# ID: svediakorp-gov415858
# author: Pronk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Detta är alltid ett lite märkligt tillfälle i förfarandet.
Å ena sidan förbereder vi oss för de första samtalen med rådet.
Vi vet att dessa samtal aldrig helt kommer att lösa alla problem.
Det framgår också av rådsföreträdarnas frånvaro på andra sidan bordet.
De blir inte riktigt nyfikna förrän det riktiga förfarandet lider mot sitt slut.
Därför kan vi ändå inte göra något annat än att komma med några allmänna kommentarer.
Som företrädare för utskottet för vill jag säga att vi allmänt sett ställer oss bakom en fortsättning av förra årets politik, även om vi visserligen bekymrar oss för vissa specifika problem.
Det främsta problemet ligger egentligen i förslagen från Europeiska kommissionen själv.
Jag har redan tidigare framhållit detta problem: det är framför allt den enorma minskning som kommissionen föreslår för avdelningen om sysselsättningen som bekymrar oss.
Om man lägger ihop detta med det som händer i fonderna för till exempel demonstrationsprojekten så blir situationen ännu mer oroande.
Situationen blir ännu mer oroande om man tittar på andra projekt som vi upprättade inom ramen för förra årets budget och som bara inte genomförs.
Det visar sig att dessa har kört fast någonstans i kommissionens maskineri, men det skall jag inte gå närmare in på nu.
Jag anser att detta är oroande eftersom vi här sluter ett avtal om budgeten och avtalet säger att om kommissionen går med på det så ansvarar kommissionen därefter också för genomförandet och får inte försöka att undvika genomförandet genom att tillgripa allehanda juridiska och icke-juridiska metoder.
Jag tror att detta kan bli ett synnerligen svårt problem under detta förfarande.
Detta är egentligen vårt främsta bekymmer just nu.
Det handlar inte om mer pengar, det handlar helt enkelt om att de pengar som nu finns och som ingår i den förra budgeten används på ett lämpligt sätt.
Vi vet att det finns tillräckligt med projekt, men man inför hela tiden strängare normer.
I vissa fall höjs antalet länder enormt.
Först får man lämna in ett projekt med tre länder, men sedan måste det plötsligt vara sju länder.
Då frågar vi oss om det nu är på det här sättet som de två institutionerna skall arbeta med varandra?
Detta skulle jag nu vilja ta upp här.
Resten återkommer vi till.
