# ID: svediakorp-gov415917
# author: Van den Berg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 602
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kommissionär Patten!
Om cirka två veckor kommer våra världsledare att mötas i Genua.
Ämnet för samtalen är globaliseringen, och då i synnerhet fattigdomsbekämpning, miljö och konfliktförebyggande.
Genuas gator kommer än en gång att fyllas av aktivister.
Tyvärr kommer bilder av upprorsmakare och den stenkastande minoriteten att få mycket uppmärksamhet i TV och media.
Jag fördömer denna minoritet, för en sten är varken höger eller vänster, en sten är helt enkelt destruktiv.
Men protesten från majoriteten fredliga aktivister, som agerar mot ett världshandelssystem som leder till en orättvis fördelning av tillgångar, stöder jag.
Aldrig tidigare har världshandeln blomstrat som nu.
Av den anledningen är och förblir det anstötligt att de 20 rikaste länderna i genomsnitt tjänar 37 gånger mer än de 20 fattigaste länderna.
En klyfta som för 40 år sedan bara var hälften så stor.
Fattiga länder, och närmare bestämt den fattiga befolkningen i dessa fattiga länder, tjänar inget på de här världsomfattande framgångarna.
Nära hälften av världens befolkning måste klara sig på ett belopp som understiger två dollar om dagen, och en femtedel av världens befolkning lever under den internationellt vedertagna absoluta fattigdomsgränsen på en dollar om dagen.
Med tanke på det är och förblir det absolut oacceptabelt att utvecklingsländerna tvingas öppna sina marknader för våra produkter, samtidigt som olika handelsbarriärer i väst visar sig vara ointagliga för utvecklingsländerna.
Europeiska unionen har tagit ett första steg med ett aktningsvärt initiativ: allt utom vapen.
Europa måste gå längre.
Jag uppmanar alla västerländska, industriella stormakter som nu på ett skandalöst vis vänder ryggen till, som exempelvis Förenta staterna, att följa det här europeiska initiativet.
En ny WTO-konferens kommer endast att erhålla trovärdighet om det verkligen blir en utvecklingskonferens.
Världshandel till förmån för bekämpning av fattigdom.
Det skulle om något vara en stark stimulans på väg mot en rättvis fördelning av tillgångar.
Men mycket mer än så behövs.
På grund av bristande politisk commitment kommer de internationella avtalen, som universell tillgång till grundskoleutbildning och grundläggande hälsovård år 2015, inte att hållas.
Även år 2001 går 130 miljoner barn aldrig i skolan och ytterligare 150 miljoner barn börjar i grundskolan men slutar innan de har lärt sig läsa och skriva.
Aids-epidemin orsakar en oerhörd social splittring i utvecklingsländerna.
Ekonomiska utfästelser i Genua till en internationell fond för fattigdomsrelaterade sjukdomar är naturligtvis lovvärda och har framför allt ett högt nyhetsvärde, men det är fortfarande ingenting annat än en droppe på en het platta om inte samma donatorer följer de internationella avtalen: 0,7 procent av bruttonationalprodukten till utvecklingshjälp.
Det gäller också för medlemsstater som England och Tyskland, men framför allt för Förenta staterna med 0,1 procent.
I Genua kommer man också att tala om instabiliteten på den ekonomiska världsmarknaden.
Det förefaller mig vara en god idé att de samlade världsledarna enas bakom det belgiska ordförandeskapets föresats att studera möjligheten till en Tobin-skatt på internationellt blixtkapital.
Denna bland annat av Förenta staterna kritiserade formen av beskattning kan i själva verket förekomma ekonomiska kriser och inkomsterna skulle sedan kunna användas till utvecklingsprojekt.
Jag kommer att bedöma toppmötet mellan stats- och regeringscheferna i G8-länderna på basis av det verkliga politiska åtagandet att ta sig an kampen mot fattigdomen.
Det kräver kraftfulla åtgärder, att de redan befintliga internationella avtalen följs och en vilja till att ställa globala intressen framför ibland mycket anstötligt formulerade nationella ekonomiska eller industriella intressen.
