# ID: svediakorp-gov415919
# author: Sacconi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
I en artikel som offentliggörs i dag i en italiensk tidning återger ordförande Prodi slutsatserna från toppmötet i Göteborg i frågor som rör en hållbar utveckling som ett exempel på styrning av globaliseringen i riktning mot målet att omfördela världens rikedomar och skydda miljön.
Jag tänker uppehålla mig vid den senare aspekten: det är sant att i och med Göteborg så integreras miljöfrågorna i den ekonomiska och sociala dimensionen.
Skyddet av miljön är inte längre bara en moralisk skyldighet utan ett tillfälle till en ny våg av förnyelse, en motor för tillväxt och arbetstillfällen.
Dess politiska värde är helt klart: en punkt utan återvändo för medlemsstaterna, men även för kandidatländerna och tredje land.
Dagen efter det amerikanska uttalandet där man ifrågasätter Kyotoprotokollet blir detta en sann avsiktsförklaring inför de kommande internationella sammankomsterna: Genua, naturligtvis, men sedan i ännu högre grad Bonn och därefter Johannesburg 2002.
Men här har vi ett problem: inte ens när man kommer fram till resultat som är så här viktiga lyckas man kommunicera med de rörelser som går under namnet " Seattle " och framför allt lyckas man inte mötas i frågan om den ännu djupare, mera spridda och outtalade fråga om säkerhet som medborgarna upplever, den dolda delen av ett isberg vars topp utgörs av protesrörelsens många olika uttryck.
Varför?
Varför är då dialogen så svår, om inte till och med omöjlig?
Självklart finns det en medieaspekt på dessa toppmöten, något som inte längre kan tolereras.
Men jag tror dessutom att förtroendet för politiken att klara av denna typ av uppgifter har rasat.
Anledningarna till detta är många och flera av dem rör också oss.
Även i Göteborg, när det gällde att övergå från ord till handling, så sköt man upp: inget råd om hållbarhet, ingen tidsplan, ingen konkret hänvisning till mer ekokompatibla regler.
När kommer detta?
