# ID: svediakorp-gov415912
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
I förra veckan deltog jag i en konferens i Stockholm där debattledaren från Afrika, i den plenarsektion där jag gjorde en föredragning, inledde mötet med att enligt sina afrikanska vänners önskemål säga följande: " Jag har blivit ombedd att till Afrika ta med mig botemedel för aids, botemedel för fattigdom, botemedel för politiska konflikter och botemedel för icke-tillgång till informationsteknologi - de fyra sjukdomar som ökar det redan stora gapet mellan Nord och Syd ".
Det fanns naturligtvis en anledning till detta uttalande.
1960 hade de rikaste 20 procenten av världens befolkning en inkomst som var 30 gånger högre än den för de fattigaste 20 procenten.
1990 var siffran 60, 1997 var den 74, och det råder ingen tvekan om att den har stigit sedan dess.
Enligt " The Economist " av den 16 juni finns det idag fler rika människor i världen än någonsin förut.
Den ledsamma slutsats som han kom fram till efter mötet var: " Så det tycks som om jag måste återvända till Afrika utan botemedel för våra fyra pågående stora kriser ".
Detta är ett problem som kan relateras till många av våra möten.
Hur mycket klarar vi egentligen av att förändra?
Vi kan hoppas på att G8-mötet, där de enskilda EU-länderna, kommissionen och ordförandeskapet finns företrädda kanske kan hjälpa till att förändra en del.
Lyckas det oss inte att få fram mer markanta resultat från dessa möten kan man befara att rädslan för globaliseringen förvärras och att vi därmed kommer att få se ännu större demonstrationer.
För en del av problemet är ju att människor i allmänhet helt enkelt betraktar globaliseringen som någonting av ondo, medan vi politiker anser att den borde vara av godo, och vet att den faktiskt också skulle kunna vara det.
Men det saknas resultat och i stället får vi hela tiden bevis för större och större skillnader.
Jag hoppas att vi skall kunna gripa oss an några av de verkliga problemen och vill därför uppmana kommissionen - och det blir alltså inte Patten utan Prodi - att verkligen rikta fokus mot utvecklingsländernas desperation, eftersom det utgör det största världsproblemet i dagsläget.
När man diskuterar upprättandet av en fond, genomförande av skuldsanering o.s.v. måste man också komma ihåg att tala om " additional money ", d.v.s. extra pengar, så man undviker en situation där samma pengar cirkulerar runt i systemet och aldrig betalas ut.
