# ID: svediakorp-gov415874
# author: Bourlanges (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,105
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Det handlar faktiskt, under en någorlunda teknisk titel, nämligen inrättandet av genomförandekontor med vissa förvaltningsuppdrag inom gemenskapsprogrammen, om en relativt viktig reform och en beståndsdel som inte ligger utanför den administrativa reform som pågår inom kommissionen.
Jag skall genast säga att budgetkontrollutskottet och detta parlament endast med mycket sympati och ett positivt förstahandsantagande kan tänka sig principen med kontoret som föreslagits oss, eftersom kommissionen genom att inrätta detta kontor uppfyller ett grundläggande önskemål från parlamentet såsom det uttrycktes inom ramen för budgetförfarandet 2000.
Detta önskemål bestod i att avskaffa kontoren för tekniskt stöd, som var dåligt kontrollerade och undgick kommissionens överhet, och ersätta dem med anläggningar som skulle stå för både den säkerhet som hör till institutionernas offentliga karaktär och flexibiliteten i förvaltningen och den nödvändiga funktionen för att uppfylla ett antal uppgifter, bl.a. verkställandet av vissa program.
Sammanfattningsvis sade vi: låt oss avskaffa kontoren för teknisk kontroll, men låt oss inte ersätta dem med kommissionens centrala enheter, låt oss i stället uppfinna något nytt.
Dessa kontor är just något nytt.
Kommissionens förslag ingår i en större enhet, en utlokaliseringspolitik som består av tre delar: privatisering av vissa punktvisa och exakta uppgifter, en privatisering som vi önskar under förutsättning att de privatpersoner som får dessa uppgifter i uppdrag inte också anförtros inbyggda administrativa uppgifter; de verkställande kontoren helt enkelt och, slutligen en tredje del som vi är mer tveksamma till, men som man inte tagit upp med oss här i kväll, nämligen inrättandet av nationella kontor som skulle anförtros förvaltning av ett antal program på medlemsstaternas territorium.
Förslaget till förordning som överlämnats till er gäller endast stadgan för kontoren.
Därför har ni, fru kommissionär, i princip föredragandens och budgetkontrollutskottets stöd.
Det betyder inte, det gissar ni väl eftersom ni känner mig, att vi är överens om allt.
Vi har ett antal punkter där vi instämmer och ett antal där vi inte gör det.
När det gäller de första, det har jag sagt, är vi överens om principen med kontoret.
Vi är också överens om villkoren för hur denna organisation skall förvaltas, genom att delvis knyta till sig personal från kommissionen, eftersom vi vill att detta kontor skall vara tydligt politiskt och administrativt underordnat kommissionen och, delvis mer flexibel personal som anställs med tillfälliga kontrakt som anpassas till den flexibla förvaltningen av de tidsbegränsade programmen.
Vi anser för övrigt - och jag tror att vi är överens på den punkten - att dessa nya organisationer skall underställas samma kontroller och skyldigheter till information, utfrågning och behörighet från OLAF som kommissionens centrala enheter.
På denna punkt tror jag att vi har samma syn på saken.
Ett antal punkter där vi fortfarande hyser tvivel återstår emellertid att klargöra.
Den första av dem är definitionen av de uppgifter som kan utlokaliseras och anförtros verkställande kontor.
Låt oss säga att när det gäller denna redan gamla fråga - budgetutskottet och budgetkontrollutskottet är i fas när det gäller denna punkt även om vissa bland oss inte har exakt samma uppfattning - vill vi att dessa decentraliserade uppgifter verkligen blir det, eftersom de är tillfälliga och eftersom de kräver utnyttjande av tillfällig eller specialiserad personal, men att de inte systematiskt decentraliseras bara för att det skulle kosta mindre, eftersom man använder sig av lägre betald personal som har sämre kvalifikationer.
Det är inte vår målsättning.
För det andra anser vi att kommissionens juridiska ansvar skall vara helt och direkt.
Där finns en rättslig punkt som kan skilja oss åt, men jag tror inte att vi, när det gäller sakfrågan, verkligen står emot varandra.
Dessutom - det handlar om en icke försumbar teknisk punkt som Theato, ordförande i budgetkontrollutskottet, fäster särskilt stor betydelse vid - vill vi att dessa organisationer skall beviljas ansvarsfrihet samtidigt som kommissionen.
Vi vill inte dela på dem; vi vill inte bli tvungna att lära oss ett oändligt antal olika ansvarsfriheter; vi vill kunna uttala oss om ansvarsfriheten med en enda röst, både för de operativa anslagen och för driftsanslagen.
Jag närmar mig nu slutsatsen: två punkter återstår, som fortfarande skiljer oss åt och som ställer till problem inom utskottet.
För det första hade föredraganden önskat - utan att budgetkontrollutskottet hittills instämt - att 25 procent av personalen vid kontoret verkligen skulle komma från kommissionens enheter.
Budgetkontrollutskottet uppfyllde inte det önskemålet.
Vi lämnade i min grupps namn ett ändringsförslag som syftar till att återupprätta denna begäran, men med en förändring, och efter förhandlingar med kommissionens enheter, genom att precisera att dessa 25 procent borde uppnås först efter en tid, i detta fall en tidsfrist på arton månader som skulle göra det möjligt för kontoret att uppnå marschfart.
Jag skulle vilja övertyga mina kolleger i den socialistiska gruppen om att stödja detta förslag.
Jag förtvivlar inte när det gäller att lyckas med det, men jag är ännu inte helt övertygad.
Avslutningsvis - det är den sista frågan och den är viktig - gäller det arten av stadga och särskilda kontrakt för personalen.
Vi har olika åsikter på den punkten, och det oroar mig för jag har efter omröstningen i budgetkontrollutskottet sett förslag till förordningar som oroat mig.
Det bekymrar oss att se att personal omfattas av en stadga som inte kan förlängas.
Om det är fallet, kommer vi att få personal med lägre kvalitet, sämre lojalitet och som inte kommer att kunna garantera kontinuiteten inom enheten vid varje tillfälle, utan orsaka avbrott som kan vara till skada för intressena hos dem som åtnjuter tjänsterna, liksom för mottagarna av programmen.
På den punkten, fru kommissionär, ber jag er om ett bestämt åtagande.
Vi vill ha kontinuitet och vi vill att kontrakten för kontorens personal skall kunna förlängas beroende på behov och inte drabbas av en blind och automatisk giljotin under programmets gång.
Det är, fru kommissionär, uppfattningen i vårt utskott.
Jag slutar här.
Jag kommer nu till min slutsats som är att vi stöder principen i ert förslag och samtidigt förväntar oss preciseringar från er på de punkter jag har tagit upp.
Jag tackar er, herr talman, för ert tålamod, och jag tackar mina kolleger för deras varma stöd.
