# ID: svediakorp-gov415935
# author: Carrilho (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 740
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Vi står inför ett ämne som är ett av mänsklighetens mest kritiska så här i början av århundradet: Det rör fenomenet med tvångsförflyttade befolkningsgrupper på grund av våldsamma konflikter.
I mitt betänkande kan ni finna några uppgifter som är ganska talande.
De senaste bedömningarna visar allt som allt att förhållandena har försämrats.
De senaste två åren har nästan fem miljoner människor blivit tvungna att lämna sina hem.
Man uppskattar nu att mer än trettio miljoner människor har blivit tvungna att lämna sina hem, en del som flyktingar i främmande länder på jakt efter asyl, andra har varit tvungna att fly till säkrare områden i sina egna länder.
Den värst drabbade kontinenten har varit Afrika, men situationen i Asien har också försämrats.
Titta bara på flyktinglägren i Afghanistan och Pakistan.
Även i t.ex.
Timor förekommer det problem, även om Östtimor tagit betydande steg mot en uppbyggnad av självständighet och demokrati.
När det gäller Latinamerika har situationen i Colombia blivit i det närmaste outhärdlig.
Vi skulle kunna ta upp ännu fler dramatiska fall, men det viktigaste är tillräckligt tydliggjort.
Vad har vi nu gjort åt denna situation?
Sedan 1984 har Europaparlamentet arbetat för att en budgetpost skall införas för flyktingar i Asien och Latinamerika.
Det var först 1997 som detta stöd fick en rättslig grund.
Vad är det då som är innebörden, underlaget för ett sådant stöd?
Vi känner alla till att det finns budgetposter för akutstöd, som t.ex. fallet med ECHO-programmet och andra s.k. horisontella stöd.
Men de begränsar sig till det första halvåret.
De försöker garantera en fas som vi skulle kunna kalla överlevnadsfas.
Stödet som det här betänkandet behandlar vill precis fylla det gap som finns mellan akutstöd och utvecklingsstöd.
I många fall är det så att befolkningsgrupperna, efter en första överlevnadsfas, inte hunnit bli tillräckligt organiserade för att kunna ta emot utvecklingsstödet - ibland beror det på bristande politisk struktur i landet i fråga.
I parlamentet finns ett brett samförstånd om hur viktigt detta stöd är.
Howitts betänkande som antogs 1996 är ett bevis på detta.
Förordningen från 1997 upphörde att gälla 1999.
Och vad var det som kom hit till parlamentet mer än ett år senare?
Ett liknande förslag till förordning som den tidigare.
Samtidigt kan man, i förhållande till tidigare, konstatera en minskad budget.
På grund av kommissionens bristande planering kan man också konstatera att tidsfristen för parlamentets arbete blev mycket snäv.
Det är först nu som vi kommit fram till något tack vare många icke-statliga organisationers samarbete, samt tack vare de personer som följt förfarandet i kommissionens och rådets namn.
Parlamentet arbetade inte bara för att åstadkomma en större flexibilitet, tydligare samordning och noggrannare utvärdering av stödens användning, utan kämpade också för att i förordningen införa en bättre överensstämmelse mellan bistånds- och utvecklingspolitiken i för hållande till Europeiska unionens ingångna politiska överenskommelser.
När det gäller denna överensstämmelse är det viktigt att höja anslagen: vi bör gå från 36 miljoner euro 2001 till nästan 55 miljoner euro per år under de närmaste tre åren.
Vi tänker inte påstå att det är tillräckligt.
Men det är viktigt att understryka att det är en positiv och viktig politisk signal på internationell nivå, vilken även blev en uppmuntran för de icke statliga organisationernas och FN: s flyktingkommissariats arbete.
Låt mig få fästa er uppmärksamhet ytterligare på hur angeläget det är att i Europeiska unionen på ett sammansatt sätt hantera flyktingfrågan.
I våra strategiska mål bör vi sträva efter att undvika en upprepning av detta fenomen.
Vi bör investera i att förebygga konflikter och skapa levnadsvillkor som besparar den lokala befolkningen problemet med stora förflyttningar.
Vi bör sätta värde på bistånds- och utvecklingspolitiken tillsammans med Europeiska unionens utrikespolitik, som en viktig källa som ger utrikespolitiken och gemensamma säkerheten ett berättigande.
Det belgiska ordförandeskapet, som har valt den afrikanska frågan som en av sina prioriterade frågor, går i rätt riktning, och vi vill gratulera till denna föresats.
Vi hoppas med andra ord på kommissionens och rådets stöd.
Den här typen av åtgärder ger ju en större mening åt vårt gemensamma europeiska projekt.
