kring frågan.
Vid den tidigare diskussionen om G8-mötet diskuterade vi nyttan med de globala mötena.
Liksom kommissionär Patten kraftigt underströk är de viktiga, men nog så viktigt är att det sker en uppföljning på dessa möten, och man skulle väl kunna kalla detta för ett exempel på en sådan uppföljning.
Man skulle också nästan kunna kalla det för ett exempel på demokratins tråkiga konkreta arbete, och på det faktum att det därför är svårt för denna att konkurrera med mer våldsamma och spektakulära globala demonstrationer.
Detta arbete är dock icke desto mindre absolut nödvändigt.
Men förslaget markerar också väldigt tydligt att det enda riktigt effektiva medel vi har i detta sammanhang är att satsa på effektiva förebyggande insatser, vilket jag gärna hade sett underströks i något större utsträckning.
Dessutom visar förslaget nödvändigheten av att dra in icke-statliga organisationer (NGO) i arbetet, vilket jag betraktar som positivt.
Utan dessa kan vi inte lyckas.
Jag tänker nu avsluta med att säga att jag instämmer med föregående talare, Blak, när han säger att utvecklingen i Afghanistan väcker förtvivlan.
Jag minns tydligt första gången jag hörde talas om det i radio.
Känslan av desperation växer efterhand som man följer utvecklingen och ser hur få möjligheter världssamfundet har att gripa in i tid.
