# ID: svediakorp-gov415938
# author: Deva (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som skuggföredragande är jag mycket glad att kunna rekommendera detta betänkande för parlamentet, och gratulera fru Carrilho till ett utmärkt betänkande.
Jag var föredragande för detta betänkande förra året, när vi förlängde budgetposten med några månader.
Det gläder mig också att kommissionären är här denna förmiddag för att svara på frågor under debatten, därför att jag vill tala med honom om en storslagen idé.
Befinner vi oss inte i en ganska underlig situation?
Å ena sidan har vi asylsökande som kommer till Europa för att få hjälp, skydd och bistånd och, å andra sidan, har vi fördrivna människor som bor i läger i länder som Afghanistan och över hela världen.
Det är samma slags folk, och vi måste göra denna koppling: De som kommer hit är egentligen samma slags folk som de som bor i läger.
Om vi kan hjälpa dem tillbaka till sin hembygd, så ger vi inte bara dem en stor hjälp, utan vi ser också till att minska ett problem som blir allt större i Europa.
Men min storslagna idé har inte att göra med detta.
Den har att göra med konventionen i Montevideo.
Jag vill fråga kommissionären om han kan tänka sig ett nytt förhållningssätt?
Efter sammanträdena i Helsingfors och Harare, ger vi nu bistånd till länder på grundval av mänskliga rättigheter, sunt styrelseskick, osv.
Trots detta finns det 59 inbördeskrig i världen som driver folk från sin hembygd, och många av dessa konflikter handlar om plundring av naturresurser, girighet och diktatorer som vill sköta saker och ting på sitt eget sätt.
Ändå erkänner vi vart och ett av länderna som en jämbördig, suverän nation.
Jag tycker att det är mycket konstigt att vi å ena sidan, när vi ger bistånd, behandlar folk med en viss försiktighet, men när vi erkänner ett lands nationella suveränitet tillämpar vi Montevideokonventionen och säger att alla länder är suveräna.
Men när britterna styrde det brittiska imperiet, i synnerhet när det gäller Indien, hade de för vana avfyra gevärssalut till de olika maharadjorna och rajorna beroende på hur de uppförde sig.
Det är dags att titta på hur vi erkänner det som vi kallar nationell suveränitet, och hur vi behandlar s.k. oberoende nationer.
Vi måste göra åtskillnad mellan länder och presidenter och regeringar som är demokratiska och som uppför sig på ett civiliserat sätt, och länder som är diktatoriska eller brutala.
Sedan kan vi avfyra olika slags " gevärssalut " till de senare länderna, så att vi inte behandlar alla på samma sätt.
