# ID: svediakorp-gov415915
# author: Segni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 740
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Under den gångna veckan har man här i Italien gjort undersökningar om hur opinionen utvecklas.
Till min stora förvåning, måste jag erkänna, var ett av resultaten att majoriteten av italienarna delar den oro som G8-kritikerna ger uttryck för.
Detta betyder ingalunda att majoriteten av italienarna godkänner det våld som har förekommit i andra sammanhang och som vi fruktar kommer att upprepas.
Jag hör naturligtvis inte till dem, och det gör inte heller majoriteten av italienarna, men detta betyder att i Italien - och jag tror att detta gäller många andra länder på jorden - så finns det faktiskt en djup oro över ett sätt att globalisera världen som inte stämmer överens med de flesta medborgares förväntningar.
Det skulle vara ett allvarligt misstag att tro att detta är en fråga om vänster eller höger.
Detta är en fråga som rör vissa grundläggande problem för mänskligheten, jag skulle till och med vilja säga att detta är ett problem som till största delen rör just personer med en liberal grundsyn, den grupp jag tillhör.
Ett av de största problem som vi upplever just nu är nämligen att globaliseringen av världsekonomin blir en process utan regler, något som kan skapa ännu värre konsekvenser.
Här har Europa stora möjligheter och ett stort ansvar.
Stora möjligheter, för i dag växer det i Europa fram en serie tendenser och idéer som, åtminstone delvis, skulle kunna bli ett svar på globaliseringens problem.
När det gäller mänskliga rättigheter, miljöskydd, respekt för minoriteter och medborgarnas rötter, när det gäller mångfalden och accepterandet av mångfalden är Europa till största delen överens.
Detta visas av den närmast enhälliga ståndpunkten i samband med Kyotoprotokollet, det visar kampen mot dödsstraffet och kampen för respekt för de mänskliga rättigheterna, det visar vår sammanhållningspolitik, en politik som ännu kanske inte är tillräcklig men som ändå är viktig.
Samtidigt visar detta vårt ansvar, för dessa resultat är ännu inte politiska resultat; det finns i dag inget Europa som inför världen stöder dessa idéer: det finns bara enskilda länder.
Den bild som kommer att framträda efter toppmötet i Genua är bilden av ett frånvarande Europa, en bild med andra ord som riskerar att domineras av den stora och enda supermakten.
Utan dess egen förskyllan, märk väl, men just på grund av frånvaron av det som skulle kunna vara en kontinent som för fram en annan linje, men en linje som går den oro som en stor del av mäskligheten visar till mötes.
Vi har alltså två frågor att ta ställning till: den ena gäller att fördjupa denna plan, denna diskussion.
Jag tror att vi kan skapa en del saker av mycket stor betydelse själva: idén till exempel att komma till nästa toppmöte om miljön med en enad röst, en gemensam europeisk röst; idén till exempel att fördjupa idén om intern sammanhållning.
Det finns även ett problem som rör utvidgningen av fonderna: ett Europa som avsatte en större del av sina resurser till en politik - som redan har haft en viss framgång - för att förbättra förhållandena i vissa eftersatta områden, skulle bli mycket betydelsefullt.
Men till detta måste läggas en gemensam politisk insats.
Om detta fortsätter att vara, som det har varit i det förflutna, enskilda länders röster, så kommer det även i fortsättningen att bli svaga röster i den globala kören.
Men om vi i stället lyckas göra framsteg på vägen mot den europeiska integrationen och om vi lyckas göra så att vi inte längre talar som ett antal europeiska länder utan med en enda europeisk röst i vissa viktiga globala sammanhang, så skulle vi ha givit ett bidrag inte bara till att lösa Europas problem, utan till att lösa världens.
Den italienska regeringen agerar föredömligt i sina försök att skapa dialog med samtliga sociala krafter.
Här bör man tillägga en sak: de övriga medlemsstaterna måste få en kraftig impuls i riktning mot europeisk integration så att dessa idéer, dessa förhoppningar som helt riktigt bärs fram, uttryckas av ett subjekt med tillräcklig kraft.
Det får inte vara enstaka stater, det måste vara Europa i dess helhet som för fram dessa idéer.
